Fotbollstränare sökes
Jaha, med på dagen fyra månader till EM så letar plötsligt en av Sveriges gruppmotståndare efter en ny förbundskapten. Fabio Capello har ännu inte uttalat sig, men det rimliga är väl att italienaren anser att hans auktoritet undergrävts alltför mycket i samband med den infekterade Terryaffären.
Stor bookiefavorit till att nu ta 'the England job' är Tottenhams Harry Redknapp och detta av två skäl: 1. 'Arry har varit framgångsrik de senaste säsongerna. 2. 'Arry är engelsman. Goda anledningar möjligen, men om jag var David Davies skulle jag gräva fram numret till en annan tränarräv, nämligen holländaren Guus Hiddink. Guus Geluk, vilket för övrigt är namnet på Alexander Lukas i holländska Kalle Anka, har visat tidigare att han kan göra guld av sand på ytterst begränsad tid...
...men skall man se det med svenska ögon (och varför skulle man inte göra det?) så är det sannolikt bättre att de satsar inhemskt. Snart vet vi...
Stor bookiefavorit till att nu ta 'the England job' är Tottenhams Harry Redknapp och detta av två skäl: 1. 'Arry har varit framgångsrik de senaste säsongerna. 2. 'Arry är engelsman. Goda anledningar möjligen, men om jag var David Davies skulle jag gräva fram numret till en annan tränarräv, nämligen holländaren Guus Hiddink. Guus Geluk, vilket för övrigt är namnet på Alexander Lukas i holländska Kalle Anka, har visat tidigare att han kan göra guld av sand på ytterst begränsad tid...
...men skall man se det med svenska ögon (och varför skulle man inte göra det?) så är det sannolikt bättre att de satsar inhemskt. Snart vet vi...
Tillbaka till framtiden
Med tanke på kvaliteten på lirarna så var Liverpool-Spurs igår kväll en besvikelse, men för tipsextraromantiker, likt exempelvis fotbollskanalens Olof Lundh, bjöds det åtminstone på kamp av gammalt hederligt engelskt snitt och det är ju faktiskt inte det sämsta heller. Ordentligt adrenalinpåslag över hela linjen för när till och med lille snidaren Luka Modric är med och gruffar så vet man att det går hett till. Sköna tipsextravibbar fick man också av Gareth Bales tröja som efter ett par besök i Anfieldmyllan bjöd på en numera sällan skådad lerighet.
Jag minns att Simon Bank en gång kommenterade Zinedine Zidanes mindfuck i VM-finalen 2006 i stil med att 'man alltid kommer vara den man var när man var tolv år' och syftade då på att Zidanes uppväxt som invandrargrabb i det ruffa Marseille, skulle ha inneburit att han inte kunde ta en familjerelaterad förolämpning på ett bra sätt. Simon hade förstås delvis rätt, men han hade också fel. Det finns nämligen mängder av exempel på människor, inte bara idrottare, som faktiskt växer upp och med hjälp av erfarenhet lär sig att tygla sitt humör med tiden. En som dock aldrig verkar lära sig är Zlatan Ibrahimovic som nu alltså stängs av tre fighter efter att ha vispat till Napolis Salvatore Aronica i söndagens 0-0-match. Tråkigt är ordet...
Jag minns att Simon Bank en gång kommenterade Zinedine Zidanes mindfuck i VM-finalen 2006 i stil med att 'man alltid kommer vara den man var när man var tolv år' och syftade då på att Zidanes uppväxt som invandrargrabb i det ruffa Marseille, skulle ha inneburit att han inte kunde ta en familjerelaterad förolämpning på ett bra sätt. Simon hade förstås delvis rätt, men han hade också fel. Det finns nämligen mängder av exempel på människor, inte bara idrottare, som faktiskt växer upp och med hjälp av erfarenhet lär sig att tygla sitt humör med tiden. En som dock aldrig verkar lära sig är Zlatan Ibrahimovic som nu alltså stängs av tre fighter efter att ha vispat till Napolis Salvatore Aronica i söndagens 0-0-match. Tråkigt är ordet...
-A goalkeeper is only a goalkeeper because he can't play football (Ruud Gullit).
En del av er minns kanske det Pekka Heino-ledda Tv-programmet Röda tråden, där uppgiften bestod i att finna en gemensam nämnare utifrån ett antal bilder. Konceptet är enkelt och återvänds också med jämna och ojämna mellanrum i såväl frågesporter som i söndagsbilagornas knep & knåp-sidor. Åker ni någon gång på frågan om vad som förenar revolutionären Che Guevara, författaren Albert Camus, fysikern Niels Bohr och gamle påven Johannes Paulus II så bjuckar jag här och nu på svaret. Den gemensamma länken är ju att samtliga har en bakgrund som målvakter.
Apropå keeprar så tilldelades ju Real Madrid och Spaniens burväktarfantom Iker Casillas häromveckan IFFHS pris som världens bäste målvakt för fjärde året i följd, vilket innebär att han nu är jämsides med Gianluigi Buffon som också han fått priset fyra gånger. José Luis Chilavert, Oliver Kahn och Walter Zenga har förresten tre utmärkelser vardera.
Hade ni förresten lika mycket flyt som jag igår kväll så catchade ni också den andra Blådårarfilmen på Svt. Zlatan är ju förstås alltid Zlatan (och kanske aldrig så mycket som i denna underbara dokumentär), men allra bäst är nog ändå de etablerade rävarna Hasse Mattisson och Niclas Kindvalls ambivalenta förhållande till Rosengårdynglingens framfart. Mänsklighet när den är som tydligast.
För övrigt anser jag att John Guidetti bör kallas upp.
Apropå keeprar så tilldelades ju Real Madrid och Spaniens burväktarfantom Iker Casillas häromveckan IFFHS pris som världens bäste målvakt för fjärde året i följd, vilket innebär att han nu är jämsides med Gianluigi Buffon som också han fått priset fyra gånger. José Luis Chilavert, Oliver Kahn och Walter Zenga har förresten tre utmärkelser vardera.
Hade ni förresten lika mycket flyt som jag igår kväll så catchade ni också den andra Blådårarfilmen på Svt. Zlatan är ju förstås alltid Zlatan (och kanske aldrig så mycket som i denna underbara dokumentär), men allra bäst är nog ändå de etablerade rävarna Hasse Mattisson och Niclas Kindvalls ambivalenta förhållande till Rosengårdynglingens framfart. Mänsklighet när den är som tydligast.
För övrigt anser jag att John Guidetti bör kallas upp.
Vad det hela handlar om
Bjuder idag på bloggen i komprimerad form genom ett så kallat Tag Cloud. Eftersom Wordlesidan som hjälper till att tillverka molnet inte medger nedladdande av fullsizebild så blir det bara en miniatyr. Vill ni se det i större format får ni klicka här. Molnet viktar orden efter hur frekvent de förekommer i bloggen, men även fast man rensar bort en mängd vanliga ord så blir resultatet sådär halvkul ändå...
Söndagstur
Söndagsfrulle framför ett klassiskt intervallopp är ju nästan så bra det kan bli och helt okej svenskinsatser av såväl comebackande Johan Olsson som Marcus Hellner fick vi också se. Helt överlägsen (precis som i gårdagens sprint) var dock ännu en gång den brutalt imponerande Tour de Ski-segraren och världscupledaren Dario Cologna som vann med 24 sekunder före tjeckveteranen Lukas Bauer. Det allra värsta är ju att killen, efter att ha utklassat resten av fältet på världscupens tuffaste bana, knappt ser trött ut när han går i mål! Medan löpare som Hellner och Petter Northug har som vana att närmast krascha över mållinjen efter att ha tömt alla depåer så ser Cologna å sin sida ut att ha återvänt efter en lugn tur späckad med mjölkchoklad- (möjligen att Dario kör på schweizernöt) och apelsinpauser. Sinnes...
Tv4:s försök att utmana Svt:s vinterstudio med den egna satsningen Sportcentralen har väl, vad jag förstått, gått sådär, men i samband med handbolls-EM ges man ju visst utrymme att visa vad man kan och i syfte att inte kopiera rivalen har fyran försökt skapa en studiomiljö som skall fungera som någon slags antites till André Pops grovstickade cardigans. Alltså består fonden inte av prydliga vedstaplar utan av en öppen redaktionell miljö, där underhuggarna i någon slags Efterlystanda gör till synes allt för att serva programledarna Peppe Eng och Marika Carlsson med den allra senaste informationen. Har ingen spetskompetens vad gäller studiodekor, men frågar ni mig så tycker jag att det ser förjävligt ut.
Förresten så blev Robbie Keane igår den sjunde spelaren att göra mål för sex olika klubbar i Premier League, då han målade för Aston Villa mot Wolverhampton. Övriga lirare som ingår i klubben är Craig Bellamy, Andy Cole, Peter Crouch, Nick Barmby, Marcus Bent (som numera har indonesiska Mitra Kukar som klubbadress...) och Les Ferdinand.
Tv4:s försök att utmana Svt:s vinterstudio med den egna satsningen Sportcentralen har väl, vad jag förstått, gått sådär, men i samband med handbolls-EM ges man ju visst utrymme att visa vad man kan och i syfte att inte kopiera rivalen har fyran försökt skapa en studiomiljö som skall fungera som någon slags antites till André Pops grovstickade cardigans. Alltså består fonden inte av prydliga vedstaplar utan av en öppen redaktionell miljö, där underhuggarna i någon slags Efterlystanda gör till synes allt för att serva programledarna Peppe Eng och Marika Carlsson med den allra senaste informationen. Har ingen spetskompetens vad gäller studiodekor, men frågar ni mig så tycker jag att det ser förjävligt ut.
Förresten så blev Robbie Keane igår den sjunde spelaren att göra mål för sex olika klubbar i Premier League, då han målade för Aston Villa mot Wolverhampton. Övriga lirare som ingår i klubben är Craig Bellamy, Andy Cole, Peter Crouch, Nick Barmby, Marcus Bent (som numera har indonesiska Mitra Kukar som klubbadress...) och Les Ferdinand.
Hello Africa...!
Inget superfokus i svensk media direkt, men imorgon drar faktiskt de afrikanska mästerskapen (eller African Cup of Nations som det så läckert heter) igång med matchen Ekvatorialguinea-Libyen (Eurosport sänder i vanlig ordning). Jaha, tänker ni, men när får vi egentligen se de stora kolosserna i aktion då?
Svaret är: Det får ni inte. För årets turnering innehåller nämligen en hel ankrad av 'absent friends'. Fyra av de sex afrikanska nationer som lirade VM 2010 saknas i deltagarlistan, däribland storheterna Kamerun och Nigeria som båda fick sträcka vapen i kvalet.
Dessutom saknas de tre (!) senaste mästerskapens vinnare, Egypten, vilka lyckades med konststycket att bli sist i en kvalgrupp innehållande Niger (som knep gruppsegern med tabellraden 3-0-3!), Sydafrika och Sierra Leone. Missar turneringen gör också 2006 års VM-lag Togo, som först uteslöts efter att ha dragit sig ur 2010 års turnering på grund av attacken mot deras spelarbuss. Togolesarna klagade då hos FIFA och lyckades få rätt, men väl framme i kvalspelet räckte kunnandet inte till.
Vilka blir det då som gör upp om bucklan i ovannämnda storlags frånvaro? Tja, ett inte alltför vågat tips är väl att VM-kvartsfinalisten Ghana (som ju var så snubblande nära att bli första Afrikalag i VM-semi) finns med långt fram. Visserligen saknas Chelseaklippan Michael Esssien, men truppen innehåller förstås mycket godis ändå.
Närmast att utmana ghananerna är sannolikt grannlandet Elfenbenskusten som ju också de har en och annan hygglig lirare att tillgå, däribland de båda Tourébröderna, Gervinho och Salomon Kalou. Dessutom brukar ju alltid en viss Didier Drogba kunna leverera i de här sammanhangen. Visst frågetecken för målvaktssidan dock, då ständigt långbyxade Lokerenkeepern Boubacar Barry inte direkt är stabiliteten personifierad...
Utöver dessa två huvudfavoriter är det kanske läge att varna för de lite mer oglammiga nordafrikanska storheterna Tunisien och Marocko som båda bör ha möjligheter att kunna gå långt. Senegal och Mali är två andra lag som inte heller helt skall räknas bort i sammanhanget medan värdarna Ekvatorialguinea och Gabon bör vara chanslösa. Fast å andra sidan är ju hemmaplan alltid hemmaplan...
Ja, men då har ni lite koll på läget i alla fall. Nu laddar vi bigtime för tre veckor med bicycletarensningar, udda målvaktsingripanden och vansinniga frisyrer. Mycket nöje!
Svaret är: Det får ni inte. För årets turnering innehåller nämligen en hel ankrad av 'absent friends'. Fyra av de sex afrikanska nationer som lirade VM 2010 saknas i deltagarlistan, däribland storheterna Kamerun och Nigeria som båda fick sträcka vapen i kvalet.
Dessutom saknas de tre (!) senaste mästerskapens vinnare, Egypten, vilka lyckades med konststycket att bli sist i en kvalgrupp innehållande Niger (som knep gruppsegern med tabellraden 3-0-3!), Sydafrika och Sierra Leone. Missar turneringen gör också 2006 års VM-lag Togo, som först uteslöts efter att ha dragit sig ur 2010 års turnering på grund av attacken mot deras spelarbuss. Togolesarna klagade då hos FIFA och lyckades få rätt, men väl framme i kvalspelet räckte kunnandet inte till.
Vilka blir det då som gör upp om bucklan i ovannämnda storlags frånvaro? Tja, ett inte alltför vågat tips är väl att VM-kvartsfinalisten Ghana (som ju var så snubblande nära att bli första Afrikalag i VM-semi) finns med långt fram. Visserligen saknas Chelseaklippan Michael Esssien, men truppen innehåller förstås mycket godis ändå.
Närmast att utmana ghananerna är sannolikt grannlandet Elfenbenskusten som ju också de har en och annan hygglig lirare att tillgå, däribland de båda Tourébröderna, Gervinho och Salomon Kalou. Dessutom brukar ju alltid en viss Didier Drogba kunna leverera i de här sammanhangen. Visst frågetecken för målvaktssidan dock, då ständigt långbyxade Lokerenkeepern Boubacar Barry inte direkt är stabiliteten personifierad...
Utöver dessa två huvudfavoriter är det kanske läge att varna för de lite mer oglammiga nordafrikanska storheterna Tunisien och Marocko som båda bör ha möjligheter att kunna gå långt. Senegal och Mali är två andra lag som inte heller helt skall räknas bort i sammanhanget medan värdarna Ekvatorialguinea och Gabon bör vara chanslösa. Fast å andra sidan är ju hemmaplan alltid hemmaplan...
Ja, men då har ni lite koll på läget i alla fall. Nu laddar vi bigtime för tre veckor med bicycletarensningar, udda målvaktsingripanden och vansinniga frisyrer. Mycket nöje!
Äras den som äras bör...?
Precis som förra året följs utdelningen av Radiosportens prestigefyllda Jerringpris av en livlig debatt om huruvida rätt person vann (enligt gängse demokratisk norm är det densamma som den som fått flest röster) och vad priset i praktiken representerar. Är det egentligen rikets skickligaste, mest framgångsrika eller mest populära idrottare som skall prisas? Eftersom det är svårt, för att inte säga omöjligt, att jämföra olika prestationer med varandra så får man gå på att det är det tredje, nämligen populariteten, som är det i sammanhanget helt avgörande. Sålunda (ett ord vi ser för lite av!) kunde den Risifruttileende stugfavoriten Magdalena Forsberg kamma hem inte mindre än fyra plaketter (eller vad man nu får) under åren kring millenieskiftet.
När Therese Alshammar tilldelades priset för ett år sedan uppkom ju snabbt teorier om att en våldsam lobbyverksamhet i akt att fiska röster till Tessan ägt rum inom simsfären och i år är det alltså mot ridsportarna blickarna riktas eftersom hoppryttaren Rolf-Göran Bengtsson igår knep priset före skidfantomen Marcus Hellner. Kanske är det så det gått till också, men i så fall: vad säger egentligen det? Jo, det säger att idrotten/idrottaren i fråga är så populär hos ett visst antal människor (kan vi kanske säga att hon/han besitter en hög popularitetsdensitet...?) att dessa är beredda att lägga ner det engagemang (om vi nu för resonemangets skull antar att det är så här det gått till) som krävs för att sy in nästan hälften av rösterna.
Ett röstande som dock intresserar mig betydligt mer än ovannämnda är det som sker i samband med de amerikanska primärvalen. De fem kvarvarande republikanska kandidaterna battlar under våren i de olika delstaterna om vem som slutligen skall få utmana Barack Obama till höstens presidentval. På lördag är det dags för South Carolina, vilket på grund av det intrikata systemet (en bra genomgång av det hela ges här) är en av de viktigaste staterna att vinna. I förarsätet sitter just nu den tidigare Massachussetsguvernören Mitt Romney efter att ha vunnit i såväl Iowa som New Hampshire.
När Therese Alshammar tilldelades priset för ett år sedan uppkom ju snabbt teorier om att en våldsam lobbyverksamhet i akt att fiska röster till Tessan ägt rum inom simsfären och i år är det alltså mot ridsportarna blickarna riktas eftersom hoppryttaren Rolf-Göran Bengtsson igår knep priset före skidfantomen Marcus Hellner. Kanske är det så det gått till också, men i så fall: vad säger egentligen det? Jo, det säger att idrotten/idrottaren i fråga är så populär hos ett visst antal människor (kan vi kanske säga att hon/han besitter en hög popularitetsdensitet...?) att dessa är beredda att lägga ner det engagemang (om vi nu för resonemangets skull antar att det är så här det gått till) som krävs för att sy in nästan hälften av rösterna.
Ett röstande som dock intresserar mig betydligt mer än ovannämnda är det som sker i samband med de amerikanska primärvalen. De fem kvarvarande republikanska kandidaterna battlar under våren i de olika delstaterna om vem som slutligen skall få utmana Barack Obama till höstens presidentval. På lördag är det dags för South Carolina, vilket på grund av det intrikata systemet (en bra genomgång av det hela ges här) är en av de viktigaste staterna att vinna. I förarsätet sitter just nu den tidigare Massachussetsguvernören Mitt Romney efter att ha vunnit i såväl Iowa som New Hampshire.
Lunatics
Ja, jag varnar ju för det här med biografier emellanåt, men vissa nedslag får man ju ändå göra om inte annat för att hålla er bloggläsare borta från den allra värsta dyngan.
De senaste veckorna har jag haft Roy Keanes biografi från 2002 som bedtime story och mest intressant är kanske slutet av boken, då Keane berättar om sitt uppbrott från den irländska VM-truppen samma år. Van vid standarden från Manchester United lackar Keane på de (som han tycker) amatörmässiga irländska happy-go-lucky-förberedelserna. Bland annat stör han sig något enormt på att det inte blir några keeprar på tvåmålsspelet vid en träning...
Från en galning till en annan. Boken nedan är Gazzas berättelse om hur han har tacklat sin missbrukarpersonlighet och därmed inte en biografi den vanliga meningen (det finns, förstås, en sådan oxå). Har inte hunnit så många sidor än, men redan har man bjudits på en skön anekdot när en fyllehungrig Gazza efter ett pubbesök bryter sig in i lagpolaren Ally McCoists hus i syfte att fixa sig ett par mackor...
De senaste veckorna har jag haft Roy Keanes biografi från 2002 som bedtime story och mest intressant är kanske slutet av boken, då Keane berättar om sitt uppbrott från den irländska VM-truppen samma år. Van vid standarden från Manchester United lackar Keane på de (som han tycker) amatörmässiga irländska happy-go-lucky-förberedelserna. Bland annat stör han sig något enormt på att det inte blir några keeprar på tvåmålsspelet vid en träning...
Från en galning till en annan. Boken nedan är Gazzas berättelse om hur han har tacklat sin missbrukarpersonlighet och därmed inte en biografi den vanliga meningen (det finns, förstås, en sådan oxå). Har inte hunnit så många sidor än, men redan har man bjudits på en skön anekdot när en fyllehungrig Gazza efter ett pubbesök bryter sig in i lagpolaren Ally McCoists hus i syfte att fixa sig ett par mackor...
Comeback
Inget aktivt blogggande den senaste veckan så det här blir väl något slags summeringsinlägg av det som varit under trettonhelgen.
Ja, Sverige blev ju för första gången på 31 år juniorvärldsmästare i ishockey efter att gårdaren Mika Zibanejad till slut fått hål på rysskeepern Makarov (mäktigt namn förstås) i finalen. Semifinalen mot Finland var, om möjligt, än mer dramatisk; inte minst eftersom Viasat gick en hård kamp mot stormen Emil, vilket innebar att TV-bilden var icke-existerande under den tredje perren. Förlängningen bevittnades sedan via en killes Viaplay på luren innan bilden då kunde göra comeback lagom till läggningen. Episk avslutning sedan när finnfantomen Mikael Granlund inte fick med sig pucken i den avgörande dragningen.
Drama också i Tour de Ski-avslutningen där Marcus Hellner slet sig förbi Petter Northug i den monstruösa klättringen uppför Alpe Cermis. Själv var jag dock upptagen med ett annat norskt drama (Hedda Gabler på Dramaten) så jag fick nöja mig med Svt Play-reppen, men det var ju ok det också. Mest imponerande var dock ändå schweizerosten Dario Cologna som medan de andra slogs om placeringar enkelt cruisade (en sanning med djävulusisk modifikation förstås) hem sin tredje Tds-seger uppför slalombacken.
Annars tycks ju som sagt comebacker vara något av temat i dagarna. Igår kastade Alex Ferguson in Paul Scholes i cupsegern mot City och idag gjorde en viss Theirry Henry, numera iklädd ett våldsamt helskägg, comeback som matchvinnare på Emirates när Arsenal betvingade Leeds med 1-0. Störst igenkänningsfaktor ändå på övertid när Henry, i avsikt att försvara den arsenalska ledningen, försökte ingå partnerskap med hörnflaggan...
Ja, Sverige blev ju för första gången på 31 år juniorvärldsmästare i ishockey efter att gårdaren Mika Zibanejad till slut fått hål på rysskeepern Makarov (mäktigt namn förstås) i finalen. Semifinalen mot Finland var, om möjligt, än mer dramatisk; inte minst eftersom Viasat gick en hård kamp mot stormen Emil, vilket innebar att TV-bilden var icke-existerande under den tredje perren. Förlängningen bevittnades sedan via en killes Viaplay på luren innan bilden då kunde göra comeback lagom till läggningen. Episk avslutning sedan när finnfantomen Mikael Granlund inte fick med sig pucken i den avgörande dragningen.
Drama också i Tour de Ski-avslutningen där Marcus Hellner slet sig förbi Petter Northug i den monstruösa klättringen uppför Alpe Cermis. Själv var jag dock upptagen med ett annat norskt drama (Hedda Gabler på Dramaten) så jag fick nöja mig med Svt Play-reppen, men det var ju ok det också. Mest imponerande var dock ändå schweizerosten Dario Cologna som medan de andra slogs om placeringar enkelt cruisade (en sanning med djävulusisk modifikation förstås) hem sin tredje Tds-seger uppför slalombacken.
Annars tycks ju som sagt comebacker vara något av temat i dagarna. Igår kastade Alex Ferguson in Paul Scholes i cupsegern mot City och idag gjorde en viss Theirry Henry, numera iklädd ett våldsamt helskägg, comeback som matchvinnare på Emirates när Arsenal betvingade Leeds med 1-0. Störst igenkänningsfaktor ändå på övertid när Henry, i avsikt att försvara den arsenalska ledningen, försökte ingå partnerskap med hörnflaggan...
Smällkväll...
I dagarna sköljer ju en våg av årskrönikor och sammanfattningar över oss, men även om det kan vara trevligt att recappa det som varit så känner jag att det är dags att lägga 2011 till handlingarna och istället foka på det som händer nu. För som vanligt så bjuder ju jul- och nyårshelgerna på en hel massa skön tv-idrott.
Det var dock inte superskönt att följa de svenska åkarna under eftermiddagens korta intervallopp i Tour de Ski. Expertkommentator Blomqvist rasade ännu en gång på dassiga svenska skidor och även om det var plågsamt att se Maria Rydqvist bli fullständigt pulveriserad av tyskan Zettel i glidet in mot stadion så kanske det inte är hela sanningen ändå. Är formen verkligen där för Kalla, Hellner & co? I vilket fall ges en ny chans på morgondagens fristilssprint.
...och medan spanjorer och italienare tar det piano under högtiderna så dunkar ju som vanligt den engelska fotbollen på med fighter var och varannan dag. De båda Manchesterlagen plumpade ju i nyårshelgen så Tottenham kunde, trots att det bara blev en pinne i Swansea, krypa något närmare tätduon. Bra chans för Spurs ikväll dessutom då Jonas Olssons WBA kommer till White Hart Lane. Samtidigt har ligaledande Manchester City en på förhand svårare uppgift hemma mot Liverpool.
City-Pool skarvas direkt av ytterligare en mellandagsklassiker, nämligen JVM och semifinalen mellan Sverige och Finland. Småkronorna har ju kunnat softa några dagar efter att ha vänt 0-3 till seger med 4-3 mot Ryssland på nyårsnatten medan finländarna säkrade sin semiplats i natt efter att besegrat Slovakien med 8-5. Lite halvskakigt ändå i tredje perren efter att slovakerna gått upp till 4-6 samtidigt som finnkeepern Sami Aittokallio agerade darrigt. En tveksam femminutare på Matus Chovan innebar dock att butiken kunde stängas efter bland annat ett mäktigt slagskott från giftige snipern Teemu Pulkkinen. Just Pulkkinen utgör tillsammans med omtalade spelgeniet Mikael Granlund det största hotet mot svenskt avancemang i afton.
JVM delas ju i år av Svt och Viasat och ikväll är det den kommersiella koncernen som sänder och detta i moderkanalen tv3. Trist för de som inte kan se matchen på grund av detta förstås, men en boost för oss som kan det eftersom det innebär att den muppige Chris Härenstam ersätts i kommentatorsbåset av den alltid inlevelsefulle Niklas Holmgren. Dessutom tycker jag att Holmgrens sidekick Challe Berglund vida överglänser den allt som oftast mellanmjölkige Micke Renberg.
Det var dock inte superskönt att följa de svenska åkarna under eftermiddagens korta intervallopp i Tour de Ski. Expertkommentator Blomqvist rasade ännu en gång på dassiga svenska skidor och även om det var plågsamt att se Maria Rydqvist bli fullständigt pulveriserad av tyskan Zettel i glidet in mot stadion så kanske det inte är hela sanningen ändå. Är formen verkligen där för Kalla, Hellner & co? I vilket fall ges en ny chans på morgondagens fristilssprint.
...och medan spanjorer och italienare tar det piano under högtiderna så dunkar ju som vanligt den engelska fotbollen på med fighter var och varannan dag. De båda Manchesterlagen plumpade ju i nyårshelgen så Tottenham kunde, trots att det bara blev en pinne i Swansea, krypa något närmare tätduon. Bra chans för Spurs ikväll dessutom då Jonas Olssons WBA kommer till White Hart Lane. Samtidigt har ligaledande Manchester City en på förhand svårare uppgift hemma mot Liverpool.
City-Pool skarvas direkt av ytterligare en mellandagsklassiker, nämligen JVM och semifinalen mellan Sverige och Finland. Småkronorna har ju kunnat softa några dagar efter att ha vänt 0-3 till seger med 4-3 mot Ryssland på nyårsnatten medan finländarna säkrade sin semiplats i natt efter att besegrat Slovakien med 8-5. Lite halvskakigt ändå i tredje perren efter att slovakerna gått upp till 4-6 samtidigt som finnkeepern Sami Aittokallio agerade darrigt. En tveksam femminutare på Matus Chovan innebar dock att butiken kunde stängas efter bland annat ett mäktigt slagskott från giftige snipern Teemu Pulkkinen. Just Pulkkinen utgör tillsammans med omtalade spelgeniet Mikael Granlund det största hotet mot svenskt avancemang i afton.
JVM delas ju i år av Svt och Viasat och ikväll är det den kommersiella koncernen som sänder och detta i moderkanalen tv3. Trist för de som inte kan se matchen på grund av detta förstås, men en boost för oss som kan det eftersom det innebär att den muppige Chris Härenstam ersätts i kommentatorsbåset av den alltid inlevelsefulle Niklas Holmgren. Dessutom tycker jag att Holmgrens sidekick Challe Berglund vida överglänser den allt som oftast mellanmjölkige Micke Renberg.
Pivote Awards...!
Så dags för årets galainlägg då där jag väljer att sammanfatta 2011 i enklast möjliga form. För att minnas vad som egentligen har hänt under året har jag fått företa en del arkivgrottande och kan konstatera att bloggen som vanligt blandat skapligt fyndiga kåserier med inlägg innehållande betydligt mindre språklig och intellektuell stringens. Nåväl, det är väl också så det skall vara antar jag. Detta är hursom 2011 års:
-Snidare: Mikael Granlund. Junisfinnen som i VM:s semifinal bjöd på ett av de mest spektakulära mål som skådats på en ishockeyrink. Nu aktuell i JVM.
Övriga nominerade: Antonio Cassano (alltid) & Luka Modric
-Avancemang: Ekerö IK. Efter många års strävan nådde då äntligen EIK trean. Seriesegern säkrades i kavaj (nåja) på Svanängens IP av alla platser.
Övriga nominerade: Landslaget till EM & Växjö Lakers till elitserien.
-Vägran: Carlos Tevez. Motivering överflödig
Övriga nominerade: Christoffer Wiktorsson (tackade nej till nytt Degenkontrakt för att istället joina ÖSK som Bosman) & Simone Farina (som inte lät sig mutas inför en cupmatch och därmed hjälteförklarades av bland andra förbundskapten Prandelli. Italien alltså...)
-Sumpare: Fernando Torres. 5 mål på 40 matcher sedan monstertransfern till Chelsea. Allra mest utskrattad efter att ha missat öppet mål i höstmatchen mot Man United och hans före detta fans i Liverpool har förstås inte missat möjligheten att håna sin tidigare favorit.
Övriga nominerade: Robinho & Ola Toivonen.
-Antiklimax: Usain Bolt som trots sin, till synes, iskalla approach var för het på gröten i 100-metersfinalen i VM och tjuvade ut sig.
Övriga nominerade: Halmstads spanska satsning & Argentinas Copa America-insats.
-Mest ifrågasatta: Det svenska vallateamet under första halvan av Holmenkollen-VM (undantaget sprinten förstås)
Steve Kean & Arsene Wenger.
-Äntligen: Tomas Tranströmer. Första svenska litteraturpriset sedan 1974 för ständige oddsfavoriten ledde enligt uppgift till karnevalstämning på kulturredaktionerna.
Övriga nominerade: Novara Calcio & Boston Bruins.
-Underhållning: Filip & Fredriks Podcast.
Övriga nominerade: Napolis tridente (Lavezzi-Hamsik-Cavani) & Petter Northug
-Hysén: Anton Hysén. Som blev den förste svenske elitfotbollspelaren att komma ut som gay. Lika modigt som coolt.
Övriga nominerade: Glenn Hysén & Tobias Hysén
-Tack för showen: Peter Forsberg. Som till slut bestämde sig för att hänga upp rören efter otaliga comebackförsök. En levande legend.
Övriga nominerade: Ronaldo (den riktige) & Paul Scholes
-In loving memory of: Assar Rönnlund, Stefan Liv, Sven Tumba, Gary Speed, Vaclav Havel, Lasse Brandeby, Steve Jobs, Amy Winehouse, Socrates, Lena Nyman....
-Snidare: Mikael Granlund. Junisfinnen som i VM:s semifinal bjöd på ett av de mest spektakulära mål som skådats på en ishockeyrink. Nu aktuell i JVM.
Övriga nominerade: Antonio Cassano (alltid) & Luka Modric
-Avancemang: Ekerö IK. Efter många års strävan nådde då äntligen EIK trean. Seriesegern säkrades i kavaj (nåja) på Svanängens IP av alla platser.
Övriga nominerade: Landslaget till EM & Växjö Lakers till elitserien.
-Vägran: Carlos Tevez. Motivering överflödig
Övriga nominerade: Christoffer Wiktorsson (tackade nej till nytt Degenkontrakt för att istället joina ÖSK som Bosman) & Simone Farina (som inte lät sig mutas inför en cupmatch och därmed hjälteförklarades av bland andra förbundskapten Prandelli. Italien alltså...)
-Sumpare: Fernando Torres. 5 mål på 40 matcher sedan monstertransfern till Chelsea. Allra mest utskrattad efter att ha missat öppet mål i höstmatchen mot Man United och hans före detta fans i Liverpool har förstås inte missat möjligheten att håna sin tidigare favorit.
Övriga nominerade: Robinho & Ola Toivonen.
-Antiklimax: Usain Bolt som trots sin, till synes, iskalla approach var för het på gröten i 100-metersfinalen i VM och tjuvade ut sig.
Övriga nominerade: Halmstads spanska satsning & Argentinas Copa America-insats.
-Mest ifrågasatta: Det svenska vallateamet under första halvan av Holmenkollen-VM (undantaget sprinten förstås)
Steve Kean & Arsene Wenger.
-Äntligen: Tomas Tranströmer. Första svenska litteraturpriset sedan 1974 för ständige oddsfavoriten ledde enligt uppgift till karnevalstämning på kulturredaktionerna.
Övriga nominerade: Novara Calcio & Boston Bruins.
-Underhållning: Filip & Fredriks Podcast.
Övriga nominerade: Napolis tridente (Lavezzi-Hamsik-Cavani) & Petter Northug
-Hysén: Anton Hysén. Som blev den förste svenske elitfotbollspelaren att komma ut som gay. Lika modigt som coolt.
Övriga nominerade: Glenn Hysén & Tobias Hysén
-Tack för showen: Peter Forsberg. Som till slut bestämde sig för att hänga upp rören efter otaliga comebackförsök. En levande legend.
Övriga nominerade: Ronaldo (den riktige) & Paul Scholes
-In loving memory of: Assar Rönnlund, Stefan Liv, Sven Tumba, Gary Speed, Vaclav Havel, Lasse Brandeby, Steve Jobs, Amy Winehouse, Socrates, Lena Nyman....
Ute i kylan...
Det är, hur man än vrider och vänder på det, intressant att förbundsordförande Lagrell förvånas över att det blir mycket uppmärksamhet när en landslagsspelare döms för hustrumissshandel. Senaste bulletinen från förbundet gör dock gällande att Alexander Gerndt tills vidare avstängs från landslagsspel och det känns absolut rimligt med tanke på omständigheterna. Högst troligen innebär detta att gotlänningen också är borta från EM-truppen.
Vid sidan av detta har ju kulturdepartementets förslag om att kortare reklaminslag skall tillåtas även i Svensk TV väckt mycket diskussion i dagarna. TV4 är all for eftersom de numera måste fasa in tolv minuters reklam per sändningstimme och att detta har inneburit att paussnacket i samband med fotbollsmatcher kortats ner till ett absolut minimum. Med det nya förslaget skulle det alltså vara möjligt för fyran att kasta in SIBA-Fabian i samband med att Johan Elmander kylsprayas. Kanske skulle det funka, men samtidigt tycker jag att vi redan idag ofta får stå ut med undermåliga produktioner och kasst matchfokus så hållningen i frågan måste ändå vara strikt konservativ...
Norska skidsegrar är vi vana vid och en av de mest prestigefyllda bärgades faktiskt för på dagen etthundra år sedan då Fredrikstadsgutten Roald Amundsen med följe blev först att nå Sydpolen. Tvåa på bollen (eller under den kanske...?) var britten Robert Scott, men dessvärre blev silverlyckan (?) kortvarig då Scott och hans kamrater dukade under för kylan på vägen tillbaka.
De smarta & de dumma
På lördag premieras några av planetens vassaste knivar då Nobelfestligheterna anordnas i Stockholm (och Oslo). Fysikpriset delas förresten av Saul Perlmutter (coolt namn för övrigt...), Adam Riess och Brain Schmidt för deras upptäckt att universum expanderar. Låter förstås ruggigt maxat, men det är samtidigt helt jävla omöjligt att ta in vad denna upptäckt kan tänkas innebära för mänskligheten...
Personligen har jag länge emotsett kommande lördag, men kanske inte då så mycket på grund av Nobelfirandet. Det är inte heller Real-Barca på Bernabeu jag har gått och väntat på (även om jag nog sannolikt kommer pria denna framför drottning Silvias middagskonverserande), utan istället är det VC-tävlingarna i längd från Davos som lockat mig. Anledningen: För första gången på nästan fyra år skulle vi få avnjuta en längre intervallstart (30 Km för herrarna & 15 Km för damerna). MEN, notera tempusformen ovan...
För internationella skidförbundet beslutade igår att man kortar ner loppen på grund av snöbrist. Det går, enligt FIS, inte att fixa 7.5 Km-slingor med rådande snöförhållanden, vilket innebär att herrarna istället kommer att köra 15 Km och damerna 10 Km (varför damerna inte kan köra 15 när herrarna tydligen kan göra det är helt obegripligt. Korta slingor brukar inte heller vara något större problem när det skall köras masstart). Till saken hör det dock att det idag kommit 30 (!) cm snö i Davos och snöandet förväntas fortsätta fram emot helgen. Med andra ord: Ett helt sinnessjukt beslut. Är så besviken.
Ett annat idrottsförbund som den här bloggen med jämna mellanrum far ut mot är som bekant den internationella fotbollssammanslutningen FIFA. Världsorganisationen presenterar denna vecka sina favvomål från det gångna året och de tre nominerade är Wayne Rooney (mot Man City), Lionel Messi (mot Arsenal) och Santos superprospect Neymar (mot Flamengo). Pangmål allihop förstås, men jag har (och säkert ni också), naturligtvis, mina egna favoriter. Dessa är:
Giovani dos Santos, Mexiko, mot USA
Jan Schlaudraff, Hannover, mot Werder Bremen
Raul Gonzalez, Schalke 04, mot Freiburg
Personligen har jag länge emotsett kommande lördag, men kanske inte då så mycket på grund av Nobelfirandet. Det är inte heller Real-Barca på Bernabeu jag har gått och väntat på (även om jag nog sannolikt kommer pria denna framför drottning Silvias middagskonverserande), utan istället är det VC-tävlingarna i längd från Davos som lockat mig. Anledningen: För första gången på nästan fyra år skulle vi få avnjuta en längre intervallstart (30 Km för herrarna & 15 Km för damerna). MEN, notera tempusformen ovan...
För internationella skidförbundet beslutade igår att man kortar ner loppen på grund av snöbrist. Det går, enligt FIS, inte att fixa 7.5 Km-slingor med rådande snöförhållanden, vilket innebär att herrarna istället kommer att köra 15 Km och damerna 10 Km (varför damerna inte kan köra 15 när herrarna tydligen kan göra det är helt obegripligt. Korta slingor brukar inte heller vara något större problem när det skall köras masstart). Till saken hör det dock att det idag kommit 30 (!) cm snö i Davos och snöandet förväntas fortsätta fram emot helgen. Med andra ord: Ett helt sinnessjukt beslut. Är så besviken.
Ett annat idrottsförbund som den här bloggen med jämna mellanrum far ut mot är som bekant den internationella fotbollssammanslutningen FIFA. Världsorganisationen presenterar denna vecka sina favvomål från det gångna året och de tre nominerade är Wayne Rooney (mot Man City), Lionel Messi (mot Arsenal) och Santos superprospect Neymar (mot Flamengo). Pangmål allihop förstås, men jag har (och säkert ni också), naturligtvis, mina egna favoriter. Dessa är:
Giovani dos Santos, Mexiko, mot USA
Jan Schlaudraff, Hannover, mot Werder Bremen
Raul Gonzalez, Schalke 04, mot Freiburg
Doktorn har lämnat in
Jaha, EM:s grupp D innehåller Ukraina, England, Sverige och Frankrike; en lottning som samtliga berörda parter tycks vara tämligen nöjda med. Och även om man gärna sett Sverige bli indragna med polacker, ryssar och tjecker i A-gruppen så kan man ändå i likhet med Ingemar Johansson i Mitt liv som hund konstatera att: -Det kunde varit värre; om man jämför alltså.
Logistiskt får man väl dock säga att lottningen var en fullträff för svenskt vidkommande eftersom samtliga gruppfighter avgörs i Kiev. Inte minst skönt för resande supportrar som därmed slipper ge sig ut på det kanske inte helt tillförlitliga ukrainska vägnätet.
Frågan alla ställer sig: När skall armbrytning bli OS-sport egentligen? Svenskt medaljregn vid nyligen avslutade VM i Kazakstan och starkt bidragande till succén var förstås sportens verkliga superprofil, Heidi Andersson; flera gånger portätterad av Svt i hembyn Ensamheten. Andersson, som tillsammans med Björn Ferry bildar Sveriges tveklöst coolaste idrottspar.
Precis som förra söndagen så måste vi dessvärre ha med ett par rader om en stor fotbollsprofils frånfälle. Brasilanske åttiotalsgiganten Socrates tog ju nämligen ner skylten i morse efter att ha vårdats på intensiven de senaste dygnen. Själv har jag ju bara sett Socrates i svep och highlights reels, men det råder ingen tvekan om att 'doktorn' (han var utbildad läkare) var en av de mest eleganta spelarna någonsin. Klackar var något av hans signum och Pelé har uttryckt att han spelade bättre med bättre med ryggen än vad de flesta andra gör rättvända (halvdiffus översättning, men ni fattar...).
Logistiskt får man väl dock säga att lottningen var en fullträff för svenskt vidkommande eftersom samtliga gruppfighter avgörs i Kiev. Inte minst skönt för resande supportrar som därmed slipper ge sig ut på det kanske inte helt tillförlitliga ukrainska vägnätet.
Frågan alla ställer sig: När skall armbrytning bli OS-sport egentligen? Svenskt medaljregn vid nyligen avslutade VM i Kazakstan och starkt bidragande till succén var förstås sportens verkliga superprofil, Heidi Andersson; flera gånger portätterad av Svt i hembyn Ensamheten. Andersson, som tillsammans med Björn Ferry bildar Sveriges tveklöst coolaste idrottspar.
Precis som förra söndagen så måste vi dessvärre ha med ett par rader om en stor fotbollsprofils frånfälle. Brasilanske åttiotalsgiganten Socrates tog ju nämligen ner skylten i morse efter att ha vårdats på intensiven de senaste dygnen. Själv har jag ju bara sett Socrates i svep och highlights reels, men det råder ingen tvekan om att 'doktorn' (han var utbildad läkare) var en av de mest eleganta spelarna någonsin. Klackar var något av hans signum och Pelé har uttryckt att han spelade bättre med bättre med ryggen än vad de flesta andra gör rättvända (halvdiffus översättning, men ni fattar...).
Örnen har landat
Igår knep Malmö FF sin första poäng i Europa League efter att ha fixat 0-0 hemma mot svenskalget AZ. Gott så, men höstens gruppspel har ändå tydligt illustrerat avståndet mellan Sverige och Europa. Betänk också att MFF:s besegrare i CL-kvalet, Dinamo Zagreb, står på 0 poäng och 2-13 i mål i sin Champions League-grupp...
Dags för EM-lottning imorgon och känslan är väl lite att vad det än blir, så blir det jobbigt... Av erfarenhet vet vi också att svenska comebackmästerskap, det vill säga när vi återvänder till den stora scenen efter en tids frånvaro, inte brukar vara några höjdare. VM 1990 och EM 2000 är två belysande exempel på detta. Samtidigt blev dessa två misslyckanden värdefulla läropengar för kommande mästerskap...
Italien-VM 90 var väl hur man än vrider och vänder på det ett fiasko, men man skall åtminstone inte beskylla Olle Nordin för att han inte vågade satsa. I den infamösa 1-2-förlusten mot Skottland i Genua så startade Sverige med ett mittfält bestående av Jonas Thern (23), Klas Ingesson (21), Anders Limpar (24) och Joakim Nilsson (24). Lägg till detta att Stefan Schwarz (21) lirade vänsterback samt att Tomas Brolin (20) fanns i anfallet. Sveriges tröstmål gjordes ju dock av den något mer erfarne inhopparen Glenn Strömberg (som ersatte mittbacken Peter Larsson).
Den största snackisen i Polen har dock inte varit lottningen, utan utformningen av EM-värdarnas landslagströja. Förbundets beslut att ersätta det superklassiska örnemblemet på tröjan har lett till massiva protester. Dels från fans som bojkottade landskampen mot Italien för ett par veckor sedan, men även från president Bronislaw Komorowski som begärt en förklaring från förbundet (kan man tänka sig att Reinfeldt kan komma med synpunkter på de nya bortatröjorna inför EM...?). Att de nya tröjorna (med en pajig Nikemodifierad örn som emblem) tillverkats av återvunna PET-flaskor tycks inte spela någon större roll. Därför har förbundet nu backat och meddelat att örnen skall återkomma till EM. Skönt att det lönar med engagemang...!
Örnen på sin rätta plats
Dags för EM-lottning imorgon och känslan är väl lite att vad det än blir, så blir det jobbigt... Av erfarenhet vet vi också att svenska comebackmästerskap, det vill säga när vi återvänder till den stora scenen efter en tids frånvaro, inte brukar vara några höjdare. VM 1990 och EM 2000 är två belysande exempel på detta. Samtidigt blev dessa två misslyckanden värdefulla läropengar för kommande mästerskap...
Italien-VM 90 var väl hur man än vrider och vänder på det ett fiasko, men man skall åtminstone inte beskylla Olle Nordin för att han inte vågade satsa. I den infamösa 1-2-förlusten mot Skottland i Genua så startade Sverige med ett mittfält bestående av Jonas Thern (23), Klas Ingesson (21), Anders Limpar (24) och Joakim Nilsson (24). Lägg till detta att Stefan Schwarz (21) lirade vänsterback samt att Tomas Brolin (20) fanns i anfallet. Sveriges tröstmål gjordes ju dock av den något mer erfarne inhopparen Glenn Strömberg (som ersatte mittbacken Peter Larsson).
Den största snackisen i Polen har dock inte varit lottningen, utan utformningen av EM-värdarnas landslagströja. Förbundets beslut att ersätta det superklassiska örnemblemet på tröjan har lett till massiva protester. Dels från fans som bojkottade landskampen mot Italien för ett par veckor sedan, men även från president Bronislaw Komorowski som begärt en förklaring från förbundet (kan man tänka sig att Reinfeldt kan komma med synpunkter på de nya bortatröjorna inför EM...?). Att de nya tröjorna (med en pajig Nikemodifierad örn som emblem) tillverkats av återvunna PET-flaskor tycks inte spela någon större roll. Därför har förbundet nu backat och meddelat att örnen skall återkomma till EM. Skönt att det lönar med engagemang...!
Örnen på sin rätta plats
A day in the life...?
I den fantastiska A day in the Life från Beatles Sgt Pepper's Lonely Heart Club band lyder en textrad: -I read the news today oh boy; four thousand holes in Blackburn, Lancashire... Och, tja, riktigt så otäta är väl inte stadens stolthet Blackburn Rovers, men långt därifrån är det inte heller. Ny torsk mot Stoke igår innebär att Blackburn nu parkar sist i PL-tabellen efter att lokalkonkurrenten Wigan vunnit i Sunderland. Det tredje laget under strecket, Bolton, är ju förresten också de från regionen (Wigan och Bolton hörde tidigare till grevskapet Lancashire, men är nu en del av det som heter Greater Manchester). Tur då att två av de andra lokala klubbarna, Manchesterkolosserna United och City, går lite bättre...
City som idag åker till Liverpool för att försöka kamma hem ytterligare en trea. Napoli visade dock i veckan att miljardbygget inte alls är oslagbart. Blir sannolikt en cracker...
Det som dock överskuggar allt annat i brittisk fotbollsmedia idag är nyheten om att Wales förbundskapten; den tidigare storspelaren Gary Speed, tagit sitt eget liv endast 42 år gammal. Speed blev den förste spelaren att nå 500 Premier League-fighter, men nådde sin allra största framgång den sista säsongen innan Premier League-eran startade, då han blev mästare med Leeds (1991/92).
City som idag åker till Liverpool för att försöka kamma hem ytterligare en trea. Napoli visade dock i veckan att miljardbygget inte alls är oslagbart. Blir sannolikt en cracker...
Det som dock överskuggar allt annat i brittisk fotbollsmedia idag är nyheten om att Wales förbundskapten; den tidigare storspelaren Gary Speed, tagit sitt eget liv endast 42 år gammal. Speed blev den förste spelaren att nå 500 Premier League-fighter, men nådde sin allra största framgång den sista säsongen innan Premier League-eran startade, då han blev mästare med Leeds (1991/92).
When Saturday Comes 3.0
Ny Offside damp ner i torsdags och även om jag inte är helt igenom den än, så kan man konstatera att det som vanligt är mycket godis. Bland annat har man följt semesterplaneringen för ett antal allsvenska lirare. MFF:s Jiloan Hamad är sugen på Thailand igen (där han häromvintern var med ett par lagkamrater+klubbens fysio; Blådårarhjälten Greger Andrijevskij) medan Hannes Stiller skissar på en blåvit fotbollsresa till England (vi meddelas bland annat att Stefan Selakovic är "jävligt sugen på Barnet-Macclesfield"). Läsvärt givetvis.
Fruktansvärt trött igår kväll så säsongens första På Spåret kändes som precis lagom ansträngningsnivå (lyckades trots semikoma cleara första resan på tian...!). Peter Wahlbeck oväntat klen, men Martina och Erik Haag är verkligen ruggigt stabila. Blir ju också en del skönt surr när gamla Hassantrojkan Haag-Lindström-Luuk uppträder i samma forum.
Ingen snö i sikte ännu på våra breddgrader, så vinterns längdpremiär är sannolikt en bit bort. På Tv finns det dock snö och idag fortsätter längdvärldscupen i finska Kuusamo. Minitour med bonussekunder och annat jidder är det på menyn, men idag är det i alla fall hederliga intervallstarter. Kalla tvåa i damernas 5 Km-lopp för en stund sedan medan herrarna (som kör 10 fritt) är på väg igång nu.
Fruktansvärt trött igår kväll så säsongens första På Spåret kändes som precis lagom ansträngningsnivå (lyckades trots semikoma cleara första resan på tian...!). Peter Wahlbeck oväntat klen, men Martina och Erik Haag är verkligen ruggigt stabila. Blir ju också en del skönt surr när gamla Hassantrojkan Haag-Lindström-Luuk uppträder i samma forum.
Ingen snö i sikte ännu på våra breddgrader, så vinterns längdpremiär är sannolikt en bit bort. På Tv finns det dock snö och idag fortsätter längdvärldscupen i finska Kuusamo. Minitour med bonussekunder och annat jidder är det på menyn, men idag är det i alla fall hederliga intervallstarter. Kalla tvåa i damernas 5 Km-lopp för en stund sedan medan herrarna (som kör 10 fritt) är på väg igång nu.
Here we are now, entertain us
Smutsigt stort intresse för Milan-Barca på San Siro ikväll och som vanligt intar jag en något avvaktande hållning när det kommer till denna typ av mediahaussad kraftmätning. För så jävla viktig är ju ändå inte matchen eftersom båda lagen (så gott som iaf) redan är vidare till åttondelarna. Därmed inte sagt att det inte blir stor underhållning, för det kan det förstås bli även om den främste underhållaren av dem alla, Antonio Cassano, som bekant alltjämt kurerar sig från sjukdom.
Annars är ju dagens nyhet ur DIF-perspektiv (dubbelt upp) att den snidige mittfältare Martin Broberg lämnar Degerfors för Djurgården. Eftersom Broberg valde att teckna nytt med Degen i höstas så bör detta innebära att blåränderna får pynta en betydande övergångssumma vilket är välkommet. Broberg blir därmed den fjärde (mer eller mindre) ordinarie spelaren från årets lag som lämnar Degen samtidigt som endast en ny spelare anslutit (Christoffer Eriksson från AIK)...
Slutligen; frågor vi måste ställa oss:
-Hur bra är egentligen Tottenham 2011/12? Såg visserligen bara slutet på matchen mot Villa, men har blivit storligen imponerad av hetsporrarna på sistone. Title contenders...?
-Hur jävla skönt är inte Benoit Assou-Ekottos burr (se nedan)...?
Annars är ju dagens nyhet ur DIF-perspektiv (dubbelt upp) att den snidige mittfältare Martin Broberg lämnar Degerfors för Djurgården. Eftersom Broberg valde att teckna nytt med Degen i höstas så bör detta innebära att blåränderna får pynta en betydande övergångssumma vilket är välkommet. Broberg blir därmed den fjärde (mer eller mindre) ordinarie spelaren från årets lag som lämnar Degen samtidigt som endast en ny spelare anslutit (Christoffer Eriksson från AIK)...
Slutligen; frågor vi måste ställa oss:
-Hur bra är egentligen Tottenham 2011/12? Såg visserligen bara slutet på matchen mot Villa, men har blivit storligen imponerad av hetsporrarna på sistone. Title contenders...?
-Hur jävla skönt är inte Benoit Assou-Ekottos burr (se nedan)...?
The big match
Något som varit ofta förekommande på senare år i Premier League är att man har försökt tokmaxa spelprogrammet så att två toppfighter följt på varandra enligt vedertaget supersöndagtänk. Ibland kan förstås detta vara helt magiskt, men ofta har jag känt att man som tittare hamnat i en form av kvalitetskoma; det vill säga: det blir helt enkelt för mycket på en gång.
Nästan bättre som idag då eftersom man valt att lyfta ut Chelsea-Liverpool som enda söndagsmatch. Och vi får konstatera att André Villas-Boas record mot de andra Big Four-lagen (om begreppet fortfarande är giltigt...) så här långt är nedslående. Tre matcher har inneburit tre förluster. Klassisk släkten är värst-final på matchen då tidigare Chelseabacken Glen Johnson avgjorde för Pool med fem minuter kvar efter att Chelsea minuterna tidigare bytt in före detta Liverpoolduon Fernando Torres/Raul Meireles.
Ni som ännu inte fyllt fotbollskvoten för helgen rekommenderas zappa in Tv4Sport där de två homoerotikerna Jesper Hussfelt och Marcus Birro (Juventus Alessandro Matri tycks just nu vara hetaste föremålet för deras beundran) för närvarande snackar upp kvällsmatchen mellan Roma och Lecce. Do as you please...
Nästan bättre som idag då eftersom man valt att lyfta ut Chelsea-Liverpool som enda söndagsmatch. Och vi får konstatera att André Villas-Boas record mot de andra Big Four-lagen (om begreppet fortfarande är giltigt...) så här långt är nedslående. Tre matcher har inneburit tre förluster. Klassisk släkten är värst-final på matchen då tidigare Chelseabacken Glen Johnson avgjorde för Pool med fem minuter kvar efter att Chelsea minuterna tidigare bytt in före detta Liverpoolduon Fernando Torres/Raul Meireles.
Ni som ännu inte fyllt fotbollskvoten för helgen rekommenderas zappa in Tv4Sport där de två homoerotikerna Jesper Hussfelt och Marcus Birro (Juventus Alessandro Matri tycks just nu vara hetaste föremålet för deras beundran) för närvarande snackar upp kvällsmatchen mellan Roma och Lecce. Do as you please...
Between a rock and a hard place
Englandsmatchen i förrgår lämnar jag därhän eftersom den inte gav några som helst besked om någonting överhuvudtaget egentligen. Vi kan dock konstatera att Sverige den gångna veckan åkt på back-to-back-förluster mot två andra EM-lag och att de blågula vid bägge tillfällena varit det sämre laget. Inga superpositiva vibbar med andra ord och inte blir det så värst mycket roligare när man börjar fundera kring tänkbara EM-grupper. I ett EM finns ju nämligen inget Nordkorea och heller inget Honduras, utan samtliga presumtiva motståndare är svåra att tas med. Det finns dock som bekant grader även i helvetet och om jag fick välja skulle Sveriges grupp se ut så här:
Polen
Italien
Sverige
Tjeckien
Precis som för fyra år sedan i Schweiz/Österrike så känns ju värdarna som två av de svagare lagen, åtminstone på pappret. Drömlottning är förstås att ta i så man kräks, men Sverige har ett ruggigt track record mot Polen och har faktiskt inte förlorat mot de sedan VM 1974 (vad det nu är värt...). Av de andraseedade väljer jag Italien till stor del på grund av att de ofta brukar vara segstartade (I VM förra sommaren höll detta i sig i tre matcher, vilket innebar hemresa). Lite osäker på var Ryssland står i nuläget, men med utspelningen i Innsbruck i någorlunda färskt minne så väljer jag mer än gärna bort dem. Från den fjärde poolen känns tjeckerna klart mest överkomliga. De har inte imponerat särskilt mycket i kvalet och generationsväxlingen efter Nedved & co har varit utdragen och smärtsam.
Skall vi vända på det och istället tala om värsta tänkbara scenario så menar jag att det ser ut så här:
Spanien
Tyskland
Sverige
Irland
En gammal sanning (?) är ju att Sverige är som bäst när de får slå ur underläge, men mot det här motståndet skulle slagen sannolikt inte träffa ändå. Varför Spanien och Tyskland kan bli jobbiga motståndare behöver kanske inte utvecklas vidare, men jag vill mena att även Irland känns fruktansvärt obehagligt. Olyckligtvis dyker ju två av dessa lag (Tyskland & Irland) upp i det VM-kval som kickar igång nästa höst.
Polen
Italien
Sverige
Tjeckien
Precis som för fyra år sedan i Schweiz/Österrike så känns ju värdarna som två av de svagare lagen, åtminstone på pappret. Drömlottning är förstås att ta i så man kräks, men Sverige har ett ruggigt track record mot Polen och har faktiskt inte förlorat mot de sedan VM 1974 (vad det nu är värt...). Av de andraseedade väljer jag Italien till stor del på grund av att de ofta brukar vara segstartade (I VM förra sommaren höll detta i sig i tre matcher, vilket innebar hemresa). Lite osäker på var Ryssland står i nuläget, men med utspelningen i Innsbruck i någorlunda färskt minne så väljer jag mer än gärna bort dem. Från den fjärde poolen känns tjeckerna klart mest överkomliga. De har inte imponerat särskilt mycket i kvalet och generationsväxlingen efter Nedved & co har varit utdragen och smärtsam.
Skall vi vända på det och istället tala om värsta tänkbara scenario så menar jag att det ser ut så här:
Spanien
Tyskland
Sverige
Irland
En gammal sanning (?) är ju att Sverige är som bäst när de får slå ur underläge, men mot det här motståndet skulle slagen sannolikt inte träffa ändå. Varför Spanien och Tyskland kan bli jobbiga motståndare behöver kanske inte utvecklas vidare, men jag vill mena att även Irland känns fruktansvärt obehagligt. Olyckligtvis dyker ju två av dessa lag (Tyskland & Irland) upp i det VM-kval som kickar igång nästa höst.
