Att komma till skott
Åter på min praktikplats efter en solig lunchprommis på Söder och även om vi kanske inte helt skall skriva av vintern än, så kan vi ändå konstatera att snöskyffeln kan stå tryggt i förrådet denna skottdag..:)
Etymologin bakom orden skottår och skottdag förresten? Enligt Wikipedia kommer uttrycken från något som skjutits in, det vill säga den extra dag som måste skjutas till var fjärde år för att kalendern skall kunna synkas med det så kallade tropiska året. Och skjuta sig in i en EM-trupp har ju också den omsusade John Guidetti möjlighet till ikväll eftersom hans skada på gårdagens landslagsträning tycks vara av mindre allvarlig karaktär.
Allvarligt är det dock med Daniel Majstorovics knä och frågan är om vi inte sett det sista av Maestro i landslaget i och med detta. EM är i vilket fall kört för hans del och detta innebär sannolikt att Jonas Olsson nu är väldigt nära en startplats till sommaren. Andreas Granqvist får chansen som högerback i afton och även om jag inte vill påstå att det känns klockrent på något sätt så är det förståeligt att Hamrén tittar på alternativ då kvalgivne Mikael Lustig sliter ut reservfilten i Celtic.
Sverige har förresten på tre landskamper mot Kroatien tre stycken förlsuter. Många minns säkert kvalmatcherna till 2006-VM, då kroaterna först vann på Ullevi efter att Darijo Srna överlistat Isak med en lurig frispark. I returen i Zagreb blev sedan samme Srna matchvinnare från punkten efter att Olof Mellberg lirat handboll i eget straffområde. Den tredje förlusten cashades in i en vänskapskamp 2003 och mest minnesvärt med den matchen är kanske Peter Jihdes postmatchintervju med Zlatan Ibrahimovic.
Råsunda; är det två klipp eller...?
Anyway, SL-intervjuaren ber honom att sammanfatta sin tid vid rodret och detta gör Lagrell genom att säga att det har varit en blandning av högt och lågt. Mer preciserat: Lågt när han tillträdde 1991 (hänvisar till allsvenskt publiksnitt) och högt nu när han avgår 2012 (hänvisar till allsvenskt publiksnitt). Dessutom påstår Lagrell att de svenska klubbarna idag är mer konkurenskraftiga än någonsin. Vad skall man säga om det? Kan Lagrell ha missat att inget svenskt lag spelat i Champions League sedan Helsingborg 2000? Kan Lagrell ha missat att våra skandinaviska grannländer Danmark och Norge ständigt lockar över allsvenska lirare med bättre villkor?
Att sedan Lagrell säger att Swedbank Arena kommer att fyllas ofta - om det går bra för landslaget; får man ta för vad det är. För vad skall mannen säga egentligen...?
Målproduktion
Bäst av alla i de stora ligorna är, som ni säkert känner till, superfenomenen Lionel Messi och Cristiano Ronaldo. Messi har så här långt hittat nätat 27 gånger i ligaspelet, men det räcker faktiskt inte till mot portugisen som har gjort hela 28 mål. Nåja, nu är ju säsongen långt ifrån över och argentinaren kan åtminstone glädja sig åt att han har 7-4 i Champions League-spelet på Ronaldo.
Dessa målsnitt är ju inget annat än helt bananas och vi skulle kunna nöja oss med att de båda är helt fantastiska spelare och detta är orsaken till den sanslösa målskörden. Detta stämmer förstås delvis. De ÄR fantastiska, men det räcker inte riktigt som förklaring tycker jag. Därför skulle jag vilja ställa upp det så här:
Antagande 1A: Lionel Messi är världens bäste spelare.
Antagande 1B: Lionel Messi har världens bästa omgivning.
Antagande 2A: Cristiano Ronaldo är världens näst bäste spelare.
Antagande 2B: Cristiano Ronaldo har världens näst bästa omgivning.
Som jämförelse kan vi kort kika på de bådas målfabrikation i sina respektive landslag. Studerar vi denna statistik kan vi se att Messi gjort endast 18 mål på 65 matcher för Argentina och detta trots att det finns en och annan bra medspelare där också. Ronaldo är något vassare med 32 mål på 89 kamper, men inte heller detta är ju i närheten av hans brutala snitt i klubblaget. Nu är ju landslagsjämförelser något trickiga med tanke på att man inte alls har samma möjligheter att spela ihop lag, men något säger siffrorna helt klart.
Slutsats: För att få reda på hur stora målskyttar Messi och Ronaldo egentligen är så kan vi nog behöva få se dem i svagare klubblag för att se om de skulle klara av att leverera även där. Därför föreslår jag att Messi nästkommade sässe gör en vända i Racing Santander samtidigt som Ronaldo lämpligen joinar Sporting Gijon. DÅ skulle La Liga bli något att följa igen...:)
Nog om detta: Nu dags för Milan-Juve...!
Ingenting är heligt...?
Någon slags antites till lördagens inlägg om klubbkänsla då vi igår fick se ghananen Sulley Muntari kröna sin Milandebut med att peta in en retur efter att Cesenas veterankeeper Francesco Antonioli misslyckats med att hålla Thiago Silvas frispark. Muntari är den senaste i en lång rad som gått mellan de två Milanoklubbarna och man kan förvånas något över hur okontroversiella dessa övergångar är med tanke på rivaliteten mellan lagen. Som jämförelse: Senast en spelare gick mellan de två storheterna från nordvästra England, Liverpool och Manchester United, var 1964 när Phil Chisnall lämnade United för Pool...
Annars kan vi konstatera att Serie A nu är ett tvåhästarsrace efter att Udinese gått ner sig formmässigt utan sina storstjärnor Mauricio Isla och Antonio Di Natale. Kommande lördag möts så Milan och Juve på San Siro och även om milanesarna klarat sig bra utan Zlatan Ibrahimovic så kan ni räkna med att man kommer att göra allt för att få svenskens avstängning förkortad så att denne kan medverka mot sin före detta klubb.
Helgens snackis har ju annars varit den nioårige Intersupportern Filippo som i fredagsmatchen mot Bologna höll upp en banderoll som uppmanade Interlirarna till seger eftersom han för närvarande går igenom 'hard times' med sina skolkamrater på grund av de svartblåas vikande form. Nu hjälpte dock inte Filippos uppmaning utan bortalaget Bologna vann med solklara 3-0 efter bland annat två Marco Di Vaio-mål. Och om England muntligt är läktarkvickheternas förlovade land (-there's only two Andy Goram etc, etc...) så brukar italienarna ha för vana att leverera i skrift. Följaktligen uppmanade Juventusanhängarna i lördagsmatchen mot Catania Filippo att byta såväl skola som lag. Och med tanke på omständigheterna (Inters uselhet) så kanske detta för närvarande är den smidagste lösningen på hans problem...
Klubbkänsla
I den till synes ständigt pågående tränarkarusellen är förresten Werders Thomas Schaaf ett exceptionellt undantag. Schaaf tog över skutan redan 1999 efter att ha gjort ett par år som ungdomstränare/asscoach i klubben där han avslutade sin aktiva karriär 1995. Han kom till Werder redan som 11-åring och är alltså en verklig one-club man.
Det finns dock de som varit än värre än Schaaf historiskt. Bob Paisley spelade för Liverpool mellan 1939 och 1954 innan han joinade klubbens ledarstab där han servade i 20 år, flertalet av dessa som assisterande till den legendariske Bill Shankley. När Shankley gav sig 1974 tog Paisley över som manager och ledde Liverpool till tre Europacupsegrar och en hel rad inhemska titlar utöver det. Paisley lämnade managerjobbet 1983 och avslutade sin Liverpoolkarriär med nio år som director of football innan han slutligen drog sig tillbaka. En än längre klubbkarriär hade Real Madrids Santiago Bernabeu som gjorde 15 år som spelare, lika många i lagledningen och sedan hela 35 år som klubbpresident. Även han nådde ju vissa framgångar på vägen...
Btw: Månadens namn är Denis Stracqualursi, ny argentinare i Everton.
Fotbollstränare sökes
Stor bookiefavorit till att nu ta 'the England job' är Tottenhams Harry Redknapp och detta av två skäl: 1. 'Arry har varit framgångsrik de senaste säsongerna. 2. 'Arry är engelsman. Goda anledningar möjligen, men om jag var David Davies skulle jag gräva fram numret till en annan tränarräv, nämligen holländaren Guus Hiddink. Guus Geluk, vilket för övrigt är namnet på Alexander Lukas i holländska Kalle Anka, har visat tidigare att han kan göra guld av sand på ytterst begränsad tid...
...men skall man se det med svenska ögon (och varför skulle man inte göra det?) så är det sannolikt bättre att de satsar inhemskt. Snart vet vi...
Tillbaka till framtiden
Jag minns att Simon Bank en gång kommenterade Zinedine Zidanes mindfuck i VM-finalen 2006 i stil med att 'man alltid kommer vara den man var när man var tolv år' och syftade då på att Zidanes uppväxt som invandrargrabb i det ruffa Marseille, skulle ha inneburit att han inte kunde ta en familjerelaterad förolämpning på ett bra sätt. Simon hade förstås delvis rätt, men han hade också fel. Det finns nämligen mängder av exempel på människor, inte bara idrottare, som faktiskt växer upp och med hjälp av erfarenhet lär sig att tygla sitt humör med tiden. En som dock aldrig verkar lära sig är Zlatan Ibrahimovic som nu alltså stängs av tre fighter efter att ha vispat till Napolis Salvatore Aronica i söndagens 0-0-match. Tråkigt är ordet...
