Snart VM...!
Preppande av arenor och infrastruktur inför VM 2014 verkar gå sådär, men på ett område är i alla fall brassarna med tidigt i matchen. Det handlar om lottningen till kvalet som genomförs i Rio de Janeiro i afton. Kvalet i Asien och Centralamerika är förvisso redan igång (Vietnams Le Cong Vinh toppar skytteligan så här långt med sju mål) med utslagsmatcher, men riktig struktur på det hela blir det först i afton när (den riktige) Ronaldo med flera blandar leken.
Till VM 2014 har 207 av FIFA:s 211 medlemsländer anmält sig. Det är Brunei, Bhutan, Guam och Mauretanien som av olika skäl väljer att utebli denna gång. För att vi skall få en god bild av vad som händer framgent så går vi väl igenom kvalet världsdel för världsdel.
Asien (4.5 platser): Har som ovan nämnts redan dragit igång med liret och 23 av de 43 länderna kan faktiskt redan nu planera för annat än VM-spel sommaren 2014. De 20 lag som fortafarande är med i jakten kommer ikväll lottas in i fem grupper med fyra lag i varje. De två bästa lagen i respektive grupp avancerar sedan till slutkvalet där de 10 lagen bildar två femlagsgrupper. De två i varje grupp till VM. Treorna gör sedan upp om en plats i playoff mot ett lag från en annan konfederation. Toppseedade är Japan, Sydkorea, Iran, Kina & Australien. Notera att Nordkorea, VM-deltagare i Sydafrika förra sommaren (även om Lasse Grankvist kraftigt ifrågasatte deras medverkan i samband med matchen mot Elfenbenskusten), återfinns i den fjärde seedningsgruppen.
Oceanien (0.5 platser): Kontinentens jätte Australien återfinns alltså i Asienkvalet även denna gång, vilket öppnar upp för Nya Zeeland, för övrigt VM:s enda obesegrade lag förra sommaren. Kvalet inleds med en fyralagsgrupp där segrarna tar sig vidare till de oceaniska mästerskapen, vilka också fungerar som VM-kval. Sju lag är diektkvalificerade för mästerskapen som avgörs genom en åttalagsserie med slutspel för de fyra främsta lagen. De slutgliga segrarna (med stor sannolikhet NZ) kan ladda för playoff mot ett lag från en annan världsdel.
Afrika (5 platser): 52 lag skall bli fem och 28 lag har initialt seedats. De 24 övriga lottas ikväll två och två mot varandra och de 12 segrarna joinar de seedade lagen och bildar 10 fyralagsgrupper. De 10 gruppsegrarna blir sedan fem via playoff-spel.
Nord- och Centralamerika (3.5 platser): Kanske den mest komplicerade av alla kvalzoner. I första omgången har redan Montserrat, Anguilla, Brittiska Jungfruöarna, Aruba (som rök i ett straffdrama mot Saint Lucia) och Turks- & Caicosöarna eliminerats. Deras besegrare lottas ikväll, tillsammans med de 18 lag som är seedade 7-25 i konfederationen, in i sex fyralagsgrupper. Vinnarna av dessa bildar, tillsammans de sex toppseedade lagen, tre nya fyralagsgrupper. De två bästa i dessa grupper går vidare till slutkvalet som alltså består av sex lag ('The hexagonal'). De tre bästa i denna till VM. Fyran till playoff. Storfavoriter till avancemang är i vanlig ordning USA och Mexiko.
Sydamerika (4.5 platser): Betydligt enklare här. Nio lag (Brasilien är ju som bekant direktkvalificerade) och rak serie. De fyra bästa till VM. Femman till playoff.
Europa (13 platser): Av förklarliga skäl det kvalet vi kommer att ha mest fokus på. 53 lag kommer att dras in i nio grupper. Gruppsegrarna självklart till VM, men ännu en gång kommer vi att få ställa resultat uppnådda mot olika motståndare mot varandra för att få fram resten av lagen. Och denna gång är det så jävligt att en av grupptvåorna inte ens kommer att få lira playoff. Eftersom antalet lag inte blir detsamma i alla grupperna så kommer resultaten mot de sist placerade laget att räknas bort i de grupper som har fler lag. Viss politik smyger sig också in i lottningen. Ryssland och Georgien kommer inte att ställas mot varandra (FIFA fixar...) precis som att Armenien och Azerbadzjan inte kommer att mötas (de två återfinns i samma seedningsgrupp). Sverige hittar vi i seedningsgrupp två, där också Frankrike, Montenegro, Ryssland, Danmark, Slovenien, Turkiet, Serbien och Slovakien finns. I första seedningsgruppen finns förstås elefanter som Spanien, Tyskland, Holland & Italien, vilka man givetvis gärna undviker. I stället känns Norge och Grekland, i alla fall på papiret, som mer överkomliga motståndare.
Ok, nu är ni med i matchen. Ikväll kommer vi också meddelas vilka zoner som kommer ställas mot varandra i playoff-spelet. I kvalet till Sydafika-VM var det Asien/Oceanien & Sydamerika/Nord- Centralamerika och det är väl inte helt osannolikt att man kör på det även denna gång.
Till VM 2014 har 207 av FIFA:s 211 medlemsländer anmält sig. Det är Brunei, Bhutan, Guam och Mauretanien som av olika skäl väljer att utebli denna gång. För att vi skall få en god bild av vad som händer framgent så går vi väl igenom kvalet världsdel för världsdel.
Asien (4.5 platser): Har som ovan nämnts redan dragit igång med liret och 23 av de 43 länderna kan faktiskt redan nu planera för annat än VM-spel sommaren 2014. De 20 lag som fortafarande är med i jakten kommer ikväll lottas in i fem grupper med fyra lag i varje. De två bästa lagen i respektive grupp avancerar sedan till slutkvalet där de 10 lagen bildar två femlagsgrupper. De två i varje grupp till VM. Treorna gör sedan upp om en plats i playoff mot ett lag från en annan konfederation. Toppseedade är Japan, Sydkorea, Iran, Kina & Australien. Notera att Nordkorea, VM-deltagare i Sydafrika förra sommaren (även om Lasse Grankvist kraftigt ifrågasatte deras medverkan i samband med matchen mot Elfenbenskusten), återfinns i den fjärde seedningsgruppen.
Oceanien (0.5 platser): Kontinentens jätte Australien återfinns alltså i Asienkvalet även denna gång, vilket öppnar upp för Nya Zeeland, för övrigt VM:s enda obesegrade lag förra sommaren. Kvalet inleds med en fyralagsgrupp där segrarna tar sig vidare till de oceaniska mästerskapen, vilka också fungerar som VM-kval. Sju lag är diektkvalificerade för mästerskapen som avgörs genom en åttalagsserie med slutspel för de fyra främsta lagen. De slutgliga segrarna (med stor sannolikhet NZ) kan ladda för playoff mot ett lag från en annan världsdel.
Afrika (5 platser): 52 lag skall bli fem och 28 lag har initialt seedats. De 24 övriga lottas ikväll två och två mot varandra och de 12 segrarna joinar de seedade lagen och bildar 10 fyralagsgrupper. De 10 gruppsegrarna blir sedan fem via playoff-spel.
Nord- och Centralamerika (3.5 platser): Kanske den mest komplicerade av alla kvalzoner. I första omgången har redan Montserrat, Anguilla, Brittiska Jungfruöarna, Aruba (som rök i ett straffdrama mot Saint Lucia) och Turks- & Caicosöarna eliminerats. Deras besegrare lottas ikväll, tillsammans med de 18 lag som är seedade 7-25 i konfederationen, in i sex fyralagsgrupper. Vinnarna av dessa bildar, tillsammans de sex toppseedade lagen, tre nya fyralagsgrupper. De två bästa i dessa grupper går vidare till slutkvalet som alltså består av sex lag ('The hexagonal'). De tre bästa i denna till VM. Fyran till playoff. Storfavoriter till avancemang är i vanlig ordning USA och Mexiko.
Sydamerika (4.5 platser): Betydligt enklare här. Nio lag (Brasilien är ju som bekant direktkvalificerade) och rak serie. De fyra bästa till VM. Femman till playoff.
Europa (13 platser): Av förklarliga skäl det kvalet vi kommer att ha mest fokus på. 53 lag kommer att dras in i nio grupper. Gruppsegrarna självklart till VM, men ännu en gång kommer vi att få ställa resultat uppnådda mot olika motståndare mot varandra för att få fram resten av lagen. Och denna gång är det så jävligt att en av grupptvåorna inte ens kommer att få lira playoff. Eftersom antalet lag inte blir detsamma i alla grupperna så kommer resultaten mot de sist placerade laget att räknas bort i de grupper som har fler lag. Viss politik smyger sig också in i lottningen. Ryssland och Georgien kommer inte att ställas mot varandra (FIFA fixar...) precis som att Armenien och Azerbadzjan inte kommer att mötas (de två återfinns i samma seedningsgrupp). Sverige hittar vi i seedningsgrupp två, där också Frankrike, Montenegro, Ryssland, Danmark, Slovenien, Turkiet, Serbien och Slovakien finns. I första seedningsgruppen finns förstås elefanter som Spanien, Tyskland, Holland & Italien, vilka man givetvis gärna undviker. I stället känns Norge och Grekland, i alla fall på papiret, som mer överkomliga motståndare.
Ok, nu är ni med i matchen. Ikväll kommer vi också meddelas vilka zoner som kommer ställas mot varandra i playoff-spelet. I kvalet till Sydafika-VM var det Asien/Oceanien & Sydamerika/Nord- Centralamerika och det är väl inte helt osannolikt att man kör på det även denna gång.
Skottarnas dag idag?
I skrivande stund håller de svenska mästarna 1-0 mot Rangers på Ibrox och de skotska hemmalirarnas frustration av att inte få hål på Rikard Norlings manskap är tydlig. I vanlig ordning numera så ger de svenska TV-kanalerna fullständigt fan i de svenska lagens Europakval (Canal+ sänder träningsmatchen mellan Bayern München och Milan ikväll och jag vägrar att tro att intresset för en sådan match kan vara större) så man är utlämnad till en sunkig stream. Lite kul dock att höra missnöjet hos den obligatoriske skotske bisittaren i den brittiska TV-sändningen.
De senaste åren har det varit kutym att säga att den moderna fotbollen spelas av antingen FC Barcelona eller av det spanska landslaget. Framgångarna för de båda enheterna de senaste åren motsäger ju inte detta, men en postmodern syn på världen innebär ju att det finns mer än en möjlig sanning. Och en sanning är att Uruguays sätt att spela fotboll är det rätta. I Copafinalen mot Paraguay så bjöd urrarna på ett härligt aggressivt försvarsspel och kunde därmed med lätthet öppna upp de tidigare supertighta paraguyanerna. Det gör förstås inget att de har kalaslirare som Diego Forlan och Luis Suarez att tillgå, men nyckeln till segern var utan tvekan aggressiviten (som i stunder gränsar till brutalitet. Inom en femminuters-period i första fick Diego Perez, Martin Caceres och Maxi Pereira syna gult efter våldsamma satsningar). Bäst av alla var den anonyme mittfältskrigaren Egidio Arevalo Rios som i sanning gjorde begreppet 'Garra Charrua' rättvisa.
De senaste åren har det varit kutym att säga att den moderna fotbollen spelas av antingen FC Barcelona eller av det spanska landslaget. Framgångarna för de båda enheterna de senaste åren motsäger ju inte detta, men en postmodern syn på världen innebär ju att det finns mer än en möjlig sanning. Och en sanning är att Uruguays sätt att spela fotboll är det rätta. I Copafinalen mot Paraguay så bjöd urrarna på ett härligt aggressivt försvarsspel och kunde därmed med lätthet öppna upp de tidigare supertighta paraguyanerna. Det gör förstås inget att de har kalaslirare som Diego Forlan och Luis Suarez att tillgå, men nyckeln till segern var utan tvekan aggressiviten (som i stunder gränsar till brutalitet. Inom en femminuters-period i första fick Diego Perez, Martin Caceres och Maxi Pereira syna gult efter våldsamma satsningar). Bäst av alla var den anonyme mittfältskrigaren Egidio Arevalo Rios som i sanning gjorde begreppet 'Garra Charrua' rättvisa.
Fredag 22 juli
Fyra dagar har nu gått sedan attackerna i Oslo och på Utøya och fortfarande är förstås Norge som förlamat av chock och sorg. Alltfler vittnesuppgifter från händelserna kommer nu fram och precis som en av NRK:s utsända uttryckte det redan i fredags: Vi har fått se det allra värsta och det allra bästa hos människan på en och samma gång.
Vem attentatsmannen Anders Behring Breivik egentligen är försöker man nu reda ut, men det viktiga att förstå är att även om han varit ensam i sitt handlande, så är han inte ensam i sitt sätt att se på världen. Fredagens händelser var förstås en attack på demokratin och på det öppna samhället. Men som statsminister Stoltenberg tidigt sade: Hatet måste bemötas med ännu mer demokrati och ännu mer humanism.
Vem attentatsmannen Anders Behring Breivik egentligen är försöker man nu reda ut, men det viktiga att förstå är att även om han varit ensam i sitt handlande, så är han inte ensam i sitt sätt att se på världen. Fredagens händelser var förstås en attack på demokratin och på det öppna samhället. Men som statsminister Stoltenberg tidigt sade: Hatet måste bemötas med ännu mer demokrati och ännu mer humanism.
Våga och vinn, eller?
Man måste våga för att vinna heter det ju, men uppenbarligen finns det genvägar att ta. Paraguay är framme i Copa America-final, efter att ha klarat 0-0 mot Venezuela och därefter skickat ut överraskningslaget på straffar. Enligt uppgift bjöd målvakten och kaptenen Justo Villar på ännu en uppvisning mellan stolparna och noteras bör att Para lyckats ta sig till final utan att ha vunnit en enda match under vare sig ordinarie tid eller efter förlängning.
I söndagens final väntar Uruguay som väl får gälla som knapp favorit. Parrarna har ju fått gå två matcher à 120 minuter och kommer också att sakna avstängde Jonathan Santana i finalen. Risken finns dessutom att ytterligare någon spelare stängs av, eftersom ett tumultartat bråk inträffade efter semin mot Venezuela. Uruguay å sin sida, tycks få klara sig utan stjärnanfallaren Edinson Cavani som skadade sig mot Chile i gruppspelet. Glädjande nog startar matchen redan klockan 21.00 svensk tid på söndag, så nattsömnen klarar sig denna gång.
En som vågade och vann var idag luxemburgaren Andy Schleck som på Tour de Frances 18:e etapp attackerade från klungan med hela 60 kilometer kvar att köra. Schleck kunde sedan dra nytta av att lagkamraten Maxime Monfort befunnit sig i utbrytning och med hjälp av belgaren kunde Schleck, totaltvåa 2009 & 2010, skaffa sig en rejäl ledning in i den sista stigningen upp till Col de Galibier. Visserligen tog konkurrenterna i sammandraget in en del den sista biten, men Schleck kunde ändå vinna en solklar seger och nu skiljer bara 15 sekunder upp till Thomas Voeckler i den gula ledartröjan. Noteras kan att Alberto Contador, totalsegrare 2007, 2009 & 2010, hade problem idag och chansen för spanjoren att försvara sin titel måste nu ses som minimal. Imorgon väntar ännu en knallhård bergsetapp och på lördag är det tempo i Grenoble. Under dessa två dagar avgörs touren, för på söndagens Champs Elysée-etapp sker sannolikt inga förändringar i resultatlistan.
I söndagens final väntar Uruguay som väl får gälla som knapp favorit. Parrarna har ju fått gå två matcher à 120 minuter och kommer också att sakna avstängde Jonathan Santana i finalen. Risken finns dessutom att ytterligare någon spelare stängs av, eftersom ett tumultartat bråk inträffade efter semin mot Venezuela. Uruguay å sin sida, tycks få klara sig utan stjärnanfallaren Edinson Cavani som skadade sig mot Chile i gruppspelet. Glädjande nog startar matchen redan klockan 21.00 svensk tid på söndag, så nattsömnen klarar sig denna gång.
En som vågade och vann var idag luxemburgaren Andy Schleck som på Tour de Frances 18:e etapp attackerade från klungan med hela 60 kilometer kvar att köra. Schleck kunde sedan dra nytta av att lagkamraten Maxime Monfort befunnit sig i utbrytning och med hjälp av belgaren kunde Schleck, totaltvåa 2009 & 2010, skaffa sig en rejäl ledning in i den sista stigningen upp till Col de Galibier. Visserligen tog konkurrenterna i sammandraget in en del den sista biten, men Schleck kunde ändå vinna en solklar seger och nu skiljer bara 15 sekunder upp till Thomas Voeckler i den gula ledartröjan. Noteras kan att Alberto Contador, totalsegrare 2007, 2009 & 2010, hade problem idag och chansen för spanjoren att försvara sin titel måste nu ses som minimal. Imorgon väntar ännu en knallhård bergsetapp och på lördag är det tempo i Grenoble. Under dessa två dagar avgörs touren, för på söndagens Champs Elysée-etapp sker sannolikt inga förändringar i resultatlistan.
Parlez-vous français?
En av nykomlingarna i franska Ligue 1 den kommande säsongen är FCO Dijon och vid en truppgenomgång kan man upptäcka att de faktiskt har såväl Drogba som Malouda i truppen. Det är dock inte de två Chelseastjärnorna som tröttnat på Romans miljarder, utan det är deras respektive småbröder, Freddy Drogba och Lesly Malouda som skall försöka försöka fixa nytt kontrakt åt klubben från senapsstaden.
Inte bara Dijon är nya, utan även det korsikanska hisslaget Ajaccio gör comeback efter några säsonger i tvåan. Hoppet att denna sejour i finrummet skall bli mer än ettårig ställs till stor del till mexikanske landslagskeepern Guillermo Ochoa som joinar från America.
Den mest spännande av de tre nykomlingarna är annnars Evian Thonon Gaillard FC (kort: Evian). Klubben, som är en sammanslagning av flera föreningar från orter söder om Genevesjön, har på några år plöjt genom det franska seriesystemet och gör till hösten debut i högstaligan. Ett av alpklubbens problem på senare år har varit att hitta en arena som kunnat matcha kvaliteten på laget och inför förra säsongen ansökte man om att få lira sina hemmamatcher i Geneve. UEFA tyckte dock inte att detta var någon kanonidé, så istället hamnade man i närliggande skidorten Annecy (häromveckan snuvade på vinter-OS 2018). Spelartruppen i Evian består säkerligen av en och annan vattenbärare (några enkla poäng får man faktiskt ta...), men viss stjärnglans finnes också. Brassemittbacken Cacapa, bekant från Lyon och Newcastle, förväntas hålla ihop försvaret medan Tomas Nordahl-favoriten Sidney Govou skall se till att det händer saker framåt.
Inte bara Dijon är nya, utan även det korsikanska hisslaget Ajaccio gör comeback efter några säsonger i tvåan. Hoppet att denna sejour i finrummet skall bli mer än ettårig ställs till stor del till mexikanske landslagskeepern Guillermo Ochoa som joinar från America.
Den mest spännande av de tre nykomlingarna är annnars Evian Thonon Gaillard FC (kort: Evian). Klubben, som är en sammanslagning av flera föreningar från orter söder om Genevesjön, har på några år plöjt genom det franska seriesystemet och gör till hösten debut i högstaligan. Ett av alpklubbens problem på senare år har varit att hitta en arena som kunnat matcha kvaliteten på laget och inför förra säsongen ansökte man om att få lira sina hemmamatcher i Geneve. UEFA tyckte dock inte att detta var någon kanonidé, så istället hamnade man i närliggande skidorten Annecy (häromveckan snuvade på vinter-OS 2018). Spelartruppen i Evian består säkerligen av en och annan vattenbärare (några enkla poäng får man faktiskt ta...), men viss stjärnglans finnes också. Brassemittbacken Cacapa, bekant från Lyon och Newcastle, förväntas hålla ihop försvaret medan Tomas Nordahl-favoriten Sidney Govou skall se till att det händer saker framåt.
Henrik Larsson to go?
Måndagkvällens tre matcher i superettan innebär att serien nu vänt och att 16 omgångar är spelade, undantaget hängmatchen GIF Sundsvall-Falkenberg. Det är en överdrift att påstå att vi inte vet mer om utgången av serien nu än vad vi visste vid säsongsstarten i april, men långt därifrån är det inte.
Ängelholms FF toppar ju, kanske något överrraskande, serien med sina 29 poäng. Imponerande trea i Ljungskile i lördags och inga moln synes i nuläget över nordvästskåningarna (men i närliggande Båstad regnade det iofs ordentligt i samband med Swedish Open-finalen igår...). Dock har den unge skyttekungen Sebastian Anderssons framfart (10 av lagets 24 mål) inte gått obemärkt förbi och risken finns förstås att en konsument högre upp i näringskedjan agerar redan under sommaren.
Den andra allsvenska plasten besitts för närvarande av Åtvidabergs FF. Detta trots att man ikväll tappade en 2-0-ledning mot BP på Grimsta och fick återvända hem till Östergötland med endast en pinne. Överlägsen skillnad innebär ändå att man kravlar sig förbi Degerfors, som i sin tur för närvarande befäster kvalplatsen.
Sedan följer ett helt koppel med lag och mellan Brommapojkarna, precis under det övre kvalstrecket, och Ljungskile, precis över det undre, skiljer det endast fem poäng. Detta innebär att många fortfarande ser sin chans att blanda sig i snacket. Hetast för närvarande är kanske de två lagen med en match i handen, nämligen GIF Sundsvall och Falkenberg. I den andra änden av formtabellen hittar vi Assyriska som har haft det motigt med målskyttet sedan Rikard Norling lämnade för MFF. Tre raka förluster har det blivit för Södertäljelaget (Qviding hemma följt av back-to-back-torskar mot Värnamo), men ändå är man bara en ynka poäng från promotionplatsen.
I tabellens bottenskikt återfinns som väntat seriens tre nykomlingar, men också Landskrona Bois som under Henrik Larssons ledning inte fått ordning på liret. Många skador sägs vara förklaringen, men frågan är hur mycket förtroendekapital helsingborgaren Larsson egentligen har i grannstaden om flirten med nedflyttningsstrecket fortsätter?
Ängelholms FF toppar ju, kanske något överrraskande, serien med sina 29 poäng. Imponerande trea i Ljungskile i lördags och inga moln synes i nuläget över nordvästskåningarna (men i närliggande Båstad regnade det iofs ordentligt i samband med Swedish Open-finalen igår...). Dock har den unge skyttekungen Sebastian Anderssons framfart (10 av lagets 24 mål) inte gått obemärkt förbi och risken finns förstås att en konsument högre upp i näringskedjan agerar redan under sommaren.
Den andra allsvenska plasten besitts för närvarande av Åtvidabergs FF. Detta trots att man ikväll tappade en 2-0-ledning mot BP på Grimsta och fick återvända hem till Östergötland med endast en pinne. Överlägsen skillnad innebär ändå att man kravlar sig förbi Degerfors, som i sin tur för närvarande befäster kvalplatsen.
Sedan följer ett helt koppel med lag och mellan Brommapojkarna, precis under det övre kvalstrecket, och Ljungskile, precis över det undre, skiljer det endast fem poäng. Detta innebär att många fortfarande ser sin chans att blanda sig i snacket. Hetast för närvarande är kanske de två lagen med en match i handen, nämligen GIF Sundsvall och Falkenberg. I den andra änden av formtabellen hittar vi Assyriska som har haft det motigt med målskyttet sedan Rikard Norling lämnade för MFF. Tre raka förluster har det blivit för Södertäljelaget (Qviding hemma följt av back-to-back-torskar mot Värnamo), men ändå är man bara en ynka poäng från promotionplatsen.
I tabellens bottenskikt återfinns som väntat seriens tre nykomlingar, men också Landskrona Bois som under Henrik Larssons ledning inte fått ordning på liret. Många skador sägs vara förklaringen, men frågan är hur mycket förtroendekapital helsingborgaren Larsson egentligen har i grannstaden om flirten med nedflyttningsstrecket fortsätter?
Hommage till Thomas Wernersson
Ni minns kanske att Thomas Wernersson var lite av en multitaskingkung under sin tid som expert i Svt:s fotbollskväll? Wernersson hade ju i regel följt tre-fyra allsvenska fighter parallellt och kunde sedan i magasinprogrammet ge en fullödig analys av var och en av dem. I alla fall påstod han sig kunna göra det...
Att uppdraget var, och är, svårt, visade sig i afton då jag själv försökte kika in såväl damfinalen Japan-USA som Copakvartsfinalen mellan Brasilien och Paraguay. Till Wernerssons försvar skall dock sägas att inte alla de allsvenska matcher som han bevakade nådde upp till samma nivåer av dramatik som den som bjöds från Frankfurt respektive La Plata ikväll.
För japanskorna såg slagna ut vid 0-1 och de såg slagna ut vid 1-2, men via dassigt amerikanskt försvarsspel kunde de kvittera två gånger om och eftersom den andra utjämningen kom bara minuter från slutet i förlängningen så gick de in i läggningen med 'the upper hand'. Och då hjälpte det föga att USA-keepern Solo lekte Jerzy Dudek inför straffarna.
Målen var färre, men dramat på samma nivå, när Brasilien följde Argentina ut ur Copa America. Vi har sett Paraguay i denna typ av match förut. Dels mot Spanien i VM förra året, men än mer minnesvärda är kanske de heroiska insatserna mot Spanien (den gången också) och Frankrike 1998. Med andra ord: Ett uppoffrande och galet tätt försvarsspel kombinerat med en enastående målvakt. 1998 hette burväktaren i fråga José Chilavert. Idag hette han Justo Villar. Det spelade ingen roll vad brassarna kom med. Närskott från Pato (där Villar gjorde en helt vansinning benparad), en pressad vänsterdrive från den unge Ganso (som enligt Jesper Hussfelt är en combo av Zinedine Zidane och Rivaldo) och flera möjligheter för Robinho (som var bättre än vad man sett honom på länge). Villar fixade allt. När det hela gick straffar kändes utgången närmast given. De brasilianska straffskyttarna såg livrädda ut när de ställdes inför den mäktige Villar och Paraguaykeepern klarade enkelt Thiago Silvas straff samtidigt som Elano, André Santos och Fred inte var i närheten av att träffa mål. Och då räckte det ju för Para att Riveros och Estigarribia pangade in sina straffar för att semiplatsen skulle vara i hamn.
Att uppdraget var, och är, svårt, visade sig i afton då jag själv försökte kika in såväl damfinalen Japan-USA som Copakvartsfinalen mellan Brasilien och Paraguay. Till Wernerssons försvar skall dock sägas att inte alla de allsvenska matcher som han bevakade nådde upp till samma nivåer av dramatik som den som bjöds från Frankfurt respektive La Plata ikväll.
För japanskorna såg slagna ut vid 0-1 och de såg slagna ut vid 1-2, men via dassigt amerikanskt försvarsspel kunde de kvittera två gånger om och eftersom den andra utjämningen kom bara minuter från slutet i förlängningen så gick de in i läggningen med 'the upper hand'. Och då hjälpte det föga att USA-keepern Solo lekte Jerzy Dudek inför straffarna.
Målen var färre, men dramat på samma nivå, när Brasilien följde Argentina ut ur Copa America. Vi har sett Paraguay i denna typ av match förut. Dels mot Spanien i VM förra året, men än mer minnesvärda är kanske de heroiska insatserna mot Spanien (den gången också) och Frankrike 1998. Med andra ord: Ett uppoffrande och galet tätt försvarsspel kombinerat med en enastående målvakt. 1998 hette burväktaren i fråga José Chilavert. Idag hette han Justo Villar. Det spelade ingen roll vad brassarna kom med. Närskott från Pato (där Villar gjorde en helt vansinning benparad), en pressad vänsterdrive från den unge Ganso (som enligt Jesper Hussfelt är en combo av Zinedine Zidane och Rivaldo) och flera möjligheter för Robinho (som var bättre än vad man sett honom på länge). Villar fixade allt. När det hela gick straffar kändes utgången närmast given. De brasilianska straffskyttarna såg livrädda ut när de ställdes inför den mäktige Villar och Paraguaykeepern klarade enkelt Thiago Silvas straff samtidigt som Elano, André Santos och Fred inte var i närheten av att träffa mål. Och då räckte det ju för Para att Riveros och Estigarribia pangade in sina straffar för att semiplatsen skulle vara i hamn.
Game over
Sommarbesök på Stora Valla i Degerfors igår eftermiddag och detta förenat med helt ok väder (halvskakigt när vi åkte från Örebro, men självfallet var skyarna mindre tunga på den värmländska sidan av Kilsbergen...), trevligt sällskap, en fin publiksiffra och bra DIF-spel. Det var liksom bara en sak som fattades...
För det blev ju Giffarna från Sundsvall som gick hem med de tre poängen efter att AIK-lånet Pontus Engblom avgjort matchen med sina två mål. Degerfors spelade bättre än vad jag sett de göra tidigare under sässen, men saknar utan Peter Samuelsson (som förvisso kom in sista 20) den tyngd framåt som behövs i den här typen av matcher. DIF borde dock fått med sig minst en pinne och när lagkapten Solberg avslutade från nära håll på övertid så borde också kvitteringen kommit. Istället reflexade Naurin i GIF-målet och Engblom kunde på den efterföljande kontringen stänga matchen med ett mål i närmast öppen kasse.
Jag skall erkänna att jag inte har någon vidare koll på hur arbetsförmedlingen fungerar i Argentina, men en som snart lär ha det är förbundskaparen Sergio Batista. Detta efter att värdnationen sensationellt kraschat ut redan i Copa Americas kvartsfinal. Carlos Tevez blev straffsyndare och till slut kunde den långhårige Uruguaybacken Martin Caceres (för övrigt en superkandidat till en topplacering på min favoritlirarlista) besegla Argentinas öde. Ny besvikelse för Argentina som inte får till det trots den uppenbara kvaliteten på spelarna. Lionel Messi, 100 mål på 108 matcher de två senaste Barcasäsongerna, lämnar exempelvis återigen ett mästerskap med en nolla i kolumnen för gjorda mål. Hur förklarar man sådant?
Hursom, Uruguay vidare, och i semifinalen väntar lite överraskande Peru. Detta efter att peruanerna 2-0-besegrat Colombia efter förlängning. Colombianerna imponerade i gruppspelet, men nådde inte samma nivå när det verkligen gällde. Den omtalade Portoanfallaren Radamel Falcao utmärkte sig mest genom att skicka en straff utanför och även om både Freddy Guarin och Dayro Moreno hade ett par farliga avslut så var det Peru som var spetsigast i de avgörande lägena. Varsitt poweravslut av Carlos Lobaton och Jorge Vargas säkrade segern för Peru, som trots att de saknar stjärnorna Jefferson Farfan och Claudio Pizarro, nu nått sin största framgång på nästan 30 år.
För det blev ju Giffarna från Sundsvall som gick hem med de tre poängen efter att AIK-lånet Pontus Engblom avgjort matchen med sina två mål. Degerfors spelade bättre än vad jag sett de göra tidigare under sässen, men saknar utan Peter Samuelsson (som förvisso kom in sista 20) den tyngd framåt som behövs i den här typen av matcher. DIF borde dock fått med sig minst en pinne och när lagkapten Solberg avslutade från nära håll på övertid så borde också kvitteringen kommit. Istället reflexade Naurin i GIF-målet och Engblom kunde på den efterföljande kontringen stänga matchen med ett mål i närmast öppen kasse.
Jag skall erkänna att jag inte har någon vidare koll på hur arbetsförmedlingen fungerar i Argentina, men en som snart lär ha det är förbundskaparen Sergio Batista. Detta efter att värdnationen sensationellt kraschat ut redan i Copa Americas kvartsfinal. Carlos Tevez blev straffsyndare och till slut kunde den långhårige Uruguaybacken Martin Caceres (för övrigt en superkandidat till en topplacering på min favoritlirarlista) besegla Argentinas öde. Ny besvikelse för Argentina som inte får till det trots den uppenbara kvaliteten på spelarna. Lionel Messi, 100 mål på 108 matcher de två senaste Barcasäsongerna, lämnar exempelvis återigen ett mästerskap med en nolla i kolumnen för gjorda mål. Hur förklarar man sådant?
Hursom, Uruguay vidare, och i semifinalen väntar lite överraskande Peru. Detta efter att peruanerna 2-0-besegrat Colombia efter förlängning. Colombianerna imponerade i gruppspelet, men nådde inte samma nivå när det verkligen gällde. Den omtalade Portoanfallaren Radamel Falcao utmärkte sig mest genom att skicka en straff utanför och även om både Freddy Guarin och Dayro Moreno hade ett par farliga avslut så var det Peru som var spetsigast i de avgörande lägena. Varsitt poweravslut av Carlos Lobaton och Jorge Vargas säkrade segern för Peru, som trots att de saknar stjärnorna Jefferson Farfan och Claudio Pizarro, nu nått sin största framgång på nästan 30 år.
Down and out
Missade tyvärr (?) damernas semi mot Japan igår kväll, men har förstått att det blev rätt så rejäl soppatorsk för svenskorna mot de speediga japanskorna. Kanske något oväntat efter den imponerande insatsen mot Australien, men det är ju skillnad på motstånd och motstånd som bekant. Nåväl, svenskt guld kan det ju faktsikt bli ändå eftersom Pia Sundhages USA nått finalen. Turneringens skönaste namn hittar vi förresten utan tvekan i det amerikanska laget. Hope Solo! Vilket namn på en keeper!
...och så hör det ju eventuellt till god ton att gratulera dagens jubilarer. Kronsessan Victora blir ju inte mindre än 34 barre idag samtidigt som den franska republiken blir 222 (lite beroende på hur man väljer att räkna Napoleontiden förstås...). I Tour de France firade också hemmaåkaren Thomas Voeckler den franska nationaldagen genom att försvara den gula ledartröjan upp till Luz-Ardiden.
Har för övrigt i afton varit och beskådat en tämligen ljummen träningsmatch (även om två röda kort faktiskt delades ut) mellan Leicester och Mallorca på Söderstadion. En del profiler på plan förvisso, men man måste nog ändå påstå att de största stjärnorna på plats var de två tränarna Sven-Göran Eriksson och Michael Laudrup.
Overalltränare. På Leicesterbänken är Sven-Göran Erikssons klädsel
inte riktigt lika strikt som vi har vant oss vid.
Legend. Tränare Laudrup pekar ut riktningen för Mallis lirare.
Svennisfavorit. Darius Vassell kollar in offsidelinjen. 22 landskamper
(inklusive VM 2002 & EM 2004) blev det under Svennis regim.
Till hösten är det Championship som gäller.
...och så hör det ju eventuellt till god ton att gratulera dagens jubilarer. Kronsessan Victora blir ju inte mindre än 34 barre idag samtidigt som den franska republiken blir 222 (lite beroende på hur man väljer att räkna Napoleontiden förstås...). I Tour de France firade också hemmaåkaren Thomas Voeckler den franska nationaldagen genom att försvara den gula ledartröjan upp till Luz-Ardiden.
Har för övrigt i afton varit och beskådat en tämligen ljummen träningsmatch (även om två röda kort faktiskt delades ut) mellan Leicester och Mallorca på Söderstadion. En del profiler på plan förvisso, men man måste nog ändå påstå att de största stjärnorna på plats var de två tränarna Sven-Göran Eriksson och Michael Laudrup.
Overalltränare. På Leicesterbänken är Sven-Göran Erikssons klädsel
inte riktigt lika strikt som vi har vant oss vid.
Legend. Tränare Laudrup pekar ut riktningen för Mallis lirare.
Svennisfavorit. Darius Vassell kollar in offsidelinjen. 22 landskamper
(inklusive VM 2002 & EM 2004) blev det under Svennis regim.
Till hösten är det Championship som gäller.
På tröskeln till Europa
Andorras Santa Coloma och San Marinos Tre Fiori är förvisso redan ute ur leken (Dudelange från Luxemburg och Valletta FC från Malta blev för svåra i första rundan) , men ikväll inleds marschen mot miljonerna för ett knippe av de europeiska mästarlagen, då den andra kvalomgången till Champions League inleds. Dessa inledande omgångar sätter vissa prov på geografikunskaperna och ett av de nyaste tillskotten på den internationella scenen är montenegrinska FK Mogren (!) som i afton tar sig an Litex Lovech från Bulgarien hemma i Podgorica. Tränaren Branislav Milicic hämtar inspiration från EM-kvalet där Montenegro tagit fyra av sex pinnar i de två matcherna mot Bulgarien, men eftersom Mogren förlorat inte mindre än sex spelare från mästarlaget så kliver man ändå in som rejäla underhundar mot bulgarerna. Imorgon är det så dags för Malmö FF att ta emot Torshavn på Swedbank Stadion och faktiskt har inte de svenska mästarna blivit alltför brandskattade inför Europaäventyret så vissa möjligheter finns kanske. Och de färöiska mästarna skall man väl i vilket fall kunna fixa?
Ett tag sedan det var några 'lika som bär' i bloggen så idag vi kör vi två stycken. I den första ser vi tidigare St Louis-, Philadelphia- och Carolinaforwarden Rod Brind'amour, nedan förresten med Frank J. Selke trophy, priset som utdelas till NHL:s bäste defensive forward. Brind'amour vann priset såväl 2006 som 2007. 2006 blev hans Carolina Hurricanes ju desstom Stanley Cup-mästare. Hans dubbelgångare är förstås Liverpoolikonen Robbie Fowler. Fowler som i dagarna förresten tecknat på för thailändska Muang Thong United (ytterligare ett härligt lagnamn!).
Joseph Marcell är kanske inget 'household name', men många av oss som är uppväxta under nittiotalet minns honom som den engelske butlern Geoffrey i superlegendariska sitcomen Fresh Prince in Bel Air. Och helt olik Real Madrids och Frankrikes mittfältsdynamo Lassana Diarra är han väl inte?
Rod & Robbie
Geoffrey & Lass
Ett tag sedan det var några 'lika som bär' i bloggen så idag vi kör vi två stycken. I den första ser vi tidigare St Louis-, Philadelphia- och Carolinaforwarden Rod Brind'amour, nedan förresten med Frank J. Selke trophy, priset som utdelas till NHL:s bäste defensive forward. Brind'amour vann priset såväl 2006 som 2007. 2006 blev hans Carolina Hurricanes ju desstom Stanley Cup-mästare. Hans dubbelgångare är förstås Liverpoolikonen Robbie Fowler. Fowler som i dagarna förresten tecknat på för thailändska Muang Thong United (ytterligare ett härligt lagnamn!).
Joseph Marcell är kanske inget 'household name', men många av oss som är uppväxta under nittiotalet minns honom som den engelske butlern Geoffrey i superlegendariska sitcomen Fresh Prince in Bel Air. Och helt olik Real Madrids och Frankrikes mittfältsdynamo Lassana Diarra är han väl inte?
Rod & Robbie
Geoffrey & Lass
This and that
Bara timmar kvar nu tills det brakar loss i Augsburg. Australien väntar som bekant i kvarten för de svenska tjejerna och även om det låter som en överkomlig uppgift så måste vi bära med oss att 'The Matildas' avfärdade Norge i den sista gruppmatchen. Ett Norge som så många gånger ställt till det för det svenska damlandslaget. Förutom den hägrande semiplatsen ligger ytterligare ett pris i potten i eftermiddag. En svensk seger innebär nämligen en biljett till nästa års OS i London. Detta efter att hemmafavoriterna Tyskland chockartat slagits ut av Japan igår kväll.
Favoriter som strugglar ser vi också i Copa America. Inget av de fyra sydamerikanska lagen som nådde minst kvartsfinal i förra årets VM (Brasilien, Argentina, Uruguay och Paraguay) har hittills lyckas bärga någon seger (men faktiskt har inte heller några förluster inkasserats. Samtliga har inlett med två kryss). Av det lilla jag har sett har jag blivit mest imponerad av Chile som inte bara är den omtalade Alexis Sanchez (även om det var han som ordnade kvitteringen mot Uruguay och därmed fick alla rubriker), utan på det hela taget har ett mycket tekniskt och passningsskickligt lag.
En sommarklassiker är i rullning (sic!) och idag fortsätter Tour de France-cyklisterna genom Centralmassivet. Norske Thor Hushovd håller alltjämt den gula ledartröjan, men kommer få bekänna färg (sic!) på dagens sträcka till Saint-Flour, då inte mindre än åtta kategoriserade stigningar skall avverkas.
Nu verkar kontraktshärvan med Twente vara löst och John Guidetti kan återvända till Manchester City. Kanske gör han rätt och kanske kommer han få möjligheten att visa vad han kan hos de ljusblå (men man man skulle väl inte bli superförvånad om City splashar iväg X antal miljoner pund på ytterligare någon monsteranfallare under sommaren?), men det olyckliga med det hela är att Guidetti spär på bilden av sig själv som egensinnig (vilket givetvis inte är något fel i sig att vara) strulkille. Och är det något klubbledare runt om noterar så är det sådant.
Helt okontroversiell har inte alltid heller Fabio Cannavaro varit, men när den 136-faldige italienske landslagsmannen idag tackar för sig som professionell spelare så är det ändå en av vår tids stora vi säger farväl till. Den blott 176 centimeter långe mittbackens största stund var givetvis när han som kapten lyfte bucklan efter Italiens VM-guld 2006. Grazie a tutti säger jag!
Favoriter som strugglar ser vi också i Copa America. Inget av de fyra sydamerikanska lagen som nådde minst kvartsfinal i förra årets VM (Brasilien, Argentina, Uruguay och Paraguay) har hittills lyckas bärga någon seger (men faktiskt har inte heller några förluster inkasserats. Samtliga har inlett med två kryss). Av det lilla jag har sett har jag blivit mest imponerad av Chile som inte bara är den omtalade Alexis Sanchez (även om det var han som ordnade kvitteringen mot Uruguay och därmed fick alla rubriker), utan på det hela taget har ett mycket tekniskt och passningsskickligt lag.
En sommarklassiker är i rullning (sic!) och idag fortsätter Tour de France-cyklisterna genom Centralmassivet. Norske Thor Hushovd håller alltjämt den gula ledartröjan, men kommer få bekänna färg (sic!) på dagens sträcka till Saint-Flour, då inte mindre än åtta kategoriserade stigningar skall avverkas.
Nu verkar kontraktshärvan med Twente vara löst och John Guidetti kan återvända till Manchester City. Kanske gör han rätt och kanske kommer han få möjligheten att visa vad han kan hos de ljusblå (men man man skulle väl inte bli superförvånad om City splashar iväg X antal miljoner pund på ytterligare någon monsteranfallare under sommaren?), men det olyckliga med det hela är att Guidetti spär på bilden av sig själv som egensinnig (vilket givetvis inte är något fel i sig att vara) strulkille. Och är det något klubbledare runt om noterar så är det sådant.
Helt okontroversiell har inte alltid heller Fabio Cannavaro varit, men när den 136-faldige italienske landslagsmannen idag tackar för sig som professionell spelare så är det ändå en av vår tids stora vi säger farväl till. Den blott 176 centimeter långe mittbackens största stund var givetvis när han som kapten lyfte bucklan efter Italiens VM-guld 2006. Grazie a tutti säger jag!
Ironi
Det är kanske inte så att att världen skakas om helt och hållet, men viss notis tar man ändå av att de eviga Man United-komplementen Wes Brown och John O'Shea lämnar mästarlaget för att i stället fortsätta sina respektive karriärer hos Steve Bruce i Sunderland. Ytterilgare en spelare som lämnat United är den skadeförföljde mittfältaren Owen Hargreaves som inte erbjudits nytt kontrakt. I ett försök att finna en ny arbetsgivare har nu Hargreaves lanserat en fitnessvideo med sig själv i huvudrollen och det känns väl, tja, inte så lite ironiskt...
När Emanuel Adebayor 2009 lämnade Arsenal för att i stället krita på för Manchester City så menade franske ytterbacken Gael Clichy att 'spelare som bara tänker på pengar hamnar i slutändan i Manchester City'. Ett uttalande som givetvis lyfts fram igen i veckan då Clichy som bekant signat för, just det, Manchester City...
1970 möttes Brasilien och Uruguay i VM-semifinalen i Mexiko. Brassarna vann då med 3-1 och fick därmed revansch efter att ha besgrats av uruguayanerna i den indirekta finalmatchen i hemma-VM 20 år tidigare. Sent igår möttes de två sydamerikanska nationerna i ännu en VM-semi i Mexiko och denna gång var det urrarna som drog det längre strået (3-0) och nådde finalen i U17-VM. Kunde på grund av tidig uppstigning idag endast se första halvtimmen, men denna höll i alla fall högre klass än den absoluta merparten av de seniormatcher man bevittnar. I finalen väntar värdarna Mexiko på Uruguay.
...och imorgon har då Degerfors chansen att gå hem som halvsäsongsmästare i superettan då serieledningen har försvarats i badshorts och flip-flops tack vare att andra topplag misslyckats med att plocka hem trepoängare. Svår bortamatch väntar dock i Sundsvall imorgon. Jag misstänker att medelpadingarna för närvarande befäster en tabellplacering en bit under deras verkliga kapacitet.
När Emanuel Adebayor 2009 lämnade Arsenal för att i stället krita på för Manchester City så menade franske ytterbacken Gael Clichy att 'spelare som bara tänker på pengar hamnar i slutändan i Manchester City'. Ett uttalande som givetvis lyfts fram igen i veckan då Clichy som bekant signat för, just det, Manchester City...
1970 möttes Brasilien och Uruguay i VM-semifinalen i Mexiko. Brassarna vann då med 3-1 och fick därmed revansch efter att ha besgrats av uruguayanerna i den indirekta finalmatchen i hemma-VM 20 år tidigare. Sent igår möttes de två sydamerikanska nationerna i ännu en VM-semi i Mexiko och denna gång var det urrarna som drog det längre strået (3-0) och nådde finalen i U17-VM. Kunde på grund av tidig uppstigning idag endast se första halvtimmen, men denna höll i alla fall högre klass än den absoluta merparten av de seniormatcher man bevittnar. I finalen väntar värdarna Mexiko på Uruguay.
...och imorgon har då Degerfors chansen att gå hem som halvsäsongsmästare i superettan då serieledningen har försvarats i badshorts och flip-flops tack vare att andra topplag misslyckats med att plocka hem trepoängare. Svår bortamatch väntar dock i Sundsvall imorgon. Jag misstänker att medelpadingarna för närvarande befäster en tabellplacering en bit under deras verkliga kapacitet.
'One nil to the damlandslag'
'One nil to the Arsenal' är, som ni säkert vet, en klassisk saying bland supportrar till Londonklubben. Givetvis åsyftande på The Gunners (tidigare iaf) påstådda rykte som ett målsnålt och tråkigt, men också ytterst svårslaget lag. Hur väl detta uttryck kan appliceras på det svenska damlandslaget kan diskuteras, men efter att såväl Colombia som Nordkorea besegrats med 1-0 så är ju i alla fall svenskorna mycket nära kvartsfinalspel. Fyran utropade förstås i sin sändning att avancemanget är klart i och med de två segrarna, men glömde naturligtvis bort att tre lag kan sluta på sex pinnar i slutändan (Sverige samt Colombia och USA, vilka drabbar samman om en stund). Matchvinnare mot koreanskorna i eftermiddags blev förresten Lisa Dahlkvist, dotter till AIK- och ÖSK-ikonen Sven 'Dala' Dahlkvist.
Förbundskapare Dennerby kör förresten i Hamrénsk anda på snidig kostym och välstruken skjorta på tränarbänken, men bör nog också försöka leta fram rakprylarna, då hans flerdagarsstubb, trots finkläderna, ger honom en ganska alkig appearance...
Under säsong är det ju numera Viasat som innehar det mesta av makten och härligheten i och med sina rättigheter. På sommaren twistas emellertid detta något och Canal plus har för tillfället kanske den bästa rättighetshanden i och med att de bjuckar på både Wimbledonavslutning och Copa America-upptakt denna helg. Copa America inleddes ju förresten med en rätt så präktig överraskning i och med att värdnationen Argentina fick nöja sig med 1-1 mot underdogen Bolivia. Förväntningarna på albiceleste är av förklarliga skäl stora med tanke på kvaliteten på lirarna, men också på grund av att Argentina inte lyckats vinna något internationellt (de vann förvisso OS både 2004 & 2008, men det räknas inte riktigt) på 18 år. 1993 vann man just Copan efter att en viss Gabriel Batistuta avgjort finalen mot Mexiko med två mål.
Förbundskapare Dennerby kör förresten i Hamrénsk anda på snidig kostym och välstruken skjorta på tränarbänken, men bör nog också försöka leta fram rakprylarna, då hans flerdagarsstubb, trots finkläderna, ger honom en ganska alkig appearance...
Under säsong är det ju numera Viasat som innehar det mesta av makten och härligheten i och med sina rättigheter. På sommaren twistas emellertid detta något och Canal plus har för tillfället kanske den bästa rättighetshanden i och med att de bjuckar på både Wimbledonavslutning och Copa America-upptakt denna helg. Copa America inleddes ju förresten med en rätt så präktig överraskning i och med att värdnationen Argentina fick nöja sig med 1-1 mot underdogen Bolivia. Förväntningarna på albiceleste är av förklarliga skäl stora med tanke på kvaliteten på lirarna, men också på grund av att Argentina inte lyckats vinna något internationellt (de vann förvisso OS både 2004 & 2008, men det räknas inte riktigt) på 18 år. 1993 vann man just Copan efter att en viss Gabriel Batistuta avgjort finalen mot Mexiko med två mål.
