"I get booked because I'm committed. The manager expects that"

För idag nås vi av beskedet att ingen mindre än Paul Scholes bestämt sig för att lägga skorna på hyllan. En av de mest kompletta och hängivna spelarna de senaste 15 åren har alltså gjort sin sista match. Lånar förresten rubrikcitatet från en intervju med Scholes som jag läste i något av de engelska fotbollsmagasinen för en massa år sedan. Summerar upp det hela rätt bra, tycker jag. Eftersom även Gary Neville tvingats sluta under denna säsong innebär detta att endast en av apelsinjuicehjältarna (den benämning som Ferguson gav den generation spelare som var med och vann FA Youth Cup 1992. Detta eftersom deras dryckesvanor avvek lite grann från den då rådande normen i fotbollsengland) fortfarande finns kvar i Manchester United. Det handlar förstås om den till synes outtröttlige walesaren Ryan Giggs som blir 38 till hösten.

...och Wales, ja. För första gången på 28 år kommer ett lag från 'The Valleys' medverka i högstadivisionen eftersom Swansea City igår eftermiddag besegrade Reading i den avgörande playoff-matchen på Wembley.

Så till något helt annat: Passerade för en stund sedan korsningen Dalagatan-Odengatan på min väg till stadsbiblioteket. I denna redan besvärliga korsning fastnade en övningskörare i sin vänstersväng, då det dök upp cyklar, bilar, människor och allt möjligt otyg. Att då som taxin som befann sig precis bakom ställa sig på tutan i flera sekunder och därmed tokmaxa pulsen på den stackars eleven är så jävla dåligt att det knappt finns ord för det...!



Livet är rättvist...

FC Barcelona är ännu en gång Champions League-mästare och ingen ifrågasätter väl egentligen att det är kontinentens bästa lag som också står som slutsegrare i den finaste av klubbturneringar. Det är nu också läge att fundera på om inte Xavi, Iniesta, Puyol m.fl. som varit med och vunnit EM, VM & tre CL-titlar (plus en massa domestic godis) nu måste räknas som några av de mest meriterade spelarna i fotbollshistorien. Det är väl närmast Franz Beckenbauer, Gerd Müller och några av deras 70-talspolare som lirar i samma division.

...och att den cancerdrabbade vänsterbacken Eric Abidal fick lyfta pokalen först var förstås fint och självklart kommer detta att bli en framtida triviafråga.

Den europeiska säsongen är ju långt ifrån slut i och med detta, men visst börjar ett visst fokus i media nu riktas mot tänkbara transfers. Från svensk horisont har vi redan kunnat konstatera att Johan Elmander har lyckats sy in ett (sannolikt sista) fett kontrakt med Galatasaray. Annars är det ju Sebastian Larsson som det talas mest om, då Eskilstunasonen redan nu är bortplockad från nedflyttade Birminghams trupp. Fortsättning i PL eller flytt någon annanstans?

En av de mest intressanta spelarna i övrigt är den 20-årige belgaren Eden Hazard (läckert namn dessutom!) i franska mästarlaget Lille. Det tekniska kvicksilvret värderas av Transfermarkt till inte mindre än 22.5 miljoner Euro...

Klimax

Den europeiska fotbollssäsongen närmar sig sitt klimax, men ni som tror att det hela tar slut i och med Champions League-finalen på Wembley på lördag kväll har förstås helt fel. I England avslutas säsongen traditionellt med de tre playoffmatcherna, vilka spelas lördag-måndag. Normalt sett så hostar ju Wembley alla matcherna, men eftersom den är upptagen så får Stevenage-Torquay (kval till League 1) & Huddersfield-Peterborugh (kval till Championship) i stället spelas på Old Trafford. När Swansea och Reading drabbar samman på måndag är det dock nationalarenan som gäller, så man får väl hoppas att Messi & co inte sparkar sönder mattan alltför mycket.

De flesta stora ligorna är ju färdigspelade, men Ligue 1 i Frankrike avslutas först på söndag. Lille är ju klara mästare, men i botten väntar en rasande dramatisk strid då inte mindre än 7 lag riskerar att ramla ner på nedflyttningsplats. Sämst läge inför slutomgången har Petter Hanssons Monaco som trots 44 inspelade pinnar (tumregen är ju att 40 skall räcka till ett nytt kontrakt i en 20-lagsserie) för närvarande ligger på 18:e plats.

...och apropå Frankrike. En CL-final har ju redan spelats och där blev det fransk seger i och med att Lotta Schelins Lyon besegrade Turbine Potsdam på Craven Cottage med 2-0 igår kväll.



Sparken? Nä, jag sa upp mig...

Statstelevisionens sportredaktion tycks genomgå en inre kris, då två av Svt:s största profiler lämnar inom loppet av bara några timmar. Det handlar ju dels om den orädde, lite burduse, men mycket populäre hockeyexperten Niklas Wikegård som tar sitt pick och pack och knallar ner till Tv4-huset i Frihamnen. Dessutom lämnar mångårige profilen Agne Jälevik i protest mot de många nedskärningar som ägt rum på senare år. Jälevik, på senare år i huvudsak redaktör, men en gång i tiden faktiskt VM-kommentator. I detta inslag från 90-krönikan kommenterar Jälevik England-Irland, Kamerun-Colombia och Argentina-Brasilien. Mellan matchbilderna kan ni njuta av Kristina Kappelins smått legendariska intervju med kamerunbacken Jean-Claude Pagal...!

Degerfors fina S1-start har onekligen kommit av sig efter två raka förluster. Det som känns illavarslande är att man igår mot Ljungskile för fjärde gången denna säsong släppte in tre mål i en och samma match (tre av dessa matcher på hemmaplan dessutom!).

Ny South Park-säsong på gång och i de inledande avsnitten skojas det bland annat med Apple och med den tyska humorn. In på South Park Studios och kika. I vanlig ordning så är det på sin plats att varna känsliga tittare...

Rubriken lånas förresten från ett klipp där gamle Killingmedlemmen Jonas Inde spelar ut en del av sitt stora register...!


Hey, my name is...

Det är kul med namn och i detta inlägg droppar jag några av mina favoriter. Säkerligen har ni egna preferenser på detta område...

En kategori är namn som helt enkelt låter spektakulära när de uttalas. Ett par favoriter här är Minnesota Wilds powerforward Cal Clutterbuck och den tidigare snowboardåkaren Ross Rebagliatti (olympisk mästare i parallellstorslalom i Nagano 1998. Rebagliatti fick förresten behålla medaljen trots att hans dopingprov visade spår av marijuana. Ett tecken på att IOK var lite osäkra på hur de skulle förhålla sig till haschplanksåkarna i början...).

Det är även roligt med namn som hamnar på helt rätt plats alternativt helt fel plats. Jag gillade när jag som sjuåring (vid en studie av samlaralbumet till 1990-VM) upptäckte att Italiens reservforward Fernando Di Napoli också spelade i just Napoli. På samma sätt var det logiskt att Juventus och Lazios mittfältsstjärna Vladimir Jugovic också var just jugge. Mindre passande är kanske Mike England (tidigare walesisk storspelare) och Jason Scotland (som representerar Trinidad & Tobago). Min favorit i denna kategori är nog ändå den amerikanske golfaren Gary Player...

Av svenska idrottare skulle jag nog säga att mitt favoritnamn är Eddie Läck, den tidigare Leksandsmålvakten som numera lirar för Manitoba Moose (Vancouvers farmarlag) i AHL. Hottas naturligtvis av att killen är just målvakt. Enligt Wikipedia har Läck dessutom förärats smeknamnet 'The Stork' i Nordamerika...

Det skönaste namnet jag har ramlat över på sistone hämtas dock inte från idrottens värld. För ett par veckor sedan gick jag (av inte helt klar anledning...)  igenom en lista av USA:s utrikesministrar och upptäckte att under de tre sista månaderna av George Bush den äldres regim så hette amrisarnas secretary of state inget mindre än Lawrence Eagleburger...!

Kejsaren av Portugallien

Tror att det var Svensk Elitfotbolls Tommy Theorin som, i ett försök att bumpa den nu insomnade Royal League, hävdade att UEFA-cupen i och med Champions Leagues utökning blivit tämligen urvattnad.  Slog kanske lite fel då med tanke på att de svenska lagen inte på länge rosat marknaden i heller den turneringen. Men kanske var Theorin lite rätt ute ändå, för det känns ju inte riktigt som det är något superdrag kring kvällens helportugisiska final i Europa League (som det ju heter numera). Den största snackisen är kanske den unge Portotränaren André Villas-Boas som dubbats till "den nye Mourinho". Enligt uppgift står de europeiska storklubbarna i kö för 33-åringens namnteckning.

Derbykaraktär över matchen alltså eftersom Porto och Braga bara ligger ca 10 mil ifrån varandra. Matchen spelas dock på Croke Park, monsterarenan i Dublin, som först för ett par år sedan öppnades upp för vanlig fotboll. Tidigare var det ju endast de irländska nationalidrotterna hurling och gaelic football som tilläts på arenan.

Btw: Nytt härligt Nittileaks med Filip & Fredrik i måndags. Året 1995 behandlades och låtlistan från programmet innehåller i stort sett bara classics...!

A rivederci...

Vid Gullmarsplan hade Tre Kronor 1-1 i VM-finalen mot Finland. Sedan försvann radiotäckningen i luren och när den återkom vid Slussen så hade Finland vips ryckt åt sig en 3-1-ledning. Jag kom hem lagom till att få se finländarna panga in tre mål till på ett håglöst svenskt lag. Trist förstås...

Trist är det också att vara Sampdoriasupporter en sådan här kväll eftersom Genualaget idag fick sista spiken i Serie A-kistan, då Palermo vann på Luigi Ferraris med 2-1. Har länge känt en viss vurm för Samp (de stilrena tröjorna, fiskargubben på klubbmärket & stadens marina historia är komponenter som tilltalar mig. Sedan har de ju dessutom haft högvis med fina lirare genom åren) så jag tycker att det är lite vemodigt att de åker.  Det verkar som säsongen helt vände efter den insnöade derbymatchen mot Genoa strax före jul. Att de två superanfallarna Antonio Cassano och Giampaolo Pazzini lämnade under sässen gjorde ju självklart oxå sitt till...

Ett annat lag med viss legacy som får lämna högstadivisionen är West Ham (vilket till skillnad från Samp är en klubb jag har ett helt sterilt förhållande till) efter att Wigan idag vunnit do-or-die-matchen mellan de två lagen. Har inte sett speciellt mycket av Hammers den här säsongen, men jag antar att tabellen talar sitt tydliga språk. Endast sju segrar har det blivit och det är ju förstås på tok för lite. I övrigt kommer bottenstriden i sista omgången att bli mustig med fem lag inom en (1) poäng!

Cup final day

Det kan bli dubbelt firande i Manchester i afton, eftersom United kan säkra ligatiteln medan City är tämligen klara favoriter till att besegra Stoke i eftermiddagens FA-cupfinal. City, som inte har vunnit en titel sedan bröderna Gallagher gick i lågstadiet (ligacupen bärgades 1976 efter att Newcastle 2-1-besegrats i finalen). Stoke, en av världens äldsta ännu existerande fotbollsklubbar, är å sin sida för första gången framme i final i världens äldsta fotbollsturnering...

Vet inte om det idag går att komma förbi junisfinnen Mikael Granlunds magiska 1-0-mål i semin mot ryssarna. Flippet till Jarkko Immonens 3-0 mål bar förresten även det artistens signum.

Har förresten jobbat mycket med bildresearch de senaste dagarna och i jakten på bilder från svenska metropoler som Eslöv och Partille så snubblade jag över den här schweiziska varning för lekande barn-skylten. Även om den förstås representerar en beklaglig genusstereotyp så tycker jag ändå att den visar på en kreativitet i form hos det schweiziska trafikverket...




Periodpaus

Trodde att jag skulle hinna hem lagom till face-off av hockeysemin när Word fick någon form av snedfylla, vilket innebar att jag först var tvungen att hantera det innan jag kunde rusa hemåt i hällregnet. Väl hemkommen har jag nu fått se Tre Kronor vända 0-1 till 2-1, vilket innebär att läget är gynnsamt inför tredje perren. Tjeckerna har dock lagt krokben för Sverige så många gånger att inget kan tas ut redan nu. Minns att tjeckerna kvitterade (och sedermera vann på straffar) i slutet av fjolårets VM-semi efter att Bengt-Åke Gustafsson tagit en obegriplig time-out med ca 15 sekunder kvar.

Läget kunde varit än bättre om Loui Eriksson också hade dragit in sin straff i slutet av andra perioden. Har ni förresten tänkt på att Niklas Holmgren uttalar hans namn Louiii (alltså som modeskaparen Louis Vuitton och inte som gamle klassiske djungelboksapkungen Louie)? Kanske är det rätt uttal, jag vet inte, men lite Åke Unger-vibbar är det ändå. Minns ni när Unger i något hockey-VM för ett par år sedan körde egna uttal på i princip alla ryska lirare (Kawalchuk, Marozov & Avechkin är kanske dem man tydligast kommer ihåg)?

Barcelona blev i onsdags kväll helt klara som ligasegrare, men 1-1-krysset borta mot Levante innebär att drömgränsen 100 poäng inte längre är möjlig att nå. Hur mycket Puyol och hans polare nu bryr sig om det...

Inte många dagar fick förlöpa efter Milans ligaguld innan Zlatan Ibrahimovic namn dök bland transferryktena. Manchester City är det senaste efter att Roberto Mancini uttalat sig positivt om sin tidigare Interadept. Glenn Strömberg ställer sig tveksam i Svt:s fotbollsblogg med motiveringen: -Inte England. Själv skulle jag tycka det vara fantastiskt att få se vad Z skulle kunna göra i Premier, men, men...

...och att sedan Zlatans agent Mino Raiola säger att en flytt är helt otänkbar, tja...visst, men det har han ju som bekant sagt förut också..

Till sist: Veckans uttryck från Filip & Fredriks podcast: Postmodern kulturkolonialism...

Nu är det väl klart, eller...?

Jag har ju tidigare skrivit att Premier Laegue-racet varit avgjort, men eftersom Chelsea alltjämt kan nå ikapp Manchester United så antar jag att osvuret är, om inte bäst, så i alla fall att rekommendera...

Jag lyfte för ett par veckor sedan fram en av Uniteds nycklar till framgång denna säsong, nämligen Javier Hernandez, och det är väl ingen överdrift att säga att den unge mexen även idag på ett påtagligt sätt bidrog till att Chelsea kunde besegras. Idag vill jag dock lyfta fram en annan Unitedkugge som ofta hamnar lite i bakvattnet och det är den energiske sydkoreanen Park Ji-Sung. Det känns brutalt slitet att kalla honom för en duracellkanin, men det är faktiskt nästan så träffande en beskrivning kan bli. Vilken drömspelare att ha i sitt eget lag! Killen vinner massvis med boll (skulle ha många "steals" om NBA-statistikerna fick utrymme även i PL), är nästan alltid spelbar och tar kanske fler osjälviska löpningar än någon annan. Att han dessutom är riktigt bra med bollen vid fötterna gör ju inte saken sämre...!

...och Degerfors har alltså inlett säsongen med tre raka bortavinster. Kan det ha inträffat förut?

Toppmötet i Frankrike mellan Lyon och Marseille står förresten 3-2 till hemmalaget med ca fem minuter kvar efter en galet svängig andra halvlek. Bli inte förvånade om denna fight berörs i en krönika någon av kommande dagar av Sportbladets superfrankofil Simon Bank...

Eftermiddagsbetraktelse från Vasaparken

Igår kväll säkrade då AC Milan scudetton på Olympiastadion i Rom. Känslosamt, inte minst för Alessandro Nesta, som efter alla sina Lazioår, i princip är uppväxt på nämnda arena. Vad är det då som gör att Milan bärgar sitt första mästerskap sedan 2004? Jag vill lyfta fram par nyckelkomponenter:

-Max Allegri, tränaren som hämtades från Cagliari, som lyckats att skapa ett försvarsspel som fortsatt att fungera även när spelare varit avstängda/skadade. 

-Brassemittbacken Thiago Silva. Enligt min mening den genomgående bäste spelaren i Seria A under säsongen.

-Tyskghananen Kevin-Prince Boateng, vars löpvilja och entusiasm har dragit igång även det äldre gardet.

Har inte hunnit se så mycket än, men efter att Ekerö igår gjort hela 7-0 på ex-allsvenska Reymershom (även om vi får bläddra bak i kalendern till säsongen 1941/42 för att hitta en allsvensk tabell med söderlaget i) så har man fyra raka segrar (och en nolla i kolumnen för insläppta mål). Lovande start, utan tvekan.

Från 17.00 följer vi seriefinalen i Premier och Degerfors bortafight mot Jönköping Södra.

Genom ett regnigt Europa

På ett av mina föräldrars blandband som brukade spelas i bilen när jag var barn fanns (av något oklar anledning) Tomas Ledin-låten Genom ett regnigt Europa. Kom och tänka på låten efter att först ha sett Barcelona säkra CL-finalplatsen mot Real i hällregnet på Camp Nou i tisdags och igår kväll sett Man United enkelt cruisa till totala 6-1 mot Schalke i vätan på Old Trafford.

Tror ändå att vi kan slå fast att det är säsongens två bästa lag som drabbar samman på Wembley den 28 maj och det finns faktiskt några poänger i och med att det är just Barcelona och Manchester United som gör upp i London:

-Båda lagen har tre titlar i Champions League/mästarcupen och vinnarna kliver alltså upp på fyra och tangerar därmed Bayern Münchens och Ajax antal titlar, även om Real Madrid (9), AC Milan (7) och Liverpool (5) också fortsatt kommer att vara vassare.

-Båda lagen vann sina första respektive Europacuptitlar på just Wembley. Manchester United 1968, då man hade bland annat Bobby Charlton och George Best i laget (men inte Denis Law, den tredje delen av "the holy trinity", som var skadad). Barcelona 1992, då Ronald Koemans mäktiga frispark sänkte Roberto Mancinis och Attilio Lombardos Sampdoria.

-De två har tidigare möts i två internationella finaler. 1991 vann Man United cupvinnarcupen tack vare två finalmål av Mark Hughes och för två år sedan vann, som ni kanske minns, Barca med 2-0 i CL efter att Samuel Etoó och Lionel Messi stått för målen.


Till sist:

Gillar: Filip och Fredriks podcast. Idag behandlar de (inte helt oväntat) en viss Usama Bin Laden på sitt alldeles egna sätt.

Gillar inte: Att den trevliga receptionstjejen på mitt gym tycks ha blivit borttradad...




RSS 2.0