Tabellstudier
Tyskland: I Bundesliga har ju unga Borussia Dortmund ryckt åt sig en mäktig ledning. Hela tio pinnar har de gulsvarta ner till sensationslaget Mainz och Ruhrrivalen Bayer Leverkusen. Tysk fotbolls verkliga monster, Bayern München, finns ytterligare fyra poäng bakom och även om bayrarna brukar bli starkare ju längre säsongen lider så tycks poänggapet alltför stort. Om nu inte ynglingarna i Dortmund börjar darra på manschetten förstås. I botten finns bland annat 2007 års mästare VfB Stuttgart och även årets CL-lag Werder Bremen ligger risigt till. Däremot har storsatsande Schalke 04 (som bekant vidare i CL) börjat röra på sig efter en svag start.
Frankrike: Jag vet inte vilken term grodätarna använder, men på svenska skulle vi kalla det getingbo. Mellan ligaettan Lille och tian Montpellier skiljer det fyra (4!) poäng. Många om budet med andra ord och i oktetten mellan Lille och Montpellier återfinns inte oväntat flera av the usual suspects. Bland dessa finns det föregående decenniets dominanter, Lyon, samt fjolårets mästare, Olympique Marseille. De båda är ju också alltjämt kvar i CL, vilken betydelse det nu kan ha. Räkna med drama, hursom!
Spanien: Inte oväntat är det ett tvåhästars-race i La Liga mellan de två giganterna Barcelona och Real Madrid. De förstnämnda har övertaget efter att ha dängt till Real med hela 5-0 för en dryg månad sedan. En del har ju satt frågetecken för katalanernas truppbredd, men reservernas uppvisning mor Rubin Kazan i sista CL-rundan tyder på att det finns goda alternativ, även om någon av superlirarna skulle gå sönder. Fast Real har Mourinho. Och C.Ronaldo. Och Di Maria. Och Alonso. Och...ja, ni fattar. Svårt att sia, naturligtvis. Det enda vi kan vara tämligen säkra på är att de två inte kommer att släppa ifrån sig särskilt många poäng heller under vårsäsongen.
Italien: Jag har ju flertalet gånger i bloggen flaggat för att Serie A är den kanske mest intressanta ligan att följa detta spelår. Detta till stor del beroende på att inget lag är tillräckligt stabilt för att gå ifrån, vilket borgar för att flera lag kan vara med länge i scudetto-racet . Milan toppar ju tabellen (och är därmed vintermästare), men visst känns det som att detta till stor del är courtesy Ibrahimovic? Så värst välfungerande som enhet har ju egentligen inte de rödsvarta varit under hösten. Närmast bakom lurar ju Napoli och sensationslaget (eller?) Lazio, men inte heller Juventus och Roma är så farligt långt efter. Och kanske kan Inter tack vare segrar i sina hängmatcher blanda sig i snacket igen?
England: När alla andra ligor tar helgledigt så maxar britterna (även skottarna kör ju på) spelschemat och ibland sägs det att det är runt jul och nyår som ligan avgörs. Lite överdrivet kanske, men visst finns det många poäng att kamma hem (och inte minst att förlora...) om formen är god. Manchester United leder ju ligan trots att de drabbats av flera inställda matcher (Storbritannien har ju lamslagits av "the big freeze". Mao, det har varit nollgradigt...) och de ser i nuläget ut som den starkaste titelkandidaten. Dels för att de är obesegrade så här långt, men framför allt för att de vinner rätt matcher. Arsenal gjorde ju ett statement mot Chelsea i måndags, men sedan blev det bara 2-2 mot Wigan. Chelsea å sin sida bröt sin dystra svit hemma mot Bolton och är alltså fortfarande med. De andra topplagen, Manchester City och Tottenham, är de enda som vunnit dubbelt i mellandagarna, så toppen är tight när liret fortsätter på nyårsdagen. Jämnt är det också i botten efter att Wolves överraskande vunnit på Anfield häromdagen (Liverpools miserabla sässe fortsätter alltså...). West Ham är nu jumbo, men The Hammers är bara två pinnar efter Birmingham (som förvisso har två matcher mindre spelade) som finns ovanför strecket.
Från övriga ligor kan nämnas att PSV ryckt åt sig en fyrapoängsledning i Holland, att Rangers och Celtic (The Bhoys har ju som bekant förstärkt med former swedish international Freddie Ljungberg i mellandagarna...!) i vanlig ordning battlar om titeln i Skottland samt att storlaget Galatasaray är löjligt avhängda i den turkiska superligan. 2000 års UEFA-cup-mästare befinner sig brutala 19 poäng bakom ligaledande Trabzonspor!
Till sist: Gott nytt år på er!
Någon slags krönika...
Tänk som vanligt på att det är jag och ingen annan som bestämt innehållet i nedanstående. Som det brukar heta i det finstilta: Juryns beslut kan ej överklagas. Däremot kan man förstås komma med egna förslag om man har andra preferenser än undertecknad. Saknar man kategorier är det förstås oxå tillåtet att lägga upp egna.
Nog om detta. Här är årets:
Bäste spelare:
-Xavi Hernandez, FC Barcelona/Spanien.
Bubblare: Lionel Messi, FC Barcelona/Argentina & Cristiano Ronaldo, Real Madrid/Portugal.
-Tre vackraste mål:
-Linus Hallenius, Hammarby IF, mot Syrianska FC.
-Emanuel Gigliotti, Novara, mot Siena.
-Hamit Altintop, Turkiet, mot Kazakhstan.
Bubblare: Diego Forlan, Uruguay, mot Tyskland i VM & Arjen Robben, Bayern München, mot Man United i CL.
Tre största genombrott:
-Gareth Bale, Tottenham/Wales.
-Javier Pastore, Palermo/Argentina.
-Thomas Müller, Bayern München/Tyskland.
Tre största soppor:
-Bergergate.
-Frankrike i VM.
-Diego Maradona. Life and times.
Bubblare: Rooneys kontraktsjidder & Cassanos break-up med Samp.
Tre största mindfucks:
-När Roberto Rosetti & co godkände Argentinas 1-0 mål mot Mexiko i VM:s åttondel, trots att Carlos Tevez befann sig framför samtliga mexar i passningsögonblicket.
-Mellbergs röda mot San Marino.
-När Clujs manager Sorin Cartu demolerade avbytarbåset i CL-matchen mot Basel.
Tre bästa Offsidereportage:
-Robert Prytz i nr 4 (Mats Weman).
-Kosovo & Albert Bunjaki i nr 6 (Anders Bengtsson).
-Robert Enke i nr 7 (Ronald Reng).
Tre kallaste matcher:
-Hammarby-Degerfors (träningsmatch i februari).
-AIK-Elfsborg.
-Varese-Siena (andra halvlek när solen hade gått hem för dagen...).
Tre mest dramatiska matcher:
-Ghana-Uruguay, kvartsfinal i VM.
-Mälarhöjden-Ekerö, kvalmatch till division 3.
-Liverpool-Atletico Madrid, semifinal i Europa League.
Tre största överraskningar (lag):
-Uruguay (VM).
-Fulham (Europa League).
-Blackpool (Championship & PL).
Reaktioner......?
Bildspecial
Vareses curva med skön alpfond. Färgkombinationen är dessutom tilltalande
för alla DIF-anhängare.
Sienas tvåfaldige italienske landslagsman Franco Brienza (tidigare Palermo)
med frisparken. Bakgrunden för närmast tankarna till en svensk försäsongsfight.
Notera också ambulansens strategiska position, utifall att någon av lirarna
skulle göra sig illa på riktigt...
Endast ett mål bjöds vi på i Varese, men det var å andra sidan ett av årets
vackraste. Söndagens Gazzetta visar hur det hela gick till. Är det månne gamle
Åshöjdentecknaren Reijo Stäfvenborg som värvats in som illustratör?
Bra ös i Milans curva före avspark...
...men några pinnar blev det inte för serieledarna. Zlatan och Robinho
förbereder sig för avspark efter att tidigare Milanspelaren Marco Borriello
gjort matchens enda mål.
La neve...
Tva fighter i lordags blev det dock. Forst utflykt till pre-alpi-staden Varese och toppmatch i Serie B mellan hemmalaget och Siena. En upplevelse vill jag lova! Sedan San Siro pa kvallen dar Marco Borriello visade att slakten alltid ar varst. Kul att Milan tappade anda, eftersom toppen tightar till sig. Seger for Lazio igar och Napoli hanger ocksa fortsatt pa efter Edinson Cavanis cracker pa overtid mot Lecce.
Snart dags for hemfard, dar det blir byte av plan i Zurich. Skulle jag se FIFA-bossen Blatter under det korta stoppet sa lovar jag att skrika nagra val valda...
Ses hemma i Svezia!
Inga prickar
Det ar som det ar. Man lamnar ett snoyrigt Sverige, men kommer till ett snoyrigt Italien i stallet (igar uppenbarligen stort tagkaos i Florens...). Idag hoppas vi att Italienska SJ levererar, da det star fard till Varese pa programmet.
En bra sak som italienarna gor ar att de saltar trottoarerna (fast det hindrade inte en dam som gick framfor oss igar att falla handlost. Eller vad det skadespel, kanske? Det ar ju trots allt Italia...), men den trakiga bieffekten ar att ens svarta skor blir...tja, mindre svarta...
Ser hemifran att det tydligen var Djurgardslirare och inte Bajenditon som hade taggat SM-pokalen. Nu lar ju inte detta gora pokalens namngivare Lennart Johansson sa mycket gladare, da han som bekant har sympatierna pa annat hall. Mest pajigt anda: Att det var landslagslakare Forsblad som genomforde "operationen"...
La Gazzetta Dello Sport ar en tidning som tar sin lasare, och sig sjalva,
pa mycket stort allvar. Den har Gazzettakupolen var utplacerad langs
Corso Vittorio Emmanuele II igar...
...och spackad med alla mojliga typer av memorabilia. Roberto Baggios
94-troja kandes given...
...mer oklart da varfor Frank Lampards dito fran Englands patetiska
0-0-match mot Algeriet i somras fick plats.
Ett kort besok inne i Il Duomo blev det ocksa, dar vi naddes av
informationen att fralsaren inte bara kunde ga pa vattnet, utan att han
uppenbarligen skulle klara av en spindeln i natet-roll ocksa...
Allt i sin ordning...
Det måste sägas att Degerfors silly season känns tämligen lugn än så länge. Ett antal spelare har förvisso figurerat på provspel, av vilka den mest kände nog är Landskronas Christoffer Tapper-Holter (son till Göran. Inget bekräftat släktskap med Staffan...), vilket säger en del. I stort sett är det alltså omöjligt (iaf från min horisont. Beslutande personer har förhoppningsvis bättre underlag) att göra en bedömning av spelare som man knappt har hört talas om, än mindre sett. Mest aktuella i nuläget verkar Carlstad United-backen Jonas Olsson och Skiljebomittfältaren Christopher Brandeborn vara. Brandeborn är en 19-årig talang som har fått goda vitsord, men frågan är om en spelare som Västerås SK häromåret inte tyckte var bra nog, verkligen är någonting för DIF?
Superlativen om Zlatan Ibrahimovic tycks ju aldrig ta slut, men faktum är att alla de tre aktioner som ledde till mål mot Bologna i söndags var helt magiska. På lördag är det dags att studera Zlatan och hans polare mot Roma på plats på San Siro. Kan bli något...
...och Norges Zlatan, det vill säga Petter Northug, var ju tillbaka i världscupspåren i samband med den gångna helgens tävlingar i Davos. En trettondeplats på 15 klassiskt var nog bättre än många förväntat, men i sprintens kvartsfinal fick han se sig klart slagen av sina svenska antagonister Emil Jönsson och Marcus Hellner. På lördag i franska La Clusaz blir det nog annat ska ni se. Tremil, gemensam start, fristil, relativt lätt bana. Inga höga odds på att baggen finns med långt framme när det avgörs...
Good stuff
Roman Pavlyuchenko såg som närmaste Spursspelare lite generad ut i tisdags efter Sander Boschkers Oliver Kahn-replica i CL-matchen mot Twente, men idag kunde ryssen skrika ut för fullt efter sitt härliga 1-0-mål. Vilken förstatouch!
Chelsea har ju för sin del genomgått vad som sannolikt är den poängmässigt svagaste perioden under Romans ägarskap och en anledning till detta är förstås att tunga pjäser har saknats. Det är förvisso sant att en spelare aldrig är så bra som när han är skadad, men självklart betyder Drogba och Lampards comebacker väldigt mycket för Ancelottis gäng. Och fortfarande är Chelsea i allra högsta grad med i racet.
Joseph Blatter & Patrice Evra
På luciakvällen drabbar som bekant Arsenal och Manchester United samman i vad som både är ett tungt prestigemöte och en seriefinal i Premier League. Uniteds Patrice Evra har inlett trashtalket genom att påstå att ingen kommer minnas Arsenals fina spel om 20 år eftersom de inte vinner några titlar (Arsenals senaste titel kom i FA-Cupen 2005). Det är segrarna man minns säger Evra. Det är inte bara ett arrogant påstående av fransmannen, utan det är också felaktigt. Några av fotbollshistoriens mest välkända lag är Ungerns VM-lag 1954, Hollands dito 1974 och Brasiliens 1982. Berömda för att de presterade fantastisk fotboll. Och för att de inte vann...
Och så har förbundets nya krav på ökad arenastandard skördat sitt första offer. Gröndals IK får inte Aspuddens IP godkänd för division 1-spel kommande säsong och väljer därför att starta om i division 7. För oss som varit där ter det sig inte så förvånande, men å andra sidan borde då många andra arenor på samma nivå ligga illa till...
Mycket Mikael Martinsson för pengarna...
Tror förresten att jag har Martinssons autograf i ett matchprogram från Degerfors-IFK Göteborg sommaren 1994 (om jag nu har kvar programmet vill säga...). Matchen (jag vill minnas att Blåvitt vann med 5-2) spelades ett par veckor efter USA-VM, vilket innebar att Ravelli och de andra bronshjältarna var tämligen påpassade efteråt. Då var det var lugnare runt trotjänaren Martinsson så jag vände mig till honom i stället. Lätt besvikelse då får jag för mig, men med 16 års distans så känner jag ändå att jag gjorde rätt...
Till sist: Två aktuella saker som jag har svårt att förstå:
1. Uppmärksamheten kring gripandet av Wikileaksgrundaren Julian Assange. Visst, han är anklagad för ett allvarligt brott och han är grundare till en organisation som tidvis fått visst mediautrymme, men hand upp ni som hade koll på killen för ett halvår sedan.
2. Att Septembers version av Petters Mikrofonkåt hyllas i stort sett reservationslöst. Är det bara jag som tycker att den är helt kass...?
Topp och bredd
Det finns ju ett uttryck som säger att italienska Serie B är serien där man aldrig har tråkigt, frånsett de nittio minuter varje vecka då matcherna spelas. En sanning med viss modifikation visar det sig i det här klippet från matchen Siena-Novara. Se och njut!
Har absolut inget emot att stafettlaget får bragdguldet, då segern i Vancouver var en av idrottsårets (ja, det är ju inte riktigt slut än, men...) verkliga höjdpunkter. Pratar man bragd så är det dock svårt att komma ifrån när Anja Pärson studsade upp efter sin våldsamma krasch i störtloppet och dagen därpå bärgade en bronspeng i kombinationen...
Why England lose...
Ovanstående rubrik är också titeln på en bok av ekonomijournalisten Simon Kuper (oregelbunden medarbetare i Offside och mannen bakom 'Football against the enemy') och ekonomen Stefan Szymanski, vilken genom olika varianter av statistiskt dribblande undersöker olika fenomen i fotbollsvärlden. Ett kapitel ägnas åt att studera vad de återkommande engelska misslyckandena i mästerskapen beror på (författarna menar förresten att det inte är misslyckanden öht. Enligt de variabler Kuper och Szymanski använder så presterar England egentligen bättre än vad man kan förvänta sig. Tveksamt dock om The Sun och Daily Mirror håller med om detta). Ett intressant fenomen som de pekar på är engelsk fotbolls svårighet att rekrytera spelare från landets hela tiden växande medelklass. En genomgång av spelarna i VM-trupperna 1998, 2002 & 2006 visar att endast fem spelare har fäder vars yrken krävt högre utbildning (for the record, dessa spelare är Peter Crouch, David James, Robert Lee, Gareth Southgate & Theo Walcott). Robert Lees far har dessutom inkluderats trots den något diffusa yrkestiteln 'ínvolved in a shipping company'...
Till VM 2018 ser det kanske annorlunda ut, men det blir inte på hemmaplan engelsmännen får försöka ända 52 years of hurt (förutsatt att de inte får till det i någon av de kommande turneringarna). Detta efter att England slagits ut redan i första omgången i VM-valet med endast två (!) röster. Sensmoral: Kritisera aldrig FIFA inför dylika omröstningar (eller någon gång, överhuvudtaget). Nu var det förstås inte den engelska VM-delegationen som stod bakom denna kritik, utan delar av landets media. Detta är dock ovidkommande för världsorganisationen...
Nu hamnade VM alltså i Ryssland (2018) och Qatar (2022). Skrällar enligt vår kära kvällspress, men ni som läser den här bloggen visste förstås att de två var huvudfavoriter till att kamma hem arrangemangen inför torsdagens omröstning. Kritik har riktats mot båda valen, men pengar (och de finns utan tvekan) brukar ju vara tillräckligt för att lösa de flesta problemen. Eller???
Vilka får äran...?
Imorgon (eller senare idag egentligen. Klockan har hunnit bli en del ser jag...) avgör FIFA vilka länder som arrangerar VM-slutspelen 2018 respektive 2022.
2018 kommer turneringen garanterat att spelas i Europa. Kandidaterna är:
England
Ryssland
Holland/Belgien
Spanien/Portugal
Enligt oddssättarna gäller Ryssland som knapp favorit, men deras bud är också kantat med en del hinder. De enorma avstånden inom landet ses som en svårighet samtidigt som landet haft stora problem med rasism på läktarna de senaste åren. Dessutom skippar Vladimir Putin att resa till Zürich, vilket antas försvåra röstvärvning på plats.
Spanien/Portugal ligger också bra till, men kan falla på att FIFA inte verkar så pigga på att två länder delar på arrangemanget. Inget problem anser kampanjledaren Miguel Angel Lopez som menar att de två länderna närmast är att betrakta som syskon. Kanske det, men två länder är det i vilket fall.
England vibbar många för och de kommer också med en stark delegation. Premiärminister Cameron backas upp av prins William och David Beckham. England har ju arenorna med sig, men antas lida av att engelska tidningar grävt fram uppgifter om oegentligheter inom FIFA. Att England tidigare arrangerat VM samt att landets liga håller högsta klass antas också försvåra möjligheterna, då FIFA har uttryckt en önskan om att "sprida" fotbollen. Vad nu detta innebär.
Den stora outsidern är Holland/Belgien och även de har alltså ett-land-policyn att kämpa emot. Kampanjgeneralen Ruud Gullit menar dock att deras VM skulle bli det grönaste någonsin. Detta beroende på de relativt små avstånden spelorterna emellan. Bra point i dessa tider kanske, men frågan är om det räcker...?
2022-turneringen kommer däremot inte att spelas i Europa. Detta beroende på att kandidaterna är:
Australien
Japan
Sydkorea
Qatar
USA
Tro det eller ej, men det lilla oljelandet Qatar gäller faktiskt som huvudfavorit i nuläget. Pengar är ju inget problem och arabernas bud backas dessutom upp av sådana finlirare som Josep Guardiola och Zinedine Zidane. Den senare menar att det efter att det 2010 varit Afrikas tur, 2022 är dags för Mellanöstern. FIFA verkar dock inte helnöjda med att 10 av 12 arenor ligger inom en radie av 30 kilometer.
Australien anses också ha bra chanser. Det välarrangerade OS:et i Sydney år 2000 visade att kängurulandet har kapaciteten att fixa stora evenemang. Ett problem med Australien är dock tidszonen, vilken skulle innebära luriga sändningstider för de europeiska Tv-bolagen (och det är en bra poäng).
Sydkorea och Japan brottas också dem med tidszonsproblematiken. Dessutom delade ju de två länderna på VM så sent som 2002. Om något av de klarar att ro hem turneringen skulle det vara mycket överraskande.
USA kan vara ett lockande alternativ för FIFA, då ett slutspel där sannolikt skulle vara gynnsamt ekonomiskt för världsorganisationen. Stora arenor genererar sannolikt också stora intäkter. Minus för amrisarna är att de arrangerade VM relativt nyligen samt att det är oklart hur positiva den amerikanska regeringen/staten är till budet. Precis som i fallet för ryssarna kan också de stora geografiska avstånden bli ett problem.
Well, imorgon vet vi...
Apropå VM förresten: Galet att Sveriges damer för tredje gången i följd lottats mot såväl USA som Nordkorea i gruppspelet...
