Karl-Erik Nilsson, Emmaboda
Jag följer inte kvällisarnas matchreferat med samma intensitet som jag gjorde när jag var yngre och därmed är jag lite osäker om domarna alltjämt tituleras med hemort eller inte. På något sätt var rättskiparnas hemvist i olika svenska småorter (ofta i alla fall) någon form av neutralitetsgarant och klassiker som Billy Fredriksson, Molkom och Börje Johansson, Tranås glömmer man ju inte i första taget. Båda dessa höll ju på med hockey, men bland fotbollsdomarna skulle jag vilja påstå att Karl-Erik Nilsson, Emmaboda är en av de allra mest legendariska. Samme Nilsson som nu alltså tagit över ordförandeklubban efter landskapsfränden Lars-Åke Lagrell. Vad detta innebär över tid är svårt att svara på, men Nilsson sätter åtminstone viss press på sig själv genom att säga att han efterträder 'Sveriges mest framgångsrika idrottsledare genom tiderna'...
Dags för Champions League-kvartar i veckan som kommer och extremt fokus på Milan-Barcelona av förklarliga skäl. Ingen drömlottning för något av lagen precis, men att som Glenn Strömberg påstå att sex lag är nöjda med kvartsfinallottningen och två är missnöjda (Milan & Barca) är möjligen något spetsat. Kan faktiskt tänka mig att sensationslaget Apoel Nicosia hade föredragit en något mer överkomlig motståndare än Real Madrid...
Har förresten på vänners inrådan börjat äta P3-dokumentärer i poddat format (min favorit av de ca 15 jag hunnit igenom så här långt är den om Stig Bergling). En av många saker som är intressanta i denna nutidshistoriska exposé är hur mycket språket och sättet att tala faktiskt förändras över tid. Rekommenderas.
Dags för Champions League-kvartar i veckan som kommer och extremt fokus på Milan-Barcelona av förklarliga skäl. Ingen drömlottning för något av lagen precis, men att som Glenn Strömberg påstå att sex lag är nöjda med kvartsfinallottningen och två är missnöjda (Milan & Barca) är möjligen något spetsat. Kan faktiskt tänka mig att sensationslaget Apoel Nicosia hade föredragit en något mer överkomlig motståndare än Real Madrid...
Har förresten på vänners inrådan börjat äta P3-dokumentärer i poddat format (min favorit av de ca 15 jag hunnit igenom så här långt är den om Stig Bergling). En av många saker som är intressanta i denna nutidshistoriska exposé är hur mycket språket och sättet att tala faktiskt förändras över tid. Rekommenderas.
Anja
Några rader ändå om fenomenet Anja Pärson som häromdagen deklarerade att hon avslutar sin karriär som alpin skidåkare efter årets säsong. Sveriges, vid sidan av kanotisten Agneta Andersson, främsta kvinnliga olympier förtjänar naturligtvis ett stort tack för showen när hon nu väljer att gå vidare med livet utan skidor på fötterna. Beakta också att Pärson lyckats bli världsmästare i samtliga fem discipliner, något som hennes företrädare som svensk alpindrottning, Pernilla Wiberg, inte var i närheten av.
Jag följer inte den alpina världscupen särskilt slaviskt, men det är tydligt att resultaten inte varit med Anja den gångna sässen och det är logiskt att motivationen avtar när avstånden till konkurrenterna plötsligt mäts i sekunder. Att inte ens hennes Tärnabytjurighet mäktar med det är lättförståeligt.
Anjas annus mirabilis var tveklöst 2007, då hon sopade hem tre VM-guld på hemmaplan i Åre. Mitt starkaste minne är dock när hon reste sig efter det våldsamma fallet i störtloppet i Vancouver-OS för att bara någon dag senare, trots enorma smärtor, ta medalj i kombinationen. Bragdigt värre...!
Jag följer inte den alpina världscupen särskilt slaviskt, men det är tydligt att resultaten inte varit med Anja den gångna sässen och det är logiskt att motivationen avtar när avstånden till konkurrenterna plötsligt mäts i sekunder. Att inte ens hennes Tärnabytjurighet mäktar med det är lättförståeligt.
Anjas annus mirabilis var tveklöst 2007, då hon sopade hem tre VM-guld på hemmaplan i Åre. Mitt starkaste minne är dock när hon reste sig efter det våldsamma fallet i störtloppet i Vancouver-OS för att bara någon dag senare, trots enorma smärtor, ta medalj i kombinationen. Bragdigt värre...!
There is no substitute for skill
Har, utan riktig framgång, försökt pressa Google på vem som egentligen står bakom citatet som utgör rubriken för detta inlägg. Första gången jag kan minnas att jag hörde uttrycket var på en BBC-dokumentär om VM 1974 som vi hade inspelad på VHS, där voicen använder det i samband med att Johann Cruyff dansar in ett av de holländska målen mot Argentina (tror jag att det är i alla fall).
Nåväl, det spelar ingen roll var uttrycket kommer ifrån, för det i vilket fall utomordentligt applicerbart på helgens toppmatcher i Premier League. För hur skall man egentligen annars förklara att Arsenal vann på Anfield igår och Manchester United på White Hart Lane idag?
Vill minnas att den norske fotbollspragmatikern Egil 'Drillo' Olsen en gång fick frågan om vad som var hans fotbollstrategi på vilket baggen svarade: -Att skapa fler målchanser än motståndarna. Som sannolikhetsteoretiker hade Drillo förstås kommit fram till att ett uppnående av detta mål också innebär en ökad sannolikhet att vinna matcher. Oavsett taktiska eller systemmässiga preferenser så håller nog de flesta fotbollstränare med Drillo om detta, men det jävliga är att sannolikhetslära inte alltid räcker hela vägen fram.
Sålunda gjorde Liverpool mycket rätt mot Arsenal igår, men man straffades likväl av den flygande holländaren Robin Van Persie som vid de två möjligheter han fick var knivskarp i vanlig ordning. Tottenham saknade idag stjärntrion Bale-Parker-Van der Vaart, men pressade ändå mästarna Manchester United under stora delar av matchen. United skapade tre (3) chanser och gjorde tre mål; två av dem av den briljante Ashley Young (upprepade gånger kallad Ashley Cole av Niklas Holmgren idag). Kvalitet var ordet alltså...
Nåväl, det spelar ingen roll var uttrycket kommer ifrån, för det i vilket fall utomordentligt applicerbart på helgens toppmatcher i Premier League. För hur skall man egentligen annars förklara att Arsenal vann på Anfield igår och Manchester United på White Hart Lane idag?
Vill minnas att den norske fotbollspragmatikern Egil 'Drillo' Olsen en gång fick frågan om vad som var hans fotbollstrategi på vilket baggen svarade: -Att skapa fler målchanser än motståndarna. Som sannolikhetsteoretiker hade Drillo förstås kommit fram till att ett uppnående av detta mål också innebär en ökad sannolikhet att vinna matcher. Oavsett taktiska eller systemmässiga preferenser så håller nog de flesta fotbollstränare med Drillo om detta, men det jävliga är att sannolikhetslära inte alltid räcker hela vägen fram.
Sålunda gjorde Liverpool mycket rätt mot Arsenal igår, men man straffades likväl av den flygande holländaren Robin Van Persie som vid de två möjligheter han fick var knivskarp i vanlig ordning. Tottenham saknade idag stjärntrion Bale-Parker-Van der Vaart, men pressade ändå mästarna Manchester United under stora delar av matchen. United skapade tre (3) chanser och gjorde tre mål; två av dem av den briljante Ashley Young (upprepade gånger kallad Ashley Cole av Niklas Holmgren idag). Kvalitet var ordet alltså...
