pivote

Aight, dags för Moldavien om ett par minuter och allt annat än en trea skulle ju vara en svår missräkning. Sverige har ju spelat mot det lilla östeuropeiska landet vid endast två tillfällen, nämligen i kvalspel till Japan/Korea-VM 2001:

Bortamatchen var en av de värsta landskamper jag kan minnas och Sverige räddades då av två sena mål av Marcus Allbäck (och efter matchen intervjuades segerskytten Allbäck av Patrick Ekwall, som i den moldaviska iskylan krängt på sig en gigantisk pälsmössa...).

Hemmamatchen ett par månader senare (som jag vill minnas spelades i Gbg) vanns sedan med hela 6-0 efter att Henrik Larsson gjort fyra mål (varav tre på straff...). Kuriöst minne från matchen: Mathias Svennson gjorde en av sina få landskamper och hittade faktiskt oxå nätet, även om målet dömdes bort (offside? hårt spel?)...

Summan av kardemumman blev ju i slutändan att Sverige nådde 2002-VM, så förhoppningsvis kan Moldavien ännu en gång fungera som en lyckomotståndare för blågult...

Studentlivet:

+ Man kan ta sig en ledig fredag med (någotsånär iaf...) gott samvete och sticka iväg till Råsunda och kika in landslagsträningen.

- Ens ekonomiska situation är redan på lönings-/låningsdagen kritisk när de blodtörstiga hundarna har fått sitt.



Landslagets träning på Råsunda:

+ Mattan. Såg helt galet bra ut för att vara mars.

+ Alexander Gerndt & Jonas Olsson imponerade på mig.

- Vädret. Under tvåmålsliret tog sig någon form av våryrigt snöväder in över nationalarenan.

- Tjattret på läktarplats. Vi som var intresserade av att höra Hamréns instruktioner och lirarnas snack gavs ingen möjlighet eftersom de skolkande skolkidsen på plats konstant satt och skrek ut instruktioner (av vilka det absoluta flertalet var urusla) och olika typer av smädelser åt spelarna. Öppen träning förvisso, men när självaste Zlatan Ibrahimovic vänder sig mot publiksektionen och sätter pekfingret för munnen så är det en markering...

Vi börjar så sakteliga att närma oss årets första tävlingsmatch för landslaget i och med att Moldavien kommer till Råsunda på tisdag. Så här långt har ju EM-kvalet för svenskt vidkommande inneburit helt väntade resultat (segrar hemma mot Ungern & San Marino, bortastryk mot Holland) och fortsätter det enligt samma linje så har Sverige föstås ytterligare tre poäng tisdag kväll. Moldaverna saknar dessutom sin sjärnmittback Alexandru Epureanu (Dynamo Moskva) eftersom denne dras med ett oberschenkelprobleme (baksida lår, tror jag...) enligt tyska transfermarkt.

Men även Sverige saknar ju mittbackar (Mellberg alltjämt avstängd efter sitt mindfuck mot San Marino, Majstorovic skadad) och det är en intressant fingervisning inför framtiden vilka två Hamrén väljer ur kvartetten Andreas Grankvist, Jonas Olsson, Mikael Antonsson & Michael Almebäck.

Förbundet har, som ni kanske har sett, lanserat ett nytt reservställ för 2011. Nedan ses U21:s Tim Björkström modellera tröjan i samband med presentationen av trupperna förra veckan. Och jag vet inte riktigt. Det är rätt tänkt (inspiration har sannolikt hämtats från klassiker som River Plate & Perus landslag. Även Manchester Citys nuvarande bortaställ är tilltalande), men känns ändå fel på något sätt...

Våren har kommit till stan! Om ni inte tror på väderleksrapporterna så föreslår jag att ni tar er ut på gatan och bevittnar människor i solglajjer, tygskor & tischor. Det är ju ett känt faktum att folk lätt blir övertaggade av den första riktiga vårsolen och visst kan man småle åt detta, men, jag vill, hur klyschigt det än må låta, påstå att man blir några procent mer människa när ljuset bryter igenom...

Bläddrade för en stund sedan i ett spännande historiskt dokument, nämligen Urban Wigerts bok Tipsextra - Den heliga eftermiddagen. Bland annat så är samtliga matcher som visades i det klassiska programmet listade med laguppställningar och matchfakta. Detta föranledde mig snabbt att leta fram den första fotbollsmatchen jag kan minnas att jag såg, det vill säga Everton-Tottenham (1-0) på Goodison den 3 december 1988. Att Tony Cottee gjorde matchens enda mål för Toffees hade jag koll på (även om min konstruerade bild av det har varit att det gjordes på Erik Thorstvedt. I själva verket var det på Bobby Mimms) och att Stuart McCall & Trevor Steven vann mittfältskampen mot Chris Waddle & Paul Gascoigne kan man väl närmast utläsa av resultatet...?

Och vårens ankomst innebär ju också att den allsvenska starten närmar sig med stormsteg. De tre på förhand mest spännande sakerna med Sveriges högstaliga 2011 enligt mig:

1. Halmstad BK. Med spansk touch (undrar om HBK någon gång av någon tidigare har känts som seriens hetaste lag på förhand. Tillåt mig tvivla på detta)!

2. Syrianska FC. På alla sätt färgstark nykomling

3. Simon Thern, Helsingborg. Jonas son för i helvete!

Som ni kanske har märkt så har bloggen legat nere ett tag. Detta beror inte i första hand på att material saknats, utan på ett tekniskt haveri (fast det känns lite sådär att beklaga sig över en strejkande laptop samtidigt som det står kärnreaktorer och kokar i Japan).

Bra inlägg i höst/vår-debatten av Offsides eminente Jesper Högström. Han menar att höst/vår från början är ett engelskt påhitt eftersom spelkalendern skulle synka med skolterminerna (de första riktiga fotbollsreglerna formulerades ju som bekant vid de engelska internatskolorna) och sedan har man hängt i eftersom det "alltid har varit så". På samma sätt menar han att engelsmännens outgrundliga sedvänja med heltäckningsmatta i badrummet har överlevt...

Intressant tema i går kväll i Viasats magasinprogram då före detta landslagsläkaren Magnus Forsblad (som av någon outgrundlig anledning har rakat av sig mustachen...!) gästade studion och snackade fotbollsskador. Forsblad talade, med en strimma avund,  om de enorma resurser som PL-klubbarna har till förfogande när det gäller de medicinska teamen och vilken ökad möjlighet det innebär i förebyggande arbete. Hur PL:s två toppklubbar Manchester United och Arsenal kan ha halva sina trupper på skadelistan kunde dock inte förklaras

...och så väntar match sex i kvartsfinalserierna Djurgården-Luleå och Linköping-Skellefteå i afton. Och självklart är hockeyslutspelet bäst på radio. Säger bara L-G... 

I söndags såg jag ett cykellopp förklätt till skidtävling (VM-femmilen). Igår såg jag en handbollsmatch förklädd till en fotbollsmatch (Barcelona-Arsenal). Det var som att Barcelona igår kväll spelade rollen av ett tålmodigt barn med en Rubiks kub i händerna, vilken måste vridas och vändas åt alla möjliga och omöjliga håll innan en lösning kan nås. Arsenalsk ilska efter Van Persies utvisning (men på reprisbilderna ser det faktiskt ut som att han ser flaggan komma upp...), men till och med Wenger måste denna gång erkänna att man förlorade mot ett mycket bättre lag...

...och frågan kan inte besvaras, men den måste likväl ställas: Har vi någonsin sett ett bättre klubblag än FC Barcelona 2010/11?

Shaktar Donetsk besegrade enkelt Roma i minusgraderna hemma i Ukraina och är för första gången vidare till kvartsfinal i CL. Passade förresten på att sno bilden av staden Donetsk statsvapen (courtesy Ola Wenström), vilket är ett av de mäktigaste jag har sett.

...är måhända en träffande beskrivning av Robin Van Persie. I afton verkar det dock som att Arsene Wenger kan kalla upp sin ytterst begåvade, men ack så ofta skadedrabbade, holländare. Det lär behövas för 2-1 är en skör ledning att kliva in på Camp Nou med. Notera dock att Barca saknar ordinarie mittbacksduon Puyol/Piqué ikväll...

Mindre fokus på Shaktar Donetsk-Roma, där ukrainarna (fast majoriteten av lirarna är väl brassar?) har med sig 3-2 från Olympiastadion. Inte givet på något sätt, men visst sitter gamle Inter- & Galatasaraytränaren Lucescu på bästa handen...?

Egentligen skall man inte låta sig förvånas, men när en av våra största kvällstidningar idag toppar löpet med att den gamle Hot Shots-stjärnan Charlie Sheen har sagts upp från sin anställning (dessutom kryddat med "inatt", vilket väl skall ge intrycket av att tidningens reportrar har fått slita som djur för att kunna få fram denna till synes livsviktiga nyhet innan pressläggning) så blir man något orolig för tillståndet i landet. Att inbördeskrig är på vippen att bryta ut i Libyen är uppenbarligen mindre viktigt...

Nyss hemkommen från Oslo, där skid-VM som bekant har avslutats i helgen. Och ja, det gick ju rätt ok för värdnationen i mästerskapen. Åtta av tolv längdguld till Norge till slut och de två monsteråkarna Marit Björgen och Petter Northug lyckades bärga fem medaljer var. Imponerande, minst sagt...

...men roligt att en annan norsk åkare hamnade i fokus under lördagen, då den fjäderlätta Therese Johaug glatt dansade genom tremilen (30 kilometer glis som speakern sade. Glis=leende...). Det var senare på kvällen inte lätt att få en glimt av den kortvuxna norskan, då 10 000-tals norskar hyllade medaljörerna på universitetsplassen i centrala Oslo.

En som vi däremot fick en glimt av var Kenyas superblåbår Philip Boit, som plötsligt dök upp på Karl Johan...

...och så femmilen då under söndagen. Orkar inte mala på om intervallstarter kontra masstarter ännu en gång, men ni som följde loppet framför TV:n kanske har en uppfattning om vad ni finner mest spännande. Platt fall för Sverige i landskampen mot Norge såväl i spåren som på åskådarplats. Svårt dock att känna riktig antipati mot norskarna, då de överlag är rasande trevliga människor...

Ett bildsvep från begivenheterna följer nedan:


Parkering styrdes i anslutning till klassiska Bislett.


Oslofjorden.


Det är alltid någon annan som kommer på de bra idéerna först.


Ett litet stycke Norge...


Ett stort stycke Norge...


...men Sverige var förstås också representerat. Tremilens suveräna
segrare Therese Johaug skymtas ovanför flaggan.



Brasilianskan Mirlene Picin tycks åka utan stavar. Och då är det ju inte
lätt...


"Lilla" backen i Kollen. Allting är som sagt relativt...


"Jag går här på en gata ut i Oslo" sjöng Fred Åkerström. Och var det
någon gata man skulle ta en prommis på under lördagseftermiddagen
så var det förstås denna...


Lämmeltåget på väg upp för att följa femmilen. Joel ser till att Sverige
är med på ett hörn.


Med koll på storbildsskärmen...


Inkallad under fanan. Petter Northug pallade verkligen trycket på
hemmaplan med tre guld och två silver. Marcus Hellner sliter sig
också in i bilden...


Italienaren Clara försöker bryta sig loss...


Hellner går hårt på femte varvet...


...och Rickardsson på sjätte. Men ni ser kanske vem som följer närmast
bakom...?

Sprintstafetten är enligt mig den minst prestigefyllda grenen i ett skidmästerskap och att den har ersatt en traditionell intervallstart är egentligen inget annat än ett skämt. Ändå: Det är alltid speciellt när Sverige vinner och än mera speciellt blir det förstås när segrarna bärgas efter svåra prövningar. För till slut lyckades alltså vallateamet hitta en medicin mot de synnerligen luriga snöförhållandena i Kollen. Givetvis förtjänar de att hyllas i samma andetag som vi hyllar Ida Ingemarsdotter och Charlotte Kalla.

...och vilken härlig sluggfest det var uppför den så kallade Hellnerbacken när Ida Ingemarsdotter och Aino-Kaisa Saarinen battlade på den näst sista sträckan. Rasande imponerande av Ingemarsdotter att kunna stå upp mot den kraftfulla finskan.

Att sedan Jesper Modin fick slut på soppa i tanken i herrfinalen får man köpa en sådan här dag...

Blir förresten vad det verkar drama framgent i Premier League efter att Chelsea (med visst bistånd av domherre Martin Atkinson) besegrat Junajtid igår kväll. Matchens stora behållning: Den Sideshow Bob-friserade mittbacken David Luiz som utöver sitt riviga försvarsarbete dessutom drog in den läckra 1-1-volleyn.

Till sist: Det är inte bara i Kollen det har åkts skidor idag. Bjuckar nedan på lite bilder från dagens tur i Lida:


Självfallet var det individuell start som gällde...



Linus letar fram Svt Play-appen på I-fånen så att vi kunde ha koll på
semifinalerna i sprintstafetterna



Bra att ha-saker på dagens tur: Solglajjer, apelsiner & stavar.



Lugn och fin - blodapelsin. Något av dagens tema.

Som längdbloggen skidpepp.se:s leading man Oskar twittrade efter loppet: -Nittiotalet ringde och ville ha tillbaka sina skid-VM-resultat. Lite så känns det idag faktiskt. För, nej, det fungerade ju inte idag heller. Till och med den närmast till överdrift diplomatiske Marcus Hellner antydde ju i Svt-intervjun efter 15 Km-loppet att hans skidor idag kanske inte var de allra bästa. Då är det inte bra...

Till avslutningen av VM får väl lagledning och vallateam satsa på nedanstående:

1. Avancerad underrättelseverksamhet. Att ta reda på vilken monsterblandning finländarna fått till under sina skidor de två senaste tävlingarna bör ligga högt upp på priolistan.

2. Be till högre makter (pun intented!) om ett väderomslag. I de rådande förhållandena verkar inte Poromaa & co ha något recept för framgång tyvärr.

3. Se till att hålla humöret uppe bland åkarna trots de senaste dagarnas misslyckanden.