Der tag
Av den långa europeiska fotbollssäsongen återstår nu bara en sista helg av drama (såvida ni inte har ögonen på italienska Serie B där striden om den andra direktplatsen till A rasar vidare en vecka till) och frågorna som gäller är:
-Skall West Ham eller Blackpool göra Reading och Southampton sällskap till PL?
-Vilket av Edinburghlagen, Hearts eller Hibernian, skall ta hem skotska FA-cupen (misstänker dock att en del av er inte bryr sig så extremt mycket om detta...)
-Skall sensationslaget Montpellier hålla hela vägen och plocka hem den franska ligatiteln?
-Kommer Bayern München bli den första klubben på 47 år som bärgar Europacupen/Champions League på hemmaplan.
Mina spontana svar är: West Ham, Hibs, Ja och Ja, men det fina är ju att vi faktiskt inte kan veta. Montpellier avslutar exempelvis mot redan nedflyttade jumbon Auxerre. Det BORDE vara lugnt, men fotbollen är ju ofta mer nyckfull och komplex än så.
Mest fokus, förståeligt, håller vi dock på Champions League-finalen som alltså avgörs ikväll på Allianz Arena i de norra utkanterna av München. För att kolla att allt såg ok ut inför denna uppgift åkte jag och Anthon ut till den väldiga, madrassliknande konstruktionen för ett studiebesök i samband med vår fältresa till München för två veckor sedan. Vi lyckades dock inte nå in i det allra heligaste utan fick nöja oss med en del av läktaren, lite gräs och förstås, Bayerns supportershop. Vi hann också avlägga ett besök i restaurangen där Anthon tog en öl, medan jag, ännu inte redo efter föregående kvälls eskapader, supportade Arjen Robbens lön med en cola till ett brutalt överpris.
-Skall West Ham eller Blackpool göra Reading och Southampton sällskap till PL?
-Vilket av Edinburghlagen, Hearts eller Hibernian, skall ta hem skotska FA-cupen (misstänker dock att en del av er inte bryr sig så extremt mycket om detta...)
-Skall sensationslaget Montpellier hålla hela vägen och plocka hem den franska ligatiteln?
-Kommer Bayern München bli den första klubben på 47 år som bärgar Europacupen/Champions League på hemmaplan.
Mina spontana svar är: West Ham, Hibs, Ja och Ja, men det fina är ju att vi faktiskt inte kan veta. Montpellier avslutar exempelvis mot redan nedflyttade jumbon Auxerre. Det BORDE vara lugnt, men fotbollen är ju ofta mer nyckfull och komplex än så.
Mest fokus, förståeligt, håller vi dock på Champions League-finalen som alltså avgörs ikväll på Allianz Arena i de norra utkanterna av München. För att kolla att allt såg ok ut inför denna uppgift åkte jag och Anthon ut till den väldiga, madrassliknande konstruktionen för ett studiebesök i samband med vår fältresa till München för två veckor sedan. Vi lyckades dock inte nå in i det allra heligaste utan fick nöja oss med en del av läktaren, lite gräs och förstås, Bayerns supportershop. Vi hann också avlägga ett besök i restaurangen där Anthon tog en öl, medan jag, ännu inte redo efter föregående kvälls eskapader, supportade Arjen Robbens lön med en cola till ett brutalt överpris.
End of the line
Jaha, Brynäs alltså mästare i torsdags och trots att jag under finalserien upptäckte att mina sympatier klart och tydligt fanns hos Skellefteå AIK, så känns det ändå kul att konstatera att en del av svensk hockeys framtid redan är här i och med de unga brynäsarnas framfart. Allra bäst var förstås lagkaptenen och snipern Jakob Sillvferberg som varit så bra att Ottawa omedelbart kallar över honom till Stanley Cup-slutspelet där han skall försöka skjuta ut Henrik Lundqvists New York Rangers. Går newyorkarna segrande ur playoffserien återvänder dock Silfverberg till Sverige för att delta i VM.
VM, ja. Känns inte som det är något superdrag kring denna turnering trots att turneringen alltså delvis spelas i Sverige. Annat var det för 23 år sedan, då Globen invigdes i samband med 1989 års hockey-VM. Sverige hade två år tidigare lurat Sovjet och deras superfemma på guldet i Wien och förväntningarna var höga. Resultatet för svenskt vidkommande blev då något av ett antiklimax eftersom ryssarna tog tillbaka guldet samtidigt som Tre Kronor blev utan medalj. Minnen från turneringen saknas dock inte. Det var ju då Kenta Nilsson gjorde sin klassiska frilägesdragning mot USA, vilken inspirerade en viss Peter Forsberg att prova samma variant i en OS-final ett par år senare. Och det var ju också då Håkan Södergren agerade sångare i den kanske allra mest legendariska av alla mästerskapslåtar. Jag minns att vi hade det inspelat på VHS när Södergren & co liveskrålar låten (vill minnas att Magnus "Sigge" Svensson var den efter Södergren mest framträdande vokalisten...). Har inte hittat denna på tuben, men däremot vad jag fattar är videon till det hela kompletterad med en fantastisk intervju med Håkan. Helt jävla magiskt förstås.
Närmast efter denna på samma VHS-band fanns en helt annan video, nämligen Traveling Wilburys End of the Line. Wilburys var ju supergruppernas supergrupp där de fem medlemmarna alltså var Bob Dylan, Roy Orbison, George Harrison, Tom Petty och Jeff Lynne. Fortfarande tycker jag det är förtrollande med den gungande gungstolen där den då nyligen avlidne Roy Orbisons gitarr placerats. Både videon och låten håller naturligtvis alldeles utmärkt även idag.
VM, ja. Känns inte som det är något superdrag kring denna turnering trots att turneringen alltså delvis spelas i Sverige. Annat var det för 23 år sedan, då Globen invigdes i samband med 1989 års hockey-VM. Sverige hade två år tidigare lurat Sovjet och deras superfemma på guldet i Wien och förväntningarna var höga. Resultatet för svenskt vidkommande blev då något av ett antiklimax eftersom ryssarna tog tillbaka guldet samtidigt som Tre Kronor blev utan medalj. Minnen från turneringen saknas dock inte. Det var ju då Kenta Nilsson gjorde sin klassiska frilägesdragning mot USA, vilken inspirerade en viss Peter Forsberg att prova samma variant i en OS-final ett par år senare. Och det var ju också då Håkan Södergren agerade sångare i den kanske allra mest legendariska av alla mästerskapslåtar. Jag minns att vi hade det inspelat på VHS när Södergren & co liveskrålar låten (vill minnas att Magnus "Sigge" Svensson var den efter Södergren mest framträdande vokalisten...). Har inte hittat denna på tuben, men däremot vad jag fattar är videon till det hela kompletterad med en fantastisk intervju med Håkan. Helt jävla magiskt förstås.
Närmast efter denna på samma VHS-band fanns en helt annan video, nämligen Traveling Wilburys End of the Line. Wilburys var ju supergruppernas supergrupp där de fem medlemmarna alltså var Bob Dylan, Roy Orbison, George Harrison, Tom Petty och Jeff Lynne. Fortfarande tycker jag det är förtrollande med den gungande gungstolen där den då nyligen avlidne Roy Orbisons gitarr placerats. Både videon och låten håller naturligtvis alldeles utmärkt även idag.
En ny vår?
Klent med bloggande på sistone och orsakerna till detta är flera. Varken tid eller riktig inspiration har funnits de senaste veckorna och i och med detta har produktionen mer eller mindre avstannat. Vad som händer framöver är svårt att sia om, men möjligen kan det EM-slutspel som alltmer närmar sig dra igång knackandet igen. Vi får se helt enkelt.
Från den allsvenska upptakten gläds jag, inte helt oväntat, av Åtvidabergs anmärkningsvärda framfart. Låt gå att det är Örebro, Gais och Gefle som fått smaka på det östgötska artilleriet, men 12 mål och nio poäng på tre matcher är ändå att betrakta som skapligt bananas för nykomlingarna. Återstår att se när reaktionen kommer (för det gör den).
Ligaracen ute i Europa tänkte jag inte dra så mycket om eftersom ni säkert är väl inlästa på läget med ungefär en månad kvar av säsongen. Konstateras kan dock att Borussia Dortmund igår kväll tog ett massivt kliv mot en försvarad bundesligatitel efter att ha besgrat rivalerna Bayern München med 1-0 hemma på Westfalenstadion (som den väl alltjämt kallas av gemene dortmundare...?). Undrar ändå om inte bayrarna kan tänka sig att kompromissa bort ligatiteln detta år för möjligheten att få spela Champions League-final hemma på Allianz den 19 maj? Skall detta bli verkliget måste dock Real Madrid överkommas i semin och det blir knappast någon picknick att gå hem med detta.
Annars kan vi konstatera att svensk idrotts verkliga dokusåpa de senaste 20 åren, det vills äga Malmö IF/MIF Redhawks (ni vet väl förresten att den här bloggen, som i huvudsak handlar om klubben, är den överlägset mest besökta på denna bloggportal?) fortsätter att rulla på; nu med skatteskulder som måste betalas samtidigt som kassakistan (givetvis) ekar tom. MIF vill ha mer pengar från investeraren Hugo Stenbeck som, enligt uppgift, förbundit sig att hysta in minst 18 millar per säsong i tre år. Stenbecks advokater menar dock att detta redan är clearat eftersom finansmannen satsade drygt 61 miljoner förra året och att detta alltså skulle täcka hela treårsperioden. Vet inte vem som kommer få rätt juridiskt, men man kan ju stillsamt undra hur fan föreningen har kunnat bränna över 60 miljoner på en säsong och ändå ha tokröda siffror i bokföringen...
Från den allsvenska upptakten gläds jag, inte helt oväntat, av Åtvidabergs anmärkningsvärda framfart. Låt gå att det är Örebro, Gais och Gefle som fått smaka på det östgötska artilleriet, men 12 mål och nio poäng på tre matcher är ändå att betrakta som skapligt bananas för nykomlingarna. Återstår att se när reaktionen kommer (för det gör den).
Ligaracen ute i Europa tänkte jag inte dra så mycket om eftersom ni säkert är väl inlästa på läget med ungefär en månad kvar av säsongen. Konstateras kan dock att Borussia Dortmund igår kväll tog ett massivt kliv mot en försvarad bundesligatitel efter att ha besgrat rivalerna Bayern München med 1-0 hemma på Westfalenstadion (som den väl alltjämt kallas av gemene dortmundare...?). Undrar ändå om inte bayrarna kan tänka sig att kompromissa bort ligatiteln detta år för möjligheten att få spela Champions League-final hemma på Allianz den 19 maj? Skall detta bli verkliget måste dock Real Madrid överkommas i semin och det blir knappast någon picknick att gå hem med detta.
Annars kan vi konstatera att svensk idrotts verkliga dokusåpa de senaste 20 åren, det vills äga Malmö IF/MIF Redhawks (ni vet väl förresten att den här bloggen, som i huvudsak handlar om klubben, är den överlägset mest besökta på denna bloggportal?) fortsätter att rulla på; nu med skatteskulder som måste betalas samtidigt som kassakistan (givetvis) ekar tom. MIF vill ha mer pengar från investeraren Hugo Stenbeck som, enligt uppgift, förbundit sig att hysta in minst 18 millar per säsong i tre år. Stenbecks advokater menar dock att detta redan är clearat eftersom finansmannen satsade drygt 61 miljoner förra året och att detta alltså skulle täcka hela treårsperioden. Vet inte vem som kommer få rätt juridiskt, men man kan ju stillsamt undra hur fan föreningen har kunnat bränna över 60 miljoner på en säsong och ändå ha tokröda siffror i bokföringen...
Karl-Erik Nilsson, Emmaboda
Jag följer inte kvällisarnas matchreferat med samma intensitet som jag gjorde när jag var yngre och därmed är jag lite osäker om domarna alltjämt tituleras med hemort eller inte. På något sätt var rättskiparnas hemvist i olika svenska småorter (ofta i alla fall) någon form av neutralitetsgarant och klassiker som Billy Fredriksson, Molkom och Börje Johansson, Tranås glömmer man ju inte i första taget. Båda dessa höll ju på med hockey, men bland fotbollsdomarna skulle jag vilja påstå att Karl-Erik Nilsson, Emmaboda är en av de allra mest legendariska. Samme Nilsson som nu alltså tagit över ordförandeklubban efter landskapsfränden Lars-Åke Lagrell. Vad detta innebär över tid är svårt att svara på, men Nilsson sätter åtminstone viss press på sig själv genom att säga att han efterträder 'Sveriges mest framgångsrika idrottsledare genom tiderna'...
Dags för Champions League-kvartar i veckan som kommer och extremt fokus på Milan-Barcelona av förklarliga skäl. Ingen drömlottning för något av lagen precis, men att som Glenn Strömberg påstå att sex lag är nöjda med kvartsfinallottningen och två är missnöjda (Milan & Barca) är möjligen något spetsat. Kan faktiskt tänka mig att sensationslaget Apoel Nicosia hade föredragit en något mer överkomlig motståndare än Real Madrid...
Har förresten på vänners inrådan börjat äta P3-dokumentärer i poddat format (min favorit av de ca 15 jag hunnit igenom så här långt är den om Stig Bergling). En av många saker som är intressanta i denna nutidshistoriska exposé är hur mycket språket och sättet att tala faktiskt förändras över tid. Rekommenderas.
Dags för Champions League-kvartar i veckan som kommer och extremt fokus på Milan-Barcelona av förklarliga skäl. Ingen drömlottning för något av lagen precis, men att som Glenn Strömberg påstå att sex lag är nöjda med kvartsfinallottningen och två är missnöjda (Milan & Barca) är möjligen något spetsat. Kan faktiskt tänka mig att sensationslaget Apoel Nicosia hade föredragit en något mer överkomlig motståndare än Real Madrid...
Har förresten på vänners inrådan börjat äta P3-dokumentärer i poddat format (min favorit av de ca 15 jag hunnit igenom så här långt är den om Stig Bergling). En av många saker som är intressanta i denna nutidshistoriska exposé är hur mycket språket och sättet att tala faktiskt förändras över tid. Rekommenderas.
Anja
Några rader ändå om fenomenet Anja Pärson som häromdagen deklarerade att hon avslutar sin karriär som alpin skidåkare efter årets säsong. Sveriges, vid sidan av kanotisten Agneta Andersson, främsta kvinnliga olympier förtjänar naturligtvis ett stort tack för showen när hon nu väljer att gå vidare med livet utan skidor på fötterna. Beakta också att Pärson lyckats bli världsmästare i samtliga fem discipliner, något som hennes företrädare som svensk alpindrottning, Pernilla Wiberg, inte var i närheten av.
Jag följer inte den alpina världscupen särskilt slaviskt, men det är tydligt att resultaten inte varit med Anja den gångna sässen och det är logiskt att motivationen avtar när avstånden till konkurrenterna plötsligt mäts i sekunder. Att inte ens hennes Tärnabytjurighet mäktar med det är lättförståeligt.
Anjas annus mirabilis var tveklöst 2007, då hon sopade hem tre VM-guld på hemmaplan i Åre. Mitt starkaste minne är dock när hon reste sig efter det våldsamma fallet i störtloppet i Vancouver-OS för att bara någon dag senare, trots enorma smärtor, ta medalj i kombinationen. Bragdigt värre...!
Jag följer inte den alpina världscupen särskilt slaviskt, men det är tydligt att resultaten inte varit med Anja den gångna sässen och det är logiskt att motivationen avtar när avstånden till konkurrenterna plötsligt mäts i sekunder. Att inte ens hennes Tärnabytjurighet mäktar med det är lättförståeligt.
Anjas annus mirabilis var tveklöst 2007, då hon sopade hem tre VM-guld på hemmaplan i Åre. Mitt starkaste minne är dock när hon reste sig efter det våldsamma fallet i störtloppet i Vancouver-OS för att bara någon dag senare, trots enorma smärtor, ta medalj i kombinationen. Bragdigt värre...!
There is no substitute for skill
Har, utan riktig framgång, försökt pressa Google på vem som egentligen står bakom citatet som utgör rubriken för detta inlägg. Första gången jag kan minnas att jag hörde uttrycket var på en BBC-dokumentär om VM 1974 som vi hade inspelad på VHS, där voicen använder det i samband med att Johann Cruyff dansar in ett av de holländska målen mot Argentina (tror jag att det är i alla fall).
Nåväl, det spelar ingen roll var uttrycket kommer ifrån, för det i vilket fall utomordentligt applicerbart på helgens toppmatcher i Premier League. För hur skall man egentligen annars förklara att Arsenal vann på Anfield igår och Manchester United på White Hart Lane idag?
Vill minnas att den norske fotbollspragmatikern Egil 'Drillo' Olsen en gång fick frågan om vad som var hans fotbollstrategi på vilket baggen svarade: -Att skapa fler målchanser än motståndarna. Som sannolikhetsteoretiker hade Drillo förstås kommit fram till att ett uppnående av detta mål också innebär en ökad sannolikhet att vinna matcher. Oavsett taktiska eller systemmässiga preferenser så håller nog de flesta fotbollstränare med Drillo om detta, men det jävliga är att sannolikhetslära inte alltid räcker hela vägen fram.
Sålunda gjorde Liverpool mycket rätt mot Arsenal igår, men man straffades likväl av den flygande holländaren Robin Van Persie som vid de två möjligheter han fick var knivskarp i vanlig ordning. Tottenham saknade idag stjärntrion Bale-Parker-Van der Vaart, men pressade ändå mästarna Manchester United under stora delar av matchen. United skapade tre (3) chanser och gjorde tre mål; två av dem av den briljante Ashley Young (upprepade gånger kallad Ashley Cole av Niklas Holmgren idag). Kvalitet var ordet alltså...
Nåväl, det spelar ingen roll var uttrycket kommer ifrån, för det i vilket fall utomordentligt applicerbart på helgens toppmatcher i Premier League. För hur skall man egentligen annars förklara att Arsenal vann på Anfield igår och Manchester United på White Hart Lane idag?
Vill minnas att den norske fotbollspragmatikern Egil 'Drillo' Olsen en gång fick frågan om vad som var hans fotbollstrategi på vilket baggen svarade: -Att skapa fler målchanser än motståndarna. Som sannolikhetsteoretiker hade Drillo förstås kommit fram till att ett uppnående av detta mål också innebär en ökad sannolikhet att vinna matcher. Oavsett taktiska eller systemmässiga preferenser så håller nog de flesta fotbollstränare med Drillo om detta, men det jävliga är att sannolikhetslära inte alltid räcker hela vägen fram.
Sålunda gjorde Liverpool mycket rätt mot Arsenal igår, men man straffades likväl av den flygande holländaren Robin Van Persie som vid de två möjligheter han fick var knivskarp i vanlig ordning. Tottenham saknade idag stjärntrion Bale-Parker-Van der Vaart, men pressade ändå mästarna Manchester United under stora delar av matchen. United skapade tre (3) chanser och gjorde tre mål; två av dem av den briljante Ashley Young (upprepade gånger kallad Ashley Cole av Niklas Holmgren idag). Kvalitet var ordet alltså...
Att komma till skott
Åter på min praktikplats efter en solig lunchprommis på Söder och även om vi kanske inte helt skall skriva av vintern än, så kan vi ändå konstatera att snöskyffeln kan stå tryggt i förrådet denna skottdag..:)
Etymologin bakom orden skottår och skottdag förresten? Enligt Wikipedia kommer uttrycken från något som skjutits in, det vill säga den extra dag som måste skjutas till var fjärde år för att kalendern skall kunna synkas med det så kallade tropiska året. Och skjuta sig in i en EM-trupp har ju också den omsusade John Guidetti möjlighet till ikväll eftersom hans skada på gårdagens landslagsträning tycks vara av mindre allvarlig karaktär.
Allvarligt är det dock med Daniel Majstorovics knä och frågan är om vi inte sett det sista av Maestro i landslaget i och med detta. EM är i vilket fall kört för hans del och detta innebär sannolikt att Jonas Olsson nu är väldigt nära en startplats till sommaren. Andreas Granqvist får chansen som högerback i afton och även om jag inte vill påstå att det känns klockrent på något sätt så är det förståeligt att Hamrén tittar på alternativ då kvalgivne Mikael Lustig sliter ut reservfilten i Celtic.
Sverige har förresten på tre landskamper mot Kroatien tre stycken förlsuter. Många minns säkert kvalmatcherna till 2006-VM, då kroaterna först vann på Ullevi efter att Darijo Srna överlistat Isak med en lurig frispark. I returen i Zagreb blev sedan samme Srna matchvinnare från punkten efter att Olof Mellberg lirat handboll i eget straffområde. Den tredje förlusten cashades in i en vänskapskamp 2003 och mest minnesvärt med den matchen är kanske Peter Jihdes postmatchintervju med Zlatan Ibrahimovic.
Råsunda; är det två klipp eller...?
De av er, som liksom undertecknad, tillhör den goda delen av mänskligheten (i detta fall definierad som de som väljer att resa kollektivt) i Stockholm tar kanske med jämna mellanrum del av SL:s trafikantporträtt i tidningen Metro. Idag så är det ingen mindre än avgående förbundsordförande Lagrell som sjunger ut om sin kärlek till kollektivtrafiken. Lagrell menar att han alltid väljer att resa kollektivt när han är i stan och symboliserar detta genom att låta sig plåtas med en bussremsa i skjortfickan (!). Påstår inte att Lars-Åke far med osanning i detta case, men vill ändå påpeka att den enda gång jag stött på Lagrell var när Kalle, Fredrik och jag sprang in i honom på Frankfurts flygplats på väg till Portugal-EM 2004. Och detta alltså trots ett stundtals rätt så intensivt kollektivresande runt hans arbetsplats vid Råsunda...
Anyway, SL-intervjuaren ber honom att sammanfatta sin tid vid rodret och detta gör Lagrell genom att säga att det har varit en blandning av högt och lågt. Mer preciserat: Lågt när han tillträdde 1991 (hänvisar till allsvenskt publiksnitt) och högt nu när han avgår 2012 (hänvisar till allsvenskt publiksnitt). Dessutom påstår Lagrell att de svenska klubbarna idag är mer konkurenskraftiga än någonsin. Vad skall man säga om det? Kan Lagrell ha missat att inget svenskt lag spelat i Champions League sedan Helsingborg 2000? Kan Lagrell ha missat att våra skandinaviska grannländer Danmark och Norge ständigt lockar över allsvenska lirare med bättre villkor?
Att sedan Lagrell säger att Swedbank Arena kommer att fyllas ofta - om det går bra för landslaget; får man ta för vad det är. För vad skall mannen säga egentligen...?
Anyway, SL-intervjuaren ber honom att sammanfatta sin tid vid rodret och detta gör Lagrell genom att säga att det har varit en blandning av högt och lågt. Mer preciserat: Lågt när han tillträdde 1991 (hänvisar till allsvenskt publiksnitt) och högt nu när han avgår 2012 (hänvisar till allsvenskt publiksnitt). Dessutom påstår Lagrell att de svenska klubbarna idag är mer konkurenskraftiga än någonsin. Vad skall man säga om det? Kan Lagrell ha missat att inget svenskt lag spelat i Champions League sedan Helsingborg 2000? Kan Lagrell ha missat att våra skandinaviska grannländer Danmark och Norge ständigt lockar över allsvenska lirare med bättre villkor?
Att sedan Lagrell säger att Swedbank Arena kommer att fyllas ofta - om det går bra för landslaget; får man ta för vad det är. För vad skall mannen säga egentligen...?
Målproduktion
Hur man än vrider och vänder på det: Det är fascinerande med mål och med målskyttar och följaktligen är det säkert fler än jag som med jämna mellanrum bläddrar igenom Text-tv-sidorna som informerar vilka lirare som är de mest produktiva ute i Europa.
Bäst av alla i de stora ligorna är, som ni säkert känner till, superfenomenen Lionel Messi och Cristiano Ronaldo. Messi har så här långt hittat nätat 27 gånger i ligaspelet, men det räcker faktiskt inte till mot portugisen som har gjort hela 28 mål. Nåja, nu är ju säsongen långt ifrån över och argentinaren kan åtminstone glädja sig åt att han har 7-4 i Champions League-spelet på Ronaldo.
Dessa målsnitt är ju inget annat än helt bananas och vi skulle kunna nöja oss med att de båda är helt fantastiska spelare och detta är orsaken till den sanslösa målskörden. Detta stämmer förstås delvis. De ÄR fantastiska, men det räcker inte riktigt som förklaring tycker jag. Därför skulle jag vilja ställa upp det så här:
Antagande 1A: Lionel Messi är världens bäste spelare.
Antagande 1B: Lionel Messi har världens bästa omgivning.
Antagande 2A: Cristiano Ronaldo är världens näst bäste spelare.
Antagande 2B: Cristiano Ronaldo har världens näst bästa omgivning.
Som jämförelse kan vi kort kika på de bådas målfabrikation i sina respektive landslag. Studerar vi denna statistik kan vi se att Messi gjort endast 18 mål på 65 matcher för Argentina och detta trots att det finns en och annan bra medspelare där också. Ronaldo är något vassare med 32 mål på 89 kamper, men inte heller detta är ju i närheten av hans brutala snitt i klubblaget. Nu är ju landslagsjämförelser något trickiga med tanke på att man inte alls har samma möjligheter att spela ihop lag, men något säger siffrorna helt klart.
Slutsats: För att få reda på hur stora målskyttar Messi och Ronaldo egentligen är så kan vi nog behöva få se dem i svagare klubblag för att se om de skulle klara av att leverera även där. Därför föreslår jag att Messi nästkommade sässe gör en vända i Racing Santander samtidigt som Ronaldo lämpligen joinar Sporting Gijon. DÅ skulle La Liga bli något att följa igen...:)
Nog om detta: Nu dags för Milan-Juve...!
Bäst av alla i de stora ligorna är, som ni säkert känner till, superfenomenen Lionel Messi och Cristiano Ronaldo. Messi har så här långt hittat nätat 27 gånger i ligaspelet, men det räcker faktiskt inte till mot portugisen som har gjort hela 28 mål. Nåja, nu är ju säsongen långt ifrån över och argentinaren kan åtminstone glädja sig åt att han har 7-4 i Champions League-spelet på Ronaldo.
Dessa målsnitt är ju inget annat än helt bananas och vi skulle kunna nöja oss med att de båda är helt fantastiska spelare och detta är orsaken till den sanslösa målskörden. Detta stämmer förstås delvis. De ÄR fantastiska, men det räcker inte riktigt som förklaring tycker jag. Därför skulle jag vilja ställa upp det så här:
Antagande 1A: Lionel Messi är världens bäste spelare.
Antagande 1B: Lionel Messi har världens bästa omgivning.
Antagande 2A: Cristiano Ronaldo är världens näst bäste spelare.
Antagande 2B: Cristiano Ronaldo har världens näst bästa omgivning.
Som jämförelse kan vi kort kika på de bådas målfabrikation i sina respektive landslag. Studerar vi denna statistik kan vi se att Messi gjort endast 18 mål på 65 matcher för Argentina och detta trots att det finns en och annan bra medspelare där också. Ronaldo är något vassare med 32 mål på 89 kamper, men inte heller detta är ju i närheten av hans brutala snitt i klubblaget. Nu är ju landslagsjämförelser något trickiga med tanke på att man inte alls har samma möjligheter att spela ihop lag, men något säger siffrorna helt klart.
Slutsats: För att få reda på hur stora målskyttar Messi och Ronaldo egentligen är så kan vi nog behöva få se dem i svagare klubblag för att se om de skulle klara av att leverera även där. Därför föreslår jag att Messi nästkommade sässe gör en vända i Racing Santander samtidigt som Ronaldo lämpligen joinar Sporting Gijon. DÅ skulle La Liga bli något att följa igen...:)
Nog om detta: Nu dags för Milan-Juve...!
Ingenting är heligt...?
Någon slags antites till lördagens inlägg om klubbkänsla då vi igår fick se ghananen Sulley Muntari kröna sin Milandebut med att peta in en retur efter att Cesenas veterankeeper Francesco Antonioli misslyckats med att hålla Thiago Silvas frispark. Muntari är den senaste i en lång rad som gått mellan de två Milanoklubbarna och man kan förvånas något över hur okontroversiella dessa övergångar är med tanke på rivaliteten mellan lagen. Som jämförelse: Senast en spelare gick mellan de två storheterna från nordvästra England, Liverpool och Manchester United, var 1964 när Phil Chisnall lämnade United för Pool...
Annars kan vi konstatera att Serie A nu är ett tvåhästarsrace efter att Udinese gått ner sig formmässigt utan sina storstjärnor Mauricio Isla och Antonio Di Natale. Kommande lördag möts så Milan och Juve på San Siro och även om milanesarna klarat sig bra utan Zlatan Ibrahimovic så kan ni räkna med att man kommer att göra allt för att få svenskens avstängning förkortad så att denne kan medverka mot sin före detta klubb.
Helgens snackis har ju annars varit den nioårige Intersupportern Filippo som i fredagsmatchen mot Bologna höll upp en banderoll som uppmanade Interlirarna till seger eftersom han för närvarande går igenom 'hard times' med sina skolkamrater på grund av de svartblåas vikande form. Nu hjälpte dock inte Filippos uppmaning utan bortalaget Bologna vann med solklara 3-0 efter bland annat två Marco Di Vaio-mål. Och om England muntligt är läktarkvickheternas förlovade land (-there's only two Andy Goram etc, etc...) så brukar italienarna ha för vana att leverera i skrift. Följaktligen uppmanade Juventusanhängarna i lördagsmatchen mot Catania Filippo att byta såväl skola som lag. Och med tanke på omständigheterna (Inters uselhet) så kanske detta för närvarande är den smidagste lösningen på hans problem...
Klubbkänsla
Just nu pågår det nordtyska derbyt mellan Hamburger SV och Werder Bremen och mitt i allt John Guidetti-snack så kan vi konstatera att även Markus Rosenberg har funnit formen på allvar, vilket innebär att förbundskapare Hamrén har en angenäm uppgift när han nu skall spika Kroatientruppen till veckan. Rosenberg, i veckan porträtterad av Svt Sports Malmöbaserade clown Roger Blomqvist, bör trots allt ha en viss chans att slå sig in.
I den till synes ständigt pågående tränarkarusellen är förresten Werders Thomas Schaaf ett exceptionellt undantag. Schaaf tog över skutan redan 1999 efter att ha gjort ett par år som ungdomstränare/asscoach i klubben där han avslutade sin aktiva karriär 1995. Han kom till Werder redan som 11-åring och är alltså en verklig one-club man.
Det finns dock de som varit än värre än Schaaf historiskt. Bob Paisley spelade för Liverpool mellan 1939 och 1954 innan han joinade klubbens ledarstab där han servade i 20 år, flertalet av dessa som assisterande till den legendariske Bill Shankley. När Shankley gav sig 1974 tog Paisley över som manager och ledde Liverpool till tre Europacupsegrar och en hel rad inhemska titlar utöver det. Paisley lämnade managerjobbet 1983 och avslutade sin Liverpoolkarriär med nio år som director of football innan han slutligen drog sig tillbaka. En än längre klubbkarriär hade Real Madrids Santiago Bernabeu som gjorde 15 år som spelare, lika många i lagledningen och sedan hela 35 år som klubbpresident. Även han nådde ju vissa framgångar på vägen...
Btw: Månadens namn är Denis Stracqualursi, ny argentinare i Everton.
I den till synes ständigt pågående tränarkarusellen är förresten Werders Thomas Schaaf ett exceptionellt undantag. Schaaf tog över skutan redan 1999 efter att ha gjort ett par år som ungdomstränare/asscoach i klubben där han avslutade sin aktiva karriär 1995. Han kom till Werder redan som 11-åring och är alltså en verklig one-club man.
Det finns dock de som varit än värre än Schaaf historiskt. Bob Paisley spelade för Liverpool mellan 1939 och 1954 innan han joinade klubbens ledarstab där han servade i 20 år, flertalet av dessa som assisterande till den legendariske Bill Shankley. När Shankley gav sig 1974 tog Paisley över som manager och ledde Liverpool till tre Europacupsegrar och en hel rad inhemska titlar utöver det. Paisley lämnade managerjobbet 1983 och avslutade sin Liverpoolkarriär med nio år som director of football innan han slutligen drog sig tillbaka. En än längre klubbkarriär hade Real Madrids Santiago Bernabeu som gjorde 15 år som spelare, lika många i lagledningen och sedan hela 35 år som klubbpresident. Även han nådde ju vissa framgångar på vägen...
Btw: Månadens namn är Denis Stracqualursi, ny argentinare i Everton.
Fotbollstränare sökes
Jaha, med på dagen fyra månader till EM så letar plötsligt en av Sveriges gruppmotståndare efter en ny förbundskapten. Fabio Capello har ännu inte uttalat sig, men det rimliga är väl att italienaren anser att hans auktoritet undergrävts alltför mycket i samband med den infekterade Terryaffären.
Stor bookiefavorit till att nu ta 'the England job' är Tottenhams Harry Redknapp och detta av två skäl: 1. 'Arry har varit framgångsrik de senaste säsongerna. 2. 'Arry är engelsman. Goda anledningar möjligen, men om jag var David Davies skulle jag gräva fram numret till en annan tränarräv, nämligen holländaren Guus Hiddink. Guus Geluk, vilket för övrigt är namnet på Alexander Lukas i holländska Kalle Anka, har visat tidigare att han kan göra guld av sand på ytterst begränsad tid...
...men skall man se det med svenska ögon (och varför skulle man inte göra det?) så är det sannolikt bättre att de satsar inhemskt. Snart vet vi...
Stor bookiefavorit till att nu ta 'the England job' är Tottenhams Harry Redknapp och detta av två skäl: 1. 'Arry har varit framgångsrik de senaste säsongerna. 2. 'Arry är engelsman. Goda anledningar möjligen, men om jag var David Davies skulle jag gräva fram numret till en annan tränarräv, nämligen holländaren Guus Hiddink. Guus Geluk, vilket för övrigt är namnet på Alexander Lukas i holländska Kalle Anka, har visat tidigare att han kan göra guld av sand på ytterst begränsad tid...
...men skall man se det med svenska ögon (och varför skulle man inte göra det?) så är det sannolikt bättre att de satsar inhemskt. Snart vet vi...
Tillbaka till framtiden
Med tanke på kvaliteten på lirarna så var Liverpool-Spurs igår kväll en besvikelse, men för tipsextraromantiker, likt exempelvis fotbollskanalens Olof Lundh, bjöds det åtminstone på kamp av gammalt hederligt engelskt snitt och det är ju faktiskt inte det sämsta heller. Ordentligt adrenalinpåslag över hela linjen för när till och med lille snidaren Luka Modric är med och gruffar så vet man att det går hett till. Sköna tipsextravibbar fick man också av Gareth Bales tröja som efter ett par besök i Anfieldmyllan bjöd på en numera sällan skådad lerighet.
Jag minns att Simon Bank en gång kommenterade Zinedine Zidanes mindfuck i VM-finalen 2006 i stil med att 'man alltid kommer vara den man var när man var tolv år' och syftade då på att Zidanes uppväxt som invandrargrabb i det ruffa Marseille, skulle ha inneburit att han inte kunde ta en familjerelaterad förolämpning på ett bra sätt. Simon hade förstås delvis rätt, men han hade också fel. Det finns nämligen mängder av exempel på människor, inte bara idrottare, som faktiskt växer upp och med hjälp av erfarenhet lär sig att tygla sitt humör med tiden. En som dock aldrig verkar lära sig är Zlatan Ibrahimovic som nu alltså stängs av tre fighter efter att ha vispat till Napolis Salvatore Aronica i söndagens 0-0-match. Tråkigt är ordet...
Jag minns att Simon Bank en gång kommenterade Zinedine Zidanes mindfuck i VM-finalen 2006 i stil med att 'man alltid kommer vara den man var när man var tolv år' och syftade då på att Zidanes uppväxt som invandrargrabb i det ruffa Marseille, skulle ha inneburit att han inte kunde ta en familjerelaterad förolämpning på ett bra sätt. Simon hade förstås delvis rätt, men han hade också fel. Det finns nämligen mängder av exempel på människor, inte bara idrottare, som faktiskt växer upp och med hjälp av erfarenhet lär sig att tygla sitt humör med tiden. En som dock aldrig verkar lära sig är Zlatan Ibrahimovic som nu alltså stängs av tre fighter efter att ha vispat till Napolis Salvatore Aronica i söndagens 0-0-match. Tråkigt är ordet...
-A goalkeeper is only a goalkeeper because he can't play football (Ruud Gullit).
En del av er minns kanske det Pekka Heino-ledda Tv-programmet Röda tråden, där uppgiften bestod i att finna en gemensam nämnare utifrån ett antal bilder. Konceptet är enkelt och återvänds också med jämna och ojämna mellanrum i såväl frågesporter som i söndagsbilagornas knep & knåp-sidor. Åker ni någon gång på frågan om vad som förenar revolutionären Che Guevara, författaren Albert Camus, fysikern Niels Bohr och gamle påven Johannes Paulus II så bjuckar jag här och nu på svaret. Den gemensamma länken är ju att samtliga har en bakgrund som målvakter.
Apropå keeprar så tilldelades ju Real Madrid och Spaniens burväktarfantom Iker Casillas häromveckan IFFHS pris som världens bäste målvakt för fjärde året i följd, vilket innebär att han nu är jämsides med Gianluigi Buffon som också han fått priset fyra gånger. José Luis Chilavert, Oliver Kahn och Walter Zenga har förresten tre utmärkelser vardera.
Hade ni förresten lika mycket flyt som jag igår kväll så catchade ni också den andra Blådårarfilmen på Svt. Zlatan är ju förstås alltid Zlatan (och kanske aldrig så mycket som i denna underbara dokumentär), men allra bäst är nog ändå de etablerade rävarna Hasse Mattisson och Niclas Kindvalls ambivalenta förhållande till Rosengårdynglingens framfart. Mänsklighet när den är som tydligast.
För övrigt anser jag att John Guidetti bör kallas upp.
Apropå keeprar så tilldelades ju Real Madrid och Spaniens burväktarfantom Iker Casillas häromveckan IFFHS pris som världens bäste målvakt för fjärde året i följd, vilket innebär att han nu är jämsides med Gianluigi Buffon som också han fått priset fyra gånger. José Luis Chilavert, Oliver Kahn och Walter Zenga har förresten tre utmärkelser vardera.
Hade ni förresten lika mycket flyt som jag igår kväll så catchade ni också den andra Blådårarfilmen på Svt. Zlatan är ju förstås alltid Zlatan (och kanske aldrig så mycket som i denna underbara dokumentär), men allra bäst är nog ändå de etablerade rävarna Hasse Mattisson och Niclas Kindvalls ambivalenta förhållande till Rosengårdynglingens framfart. Mänsklighet när den är som tydligast.
För övrigt anser jag att John Guidetti bör kallas upp.
Vad det hela handlar om
Bjuder idag på bloggen i komprimerad form genom ett så kallat Tag Cloud. Eftersom Wordlesidan som hjälper till att tillverka molnet inte medger nedladdande av fullsizebild så blir det bara en miniatyr. Vill ni se det i större format får ni klicka här. Molnet viktar orden efter hur frekvent de förekommer i bloggen, men även fast man rensar bort en mängd vanliga ord så blir resultatet sådär halvkul ändå...
