pivote

Efter att ha suttit en stund med kulramen så kan man konstatera att Manchester igår eftermiddag gjorde 13-3 på norra London i två av de mest crazy Premier League-matcherna på länge. Förvisso befinner sig säsongen ännu i sin linda, men maktbalansen tycks i nuläget kraftigt väga över åt fjolårets trofévinnare.

Enligt uppgift så var det första gången sedan 1896 som Arsenal släppte in åtta mål i en match. Den gången var det sedan länge insomnade Loughborough Town (klubben lades ner år 1900) som gjorde 8-0 på arsenalarna. Hur Arsene Wenger skall kunna vända Gunners negativa trend återstår väl att se, men spelprogrammet ser åtminstone framgent något humanare ut. Efter landskampsuppehållet väntar nämligen nykomlingen Swansea hemma på Emirates.

...och även om man kan tala om skadekris och sålda spelare som inte ersatts i Arsenal, så går det inte att komma ifrån att Mancester United svarade för en fullständigt makalös uppvisning igår. Den löpvilja och det engagemang som Fergusons mannar uppvisar är något alldeles brutalt. Bäst av alla var förstås Wayne Rooney och scouserns tre mål igår innebär dessutom att han passerar såväl Paul Scholes som Ruud Van Nistelrooy på listan över Uniteds genom tiderna bästa målskyttar. Rooney är nu nia (totalt 152 mål) och har närmast framför sig Walesduon Ryan Giggs & Mark Hughes. Etta på listan är inte helt oväntat Bobby Charlton (249 mål) och på topp-fem återfinns förstås också Denis Law och George Best.

...och vad skall man egentligen säga om Roberto Mancinis Manchester City? 5-1 på White Hart Lane är en styrkedemonstration av stora mått och nu börjar också tidigare ifrågasatte Edin Dzeko att tokleverera. Undrar förresten hur nära John Guidetti är en tröja i nuläget?

Well well, nu lägger vi detta bakom oss och fokar helt på kommade EM-kval. Ny thriller i Budapest att vänta på fredag. Seger där och Sverige är riktigt nära ett nytt mästerskap. Ungrarna saknar såväl Zoltan Gera som Balazs Dzsudzsak, men är förstås inte att leka med i alla fall. Må Zlatan ännu en gång sänka magyarerna på tilläggstid...!

I våras lirade, som ni säkert vet, Schalke 04 Champions League-semifinal mot Manchester United. Det var då det. Nu sliter gelsenkircharna för att klara av HJK Helsingfors i kvalet till Europa League. Som tur är (om än inte för Jari Litmanen och hans kompisar) så tycks holländske toppstrikern Klaas-Jan Huntelaar ha vaknat på rätt sida. Fyra mål har det blivit hittills i afton. Huntelaar, som ju gjort en och annan balja tidigare i karriären, intervjuas förresten i senaste Offside. Där tipsar man också om denna youtubare med holländaren, vilken helt enkelt är en studie i hur man gör mål. Bör ses.

Senaste Offsidenumret bjuder även på ett reportage om så kallade groundhoppers på turné i Sverige. För er som inte är bekanta med termen så handlar det om människor vars mål i livet är att besöka så många fotbollsarenor som bara är möjligt. Hela texten är ett frosseri i excentriteter. Måste läsas.

...och så börjar tydligen friidrotts-VM i sydkoreanska Daegu på lördag. Jag skall inte utesluta att vi återkommer till detta i bloggen, men just nu känns det superljummet. Mest spännande i det svenska laget känns nya sprinttjejen Moa Hjelmer som på SM i Gävle överraskande slog Ann-Louise Skoglands uråldriga svenska rekord på 400.

Visst lider man med MFF idag? Visserligen fick man lite hjälp på traven av Vrsaljkos (vilka namn det bjuds på idag!) utvisning, men forceringen var likväl imponerande.isst lider man med MFF idag? Visserligen fick man lite hjälp på traven av Vrsaljkos utvisning, men forceringen var likväl imponerande. Bäst av allt: Mittbacken Pontus Janssons never-say-die-attityd...!

Samuel Etoó lyckades ju stå emot locktonerna från uzbekiska Bunyodkor häromåret, men när Anzhi Makhachkala (är det en stavning man kommer behöva lära sig?) nu lade upp slantarna (plural så in i helvete vad det verkar...) så valde kameruanen att lämna Milano och Inter för att istället spendera kommande säsong vid Kaspiska havet. Osäker på hur bister den ryska vintern är just där, men Etoó lär ju åtminstone ha råd att köpa vantar och mössa om det nu skulle behövas. Nya lekkamrater får han också i form av bland annat Robetro Carlos (javisst!) och Yuri Zhirkov.

Det tycks nu vara frågan om timmar innan Tripoli helt faller i rebellernas händer och slutet för Khadaffis (eller Gaddaffi eller hur fan han nu stavar sitt namn nuförtiden) regim är med största sannolikhet nära. En av de stora frågorna är förstås var Libyens diktator sedan 1969 befinner sig i detta nu. Precis som i liknande case (Saddam Hussein och Usama Bin Laden är väl de mest kända) så är det ena förslaget mer fantastiskt än det andra. Ikväll spekuleras det exempelvis i om killen dragit ner i det underjordiska tunnelsystem (medveten pleonasm...) som han hystat in motsvarande 160 miljarder kronor i bygget av.

Dagens stora nyhet är förstås att kronprinsessan Victoria och hennes Daniel väntar tillökning fram mot våren. Stort grattis till de två naturligtvis och visst får man väl även som halvortodox republikan inse att nyheten om att en tronföljare är på g får ett visst genomslag. Kvällstidningarna är så klart lyriska och Aftonbladet styrde givetvis snabbt upp en poll där man kan gissa vilket kön barnet kommer att ha (i skrivande stund tror 50,3 % av läsarna på en liten sessa medan resterande 49,7 % tror på en prinskorv). Spelbolagen är också de laddade och Unibet & Betsson lanserade under eftermiddagen oddslistorna för de namn barnet kan tänkas att få. Bland flicknamnen har båda spelbolagen Desirée som favorit medan Gustav och Oskar är lågoddsarna på herrsidan. Bästa spelet: Sofia till 50 gånger smeten hos Unibet. Sämsta spelet: Birgitta för 15 gånger pengarna hos Betsson (skämtar ni eller?). Av pojknamnen känns Valdemar som ett skönt undergroundalternativ och 100 gånger insatsen hos Unibet kan ju bli bra pengar...

Premier League dunkade ju som bekant igång i helgen som gick, men mindre känt är kanske att anrika FA-cupen drar igång redan på fredag kväll. Non-League-lagen Ascot United och Wembley FC drabbar samman och det speciella med matchen är att den som första fotbollsmatch någonsin sänds på Facebook. Bakom initiativet står turneringens nya huvudsponsor; det amerikanska ölmärket Budweiser. För att få tillgång till härligheten krävs dock att du såväl har uppnått laglig ålder för att få dricka bira samt att du har gått in och 'gillat' Bud på Fejan...

...och ikväll är vi förstås alla blåe. En ruggig uppgift väntar Malmö FF på Maksimirstadion då Dinamo Zagreb är rankade ca 200 platser högre än MFF hos UEFA. Kroaterna har dessutom historien på sin sida: Ett svenskt lag har inte någon gång (på nio försök i klubb- och landslagssammanhang) lyckats besegra ett kroatiskt. Kan det vara dags nu...?

Som brodern sammanfattade det på väg ut från Södertälje Fotbollsarena: 1-1 var ett logiskt resultat även om målen föll ologiskt. Degens 1-0 out of the blue efter en supergroda av hemmakeepern Berglund. Assyriskas kvittering efter en period i andra där DIF hade god kontroll på skeendet och hemmaspelarna visade tydliga frustrationstecken. Sammanfattningsvis får man väl vara nöjd med en pinne i en så pass svår bortamatch och dagens övriga resultat innebär att Degerfors faktiskt nu är en poäng närmare det övre kvalstrecket.

Christophe Lallet i rollen som ensam anfallare har inte alls fungerat i de matcher jag har sett. Är lite fundersam till hur Werner/Lindskog resonerar här. Lallet är ju som allra bäst när han får ta fart rättvänd och som solostriker uppenbarar sig rätt så få sådana möjligheter. Kanske är Amadaiya Rennie ett bättre alternativ på denna position i Peter Samuelsons frånvaro? Liberianen, som idag debuterade från start, bjöd på ett kvalitetsavslut vid målet, men i övrigt var hans insats ganska diffus. Att matchsponsorn utsåg honom till bäste man i DIF berodde enbart på att ett sådant pris i regel endast kan utdelas till antingen målvakten eller en till en målskytt i bortalaget.

Närmast väntar Ängelholm på hemmaplan och utgången av denna match ger sannolikt en tydlig fingervisning om var resten av säsongen skall ta vägen. Skåningarna möter Qviding imorgon kväll och en trea där innebär ju att de kommer till Valla som serieledare. Kan bli något att bita i det...

Det här med podcasts (om det heter så i plural på svenska) har ju slagit igenom ordentligt och nu i veckan bjöd till och med Degerfors Svenska Fans-sida på en sändning med syskonen Elena Lövholm-Eriksson och Eddie Lövholm-Eriksson. En begränsad lyssnarkrets är berörd förstås, men det är riktigt underhållande bitvis. Bland annat spekulerar de två i om Tony Gustavsson och Jonas Lindskog (nuvarande ass) kan ha haft de tråkigaste och mest välplanerade fyllorna genom tiderna, då de skall ha suttit med magnetboarden och skissat exakt när peaken skulle infalla...

En annan pod med värmländsk anknytning är Tack för kaffet som görs av tre snubbar från Kristinehamn. I veckan hade de en viss Fredrik Wikingsson som gäst och frågade då honom om det var några programidéer som han och kollegan Filip Hammar inte lyckats sälja in. Wikingsson svarade då att man skulle vilja göra ett program som skulle heta 'fotboll och andra världkriget', då han menade att det finns två saker på TV inga män zappar förbi: Klassiska fotbollsbilder och arkivare från andra världskriget. Analysen att detta gäller alla kanske kan diskuteras, men jag själv tillhör i alla fall tveklöst denna kategori män...

...och i Wikingsson och Hammars egen podcast denna vecka diskuteras bland annat kvällstidningarnas helt sinnessjuka intresse för breaket mellan Måns Zelmerlöv och Marie Serneholt. Medias uppgift är som bekant att vara kritiskt granskande (har förstås inte läst så mycket om caset själv, men man kan ju undra hur högt denna punkt står på dagordningen när det gäller detta), men vi får inte glömma att det är av lika stor vikt att någon också granskar media och dess prioriteringar.

Som sagt: Inte bara lördag idag, utan alltså även Premier League-start och även för oss som inte har sympatier hos något speciellt lag så är det förstås något alldeles extra. För det är ju faktiskt så att trots alla miljontals pund som investerats i spelare, så har Swansea och Norwich precis lika många poäng som Manchester United och Chelsea när det hela drar igång.

Försäsongen har ännu en gång i spalterna och snacket dominerats av City-köp och Arsenalförsäljningar. Till kvällens fight mot Newcastle kommer Arsenal till spel utan stjärnorna Cesc Fabregas och Samir Nasri, vilket möjligen är ett tecken på att vi snart ser de två i andra klubbdräkter. Att Gunners signat talangerna Alex Oxlade-Chamberlain och Joel Campbell tycks inte nämnvärt blidka klubbens supportrar och nu börjar också frågeteckan resas för om Arsene Wenger fortfarande är rätt man att styra skutan.   

Som ni säkert känner till så tvingades Spurs och Everton att vänta på att kicka igång säsongen, då det fortfarande är oroligt i ett antal stadsdelar i London, men övriga PL-matcher kunde i eftermiddags spelas enligt plan. Bortasegrar för Bolton och Wolverhampton, samtidigt som de andra matcherna slutade oavgjort.

Själv valde jag att rikta blickarna mot Anfield Road i Liverpool och Kenny Dalglish första säsongsstart som Poolmanger på 21 år. Då var Liverpool regerande mästare, vilket givetvis indikerar att det var ett tag sedan. Med flera spännande nyförvärv började Pool också i stor stil, då Luis Suarez på 12 minuter lyckades bli neddragen i friläge, straffmissare (efter en vansinnigt dålig insats från 11 meter) och 1-0-skytt (efter skotten Charlie Adams läckra frisparksinspel). Hemmalaget genomförde sedan en alldeles utmärkt första halvlek och kunde ha utökat ledningen när Stewart Downing efter en räd från högersidan smashade ett knallhårt skott i ribban ('a super piece of penetration' enligt Skys skotteexpert). Sunderland lyckades dock hålla siffrorna nere och i andra jämnade man inte bara ut liret, utan också resultatet efter att en viss Sebastian Larsson smugit sig in från sin vänsterkant (helt rätt position?) och läckert volleyavslutat förbi Reina i Poolkassen. Liverpool var sedan inte särskilt nära att lyckas bryta ner Steve Bruce Man United-präglade backlinje (Phil Bardsley, Wes Brown och Kieran Richardson kompletterades av Anton Ferdinand, som förvisso inte har mer koppling till United än brodern Rio) och framförallt Brown var en gigant i mötet med Suarez och Carroll. Det mångåriga Unitedkomplementet verkade trivas utmärkt i en mer framträdande roll och han såg faktsikt avsevärt större ut rent fysiskt än vad han tidigare gjort i Unitedtröjan.

Nu dags att kika lite stream från Newcastle-Arsenal. Fox Soccer-expert på matchen är förresten Efan Ekoku...!

I afton preppar landslaget för kvalavslutningen genom att möta den kommande EM-värden Ukraina i Charkov. Det blir för övrigt den andra blågula duellen detta år eftersom man lirade mot varandra i februari på Cypern. Kvällens resultat är förstås av underordnad betydelse, men jag tror att landslagshösten fortsättningsvis kommer att gå i matematikens tecken. Tre svenska segrar i bortamatcherna mot Ungern, San Marino & Finland kan ju som bekant innebära svenskt avancemang, men då gäller det att hålla koll på hur många poäng lagen i de andra grupperna förlorar. Med andra ord: Räknesticka fram.

Igår intervjuades de två vänsterbacksalternativen Oscar Wendt och Behrang Safari i Sportnytt. Safari talade om svårigheten att ställa om från klubblagsspel till landsglagsdito medan Wendt snackade om sina styrkor/svagheter som spelare. Det som störde mig lite med Wendts svar var att han som han uttryckte det (om möjligen med lite göteborgsk glimt i ögat) -'har gett upp högerfoten. Det verkar inte gå'. Vad är det för inställning hos en kille som drar in hundratusentals kronor i månaden på att bara spela fotboll?

Jag tror dock ända att jag kommer prioritera bort Ukrainamatchen ikväll och i stället satsa på seriefinalen i mellersta fyran, där FC Krukan tar emot Ekerö IK på Zinken. Södergänget, som enligt uppgift skall vara bildat på puben Krukans Sport & Spis på Krukmakargatan (där jag för övrigt såg Argentina-Grekland i VM förra året), är fem pinnar efter Oaken inför kvällens fight, men har då också en match i handen. EIK kommer från 5-0 i derbyt mot Skå och borde följaktligen vara pumpade med självförtroende. Avspark 20 sharp.

...och som ni kanske har sett är kvällens landskamp mellan England och Holland (där en viss Lasse Lager skulle ha debuterat som expertkommentator) inställd på grund av att Londonpolisens resurser behövs på andra håll. Fyra nätter i rad har upploppen och vandaliseringen skakat London och det hela har ju spritt sig också till andra engelska städer. I mindre skala drabbades också Hässelby Gård i västra Stockholm av liknande vandalisering i måndags kväll och med stor sannolikhet inspirerades denna av scenerna från Tottenham, Enfield och Croydon. Västerortspolisens represenatant menade dock i gårdagens ABC att 'det känns oerhört långsökt att det skulle finnas ett samband'. Det är heller inte självklart att det finns en sådan koppling, men att helt avfärda det (globalisering, internet...?) känns närmast ignorant.

Den informationsteknologiska utvecklingen har som bekant medfört att alla kan vara med och tycka i alla möjliga sammanhang (det du nu läser är ett exempel på ett sådant). Detta är förstås till största del av godo, även om det innebär att man får screena en del för att hitta de verkliga guldkornen. Och då folk, åtminstone inom vissa ramar, får skriva vad de vill (och språkligt på vilket sätt de vill, vilket många utnyttjar...) så uppstår emellanåt en viss förvirring om vad som egentligen menas. Läste för en stund sedan Sportbladets artikel från matchen Örebro-Häcken, där Häckentränaren Peter Gerhardsson beklagar sig över matchbollen: – Man tycker synd om spelarna som har såna problem de inte har i vanliga fall. Hela allsvenskan skulle tjäna på att spela med samma boll i alla matcher men jag vet inte riktigt vem som skulle gå in och styra det. På detta har någon lämnat kommentaren: – Hur kul vore det att spela med samma boll i alla matcher? Den skulle vara sjukt sliten efter 3-4 omgångar. Och man har alltså ingen aning om det finns en glimt eller om det inte finns det...!

Och i den allsvenska toppen befäster alltså Helsingborg sin serieledning efter att i 95:e minuten sänkt ett decimerat Syrianska. Södertäljelaget drabbades ju av två röda med fem kvar av ordinarie, då såväl Ahmet Özdemirok som Razak Omotoyossi spårade big time. Anledningen till att sinnet rann över på hemmalirarna (och på deras tränare Özkan Melkemichel) var att HIF valde att inte följa den diffusa gentlemannaöverenskommelse som länge funnits inom fotbollen. Alltså: De fortsatta spela trots att Omotoyossi fått en smäll och blivit liggande. Hemmalägret irriterade sig inte bara på HIF:s agerande, utan menade att domaren Martin Hansson borde ha blåst av liret. Hans instruktioner är ju å andra sidan glasklara: Blås endast av vid huvudskada (eller förmodad sådan).

Det var sannerligen ingen vacker match på Swedbank Stadion igår kväll, men jag tror att ytterst få MFF-anhängare bryr sig om det. För Malmö FF är ju efter sammanlagt 2-1 mot skotska mästarna Glasgow Rangers klara för slutrundan i CL-kvalet. Tre röda kort borde kanske i själva verket varit sex, då Jimmy Durmaz, Maurice Edu & Steven Naismith alla hade tumme med ryske domaren Bezborodov.

Vilka kommer då MFF ställas mot i den sista kvalrundan? Svaret får vi imorgon vid lunchtid och klart är i alla fall att man slipper lagen från de allra största ligorna, då UEFA bestämt sig för att dela upp lagen i en mästarkvot och en ligakvot. De lag som är aktuella för MFF:s del är FC Köpenhamn, Bate Borisov, Maccabi Haifa, Dinamo Zagreb & Apoel Nicosia. Spontant känns kanske Cyperngänget klenast, men det finns förstås inga dåliga lag så här långt in i turneringen. Maccabi Haifa mötte ju förresten MFF senast de var i CL-kval och den gången besegrades israelerna med sammanlagt 5-4. FCK skulle förstås vara en cracker ur publiksynpunkt, men rent sportsligt skulle detta tveklöst vara en nitlott.

Idag slår Sportbladet upp att ingen svensk kanal tycks vara intresserade av att sy in returen mellan MFF och Rangers på onsdag. Viasats Per Tellander hänvisar till logistiska problem, men det känns halvtamt måste jag säga. Ville man verkligen ha matchen så skulle det förstås gå att fixa. Robert Laul bloggar också om ämnet och anser att en lösning borde kunna nås. I sak är jag helt med honom, men det är lite typiskt Lauler och hans polare att reagera först när de märker åt vilket håll det blåser.

Och vad skall man då säga om Sveriges VM-kvallottning? Det såg ju rätt ok ut till Ronaldo började dra in de förstaseedade lagen där han (för svenskt vidkommande) kom att misslyckas kapitalt...

Så vad är det då vi har att vänta oss?

Tyskland: Vid sidan av Spanien den absoluta nitlotten bland de förstaseedade lagen. Tyskarna har ju som bekant tagit medalj i de tre senaste mästerskapen och man har ett ungt lag som bara blir bättre. Dessutom finns det mängder av talang som trycker på underifrån. Stabiliteten i kvalspel är också den välkänd. Sällan har tyskarna ens varit nära att missa ett slutspel. Vid två tidigare VM-kval (1966 & 1986) har Sverige och (Väst-)Tyskland drabbat samman. Resultaten vid bägge tillfällena: Germanskt avancemang (och sedermera VM-final...) och svenskt VM framför TV:n.

Irland: Sverige har spelat mot 'The Republic' vid två tillfällen de senaste 20 åren. Båda gångerna i Dublin och både gångerna med nedslående resultat för de svenske. 1999 blev det 0-2 (Magnus Kihlstedts bästa landskamp) och 2006 slutade det 0-3 (Alexander Östlunds sämsta landskamp). Båda gångerna förvisso vänskapslandskamper och båda gångerna alltså på bortaplan, men känslan är att blågult haft oerhört svårt för de aggressiva irländarna. Minns också att Sverige bara fixade en poäng av sex möjliga mot kusinerna från Nordirland i 2008-kvalet. Den enda gången Sverige och Irland drabbat samman i tävlingssammanhang var faktiskt i kvalet till det förra VM:et som avgjordes i Brasilien (1950). Sverige hemmabesegrade då irländarna med 3-1 på Råsunda och lyckades sedan (trots att Nils Liedholm och Gunnar Gren då gjort Gunnar Nordahl sällskap i Milan och därmed inte längre var tillgängliga för landslagsspel) vinna i Dublin med samma sifrror. kanske är det de resulaten vi skall ta med oss in även i detta kval?

Österrike: Känns förvisso inte särskilt heta för tillfället (även om de har en liten möjlighet att nå en playoff-plats i EM-kvalet), men har som bekant ställt till det förut för Sverige. Namnet Andreas Herzog ger en ju fortfarande obehagskänslor. Förnuftet säger dock att österrikarna inte kommer räcka till i det här sällskapet.

Färöarna och Kazakstan är förstås gruppens solklara 'fall guys', även om bortamatcherna kan bli lite halvluriga.

Summan av kardemumman då? Allt annat än tysk gruppseger skulle vara en sensation. Sverige och Irland krigar sannolikt om andraplatsen, men betänk att en grupptvåa alltså inte ens får playoffa denna gång och risken för att förlora mycket poäng på vägen är stor i detta motstånd. I dagsläget måste vi bedöma de svenska VM-chanserna som tämligen begränsade...