pivote

I den fantastiska A day in the Life från Beatles Sgt Pepper's Lonely Heart Club band lyder en textrad: -I read the news today oh boy; four thousand holes in Blackburn, Lancashire... Och, tja, riktigt så otäta är väl inte stadens stolthet Blackburn Rovers, men långt därifrån är det inte heller. Ny torsk mot Stoke igår innebär att Blackburn nu parkar sist i PL-tabellen efter att lokalkonkurrenten Wigan vunnit i Sunderland. Det tredje laget under strecket, Bolton, är ju förresten också de från regionen (Wigan och Bolton hörde tidigare till grevskapet Lancashire, men är nu en del av det som heter Greater Manchester). Tur då att två av de andra lokala klubbarna, Manchesterkolosserna United och City, går lite bättre...

City som idag åker till Liverpool för att försöka kamma hem ytterligare en trea. Napoli visade dock i veckan att miljardbygget inte alls är oslagbart. Blir sannolikt en cracker...

Det som dock överskuggar allt annat i brittisk fotbollsmedia idag är nyheten om att Wales förbundskapten; den tidigare storspelaren Gary Speed, tagit sitt eget liv endast 42 år gammal. Speed blev den förste spelaren att nå 500 Premier League-fighter, men nådde sin allra största framgång den sista säsongen innan Premier League-eran startade, då han blev mästare med Leeds (1991/92).

Ny Offside damp ner i torsdags och även om jag inte är helt igenom den än, så kan man konstatera att det som vanligt är mycket godis. Bland annat har man följt semesterplaneringen för ett antal allsvenska lirare. MFF:s Jiloan Hamad är sugen på Thailand igen (där han häromvintern var med ett par lagkamrater+klubbens fysio; Blådårarhjälten Greger Andrijevskij) medan Hannes Stiller skissar på en blåvit fotbollsresa till England (vi meddelas bland annat att Stefan Selakovic är "jävligt sugen på Barnet-Macclesfield"). Läsvärt givetvis.

Fruktansvärt trött igår kväll så säsongens första På Spåret kändes som precis lagom ansträngningsnivå (lyckades trots semikoma cleara första resan på tian...!). Peter Wahlbeck oväntat klen, men Martina och Erik Haag är verkligen ruggigt stabila. Blir ju också en del skönt surr när gamla Hassantrojkan Haag-Lindström-Luuk uppträder i samma forum.

Ingen snö i sikte ännu på våra breddgrader, så vinterns längdpremiär är sannolikt en bit bort. På Tv finns det dock snö och idag fortsätter längdvärldscupen i finska Kuusamo. Minitour med bonussekunder och annat jidder är det på menyn, men idag är det i alla fall hederliga intervallstarter. Kalla tvåa i damernas 5 Km-lopp för en stund sedan medan herrarna (som kör 10 fritt) är på väg igång nu.

Smutsigt stort intresse för Milan-Barca på San Siro ikväll och som vanligt intar jag en något avvaktande hållning när det kommer till denna typ av mediahaussad kraftmätning. För så jävla viktig är ju ändå inte matchen eftersom båda lagen (så gott som iaf) redan är vidare till åttondelarna. Därmed inte sagt att det inte blir stor underhållning, för det kan det förstås bli även om den främste underhållaren av dem alla, Antonio Cassano, som bekant alltjämt kurerar sig från sjukdom.

Annars är ju dagens nyhet ur DIF-perspektiv (dubbelt upp) att den snidige mittfältare Martin Broberg lämnar Degerfors för Djurgården. Eftersom Broberg valde att teckna nytt med Degen i höstas så bör detta innebära att blåränderna får pynta en betydande övergångssumma vilket är välkommet. Broberg blir därmed den fjärde (mer eller mindre) ordinarie spelaren från årets lag som lämnar Degen samtidigt som endast en ny spelare anslutit (Christoffer Eriksson från AIK)...


Slutligen; frågor vi måste ställa oss:

-Hur bra är egentligen Tottenham 2011/12? Såg visserligen bara slutet på matchen mot Villa, men har blivit storligen imponerad av hetsporrarna på sistone. Title contenders...?

-Hur jävla skönt är inte Benoit Assou-Ekottos burr (se nedan)...? 

Något som varit ofta förekommande på senare år i Premier League är att man har försökt tokmaxa spelprogrammet så att två toppfighter följt på varandra enligt vedertaget supersöndagtänk. Ibland kan förstås detta vara helt magiskt, men ofta har jag känt att man som tittare hamnat i en form av kvalitetskoma; det vill säga: det blir helt enkelt för mycket på en gång.

Nästan bättre som idag då eftersom man valt att lyfta ut Chelsea-Liverpool som enda söndagsmatch. Och vi får konstatera att André Villas-Boas record mot de andra Big Four-lagen (om begreppet fortfarande är giltigt...) så här långt är nedslående. Tre matcher har inneburit tre förluster. Klassisk släkten är värst-final på matchen då tidigare Chelseabacken Glen Johnson avgjorde för Pool med fem minuter kvar efter att Chelsea minuterna tidigare bytt in före detta Liverpoolduon Fernando Torres/Raul Meireles.

Ni som ännu inte fyllt fotbollskvoten för helgen rekommenderas zappa in Tv4Sport där de två homoerotikerna Jesper Hussfelt och Marcus Birro (Juventus Alessandro Matri tycks just nu vara hetaste föremålet för deras beundran) för närvarande snackar upp kvällsmatchen mellan Roma och Lecce. Do as you please...

Englandsmatchen i förrgår lämnar jag därhän eftersom den inte gav några som helst besked om någonting överhuvudtaget egentligen. Vi kan dock konstatera att Sverige den gångna veckan åkt på back-to-back-förluster mot två andra EM-lag och att de blågula vid bägge tillfällena varit det sämre laget. Inga superpositiva vibbar med andra ord och inte blir det så värst mycket roligare när man börjar fundera kring tänkbara EM-grupper. I ett EM finns ju nämligen inget Nordkorea och heller inget Honduras, utan samtliga presumtiva motståndare är svåra att tas med. Det finns dock som bekant grader även i helvetet och om jag fick välja skulle Sveriges grupp se ut så här:

Polen
Italien
Sverige
Tjeckien

Precis som för fyra år sedan i Schweiz/Österrike så känns ju värdarna som två av de svagare lagen, åtminstone på pappret. Drömlottning är förstås att ta i så man kräks, men Sverige har ett ruggigt track record mot Polen och har faktiskt inte förlorat mot de sedan VM 1974 (vad det nu är värt...). Av de andraseedade väljer jag Italien till stor del på grund av att de ofta brukar vara segstartade (I VM förra sommaren höll detta i sig i tre matcher, vilket innebar hemresa). Lite osäker på var Ryssland står i nuläget, men med utspelningen i Innsbruck i någorlunda färskt minne så väljer jag mer än gärna bort dem. Från den fjärde poolen känns tjeckerna klart mest överkomliga. De har inte imponerat särskilt mycket i kvalet och generationsväxlingen efter Nedved & co har varit utdragen och smärtsam.


Skall vi vända på det och istället tala om värsta tänkbara scenario så menar jag att det ser ut så här:

Spanien
Tyskland
Sverige
Irland

En gammal sanning (?) är ju att Sverige är som bäst när de får slå ur underläge, men mot det här motståndet skulle slagen sannolikt inte träffa ändå. Varför Spanien och Tyskland kan bli jobbiga motståndare behöver kanske inte utvecklas vidare, men jag vill mena att även Irland känns fruktansvärt obehagligt. Olyckligtvis dyker ju två av dessa lag (Tyskland & Irland) upp i det VM-kval som kickar igång nästa höst.

Aight, ikväll är det så dags för Fabio Capellos England att försöka ända 43 years of hurt (fast jag misstänker att denna svit är aningen mer uppmärksammad här hemma än vad den är i England) mot Sverige eftersom fotbollens moderland som bekant inte lyckats besegra de svenske sedan den 22 maj 1968. Intresset för vänskapsmatchen är dock ljummet trots denna (förvisso diskutabla...) krydda. Mindre än 50 000 plåtar är sålda så risken finns att publiksiffran hamnar under de 57 897 åskådare (den lägsta siffran sedan Wembley återinvigdes 2007) som kom för att se England besegra Andorra i juni 2009; trots att denna match sammanföll med en omfattande tunnelbanestrejk i London.

1-3-förlusten 1968 var förresten en av de sista landskamperna som tusenkonstnären och legenden Putte Kock kommenterade i Svt och ett av skälen till att Kock fasades ut var att han, well, inte hade järnkoll på läget i slutet av sin kommentatorskarriär. Efter att ett par år tidigare kallat Eusebio för 'negern' (det som alltså föranledde studion i Stockholm att bokstavera Niklas, Erik, Gustav....) i samband med en kommentering, så rörde han till det big time på Wembley denna gång. Engelske strikern Alan Mullery (sedermera expert på Sky) råkade nämligen i en duell sparka svenske målvakten Sven-Gunnar Larsson i huvudet, vilket innebar att denne tvingades utgå (han ersattes förresten av Malmö FF:s Nisse Hult). Kock konstaterar att en svensk spelare blivit skadad och att ett byte genomförts, men han lyckas inte under den återstående matchtiden reda ut vare sig vem som utgått eller vem som kommit in. Effekt av detta: Tittarstorm givetvis.

...och igår blev det då klart att Christoffer Wiktorsson lämar Degerfors och istället joinar Örebro SK som Bosman. Tråkigt förstås, men också tämligen väntat. Detta innebär att 50 % av årets backfyra nu är borta, men ersättare är förhoppningsvis på väg in. Närmast i nuläget tycks AIK:s (utlånad till Väsby denna säsong) Christoffer Eriksson vara och denne säger också att Degerfors är hans huvudspår. Vad det nu kan tänkas innebära.

Några korta reflektioner efter att Sverige för fjärde gången i rad gått mållösa från en landskamp mot Danmark:

1. Jonas Olsson visade att han på allvar kan utmana Maestro om mittbacksplatsen bredvid Olof Mellberg.

2. Andreas Grankvist tycks vara Hamréns back-up-alternativ på högerbacken. Svårt att värdera hans korta inhopp förstås, men det känns inte helt klockrent om man säger så.

3. Johan Elmander fick ånyo spela bakom Zlatan Ibrahimovic i den så kallade nummer 10-positionen. Och ännu en gång med nedslående resultat. Hur resonerar Hamrén egentligen här?

4. Kanske ingen briljant insats av den unge Christian Eriksen (som mottog Danmarks motsvarighet till guldbollen tidigare i veckan) igår, men oj vilket ämne detta är! Tveklöst den mest intressanta unga spelaren i Norden.

Annars var väl resultaten i playoffen det mest intressanta på fredagskvällen och det tycks ju som både Irland och Kroatien kan börja ladda för sommarens EM efter övertygande bortasegrar. Även Tjeckien sitter i förarsätet efter att Montenegro hemmabesegrats med 2-0. Mest ovisst är det sannolikt mellan Bosnien och Portugal (som ju bekant möttes i playoff till VM för två år sedan), men notera att portugiserna alltså har favör av hemmaplan i returen.

Från ett kval till ett annat: Igår kväll/inatt lirades den tredje omgången av det långa och vindlande sydamerikanska VM-kvalet och ännu en gång gjorde Argentina sina supportrar ytterst besvikna då man bara fick 1-1 hemma mot klena Bolivia. Bara fyra poäng på tre matcher (två av dessa på hemmaplan dessutom) har det blivit för argentinarna, vilket är frapperande med tanke på de enorma spelarresurserna som finns. Bättre går de då för sommarens Copa America-segrare Uruguay som trashade Chile hemma i Montevideo med hela 4-0. Samtliga mål förresten av en av den här bloggens stora favoriter; Luis Suarez.

Häromdagen beklagade sig allsvenskans skyttekung Mathias Ranegie över att chanserna att ta en plats i Erik Hamréns EM-trupp till sommaren tycks ytterst begränsade (det Ranegie borde gjort är förstås att ha tagit hem skytteligan redan förra året. Främst eftersom jag då satte en betydande pengasumma på detta utfall) och det är faktiskt lätt att förstå detta missmod hos Malmöanfallaren. För med drygt ett halvår kvar till avspark i Warszawa så känns stora delar av truppen redan spikad. Låt oss göra en genomgång lagdel för lagdel och se vilka alternativ som egentligen finns.

Sedan ett antal mästerskap tillbaka så är det 23 spelare som gäller och hur dessa fördelas mellan olika positioner bygger förstås på vilka resurser man har till sitt förfogande. Tre keeprar är ju legio, men sedan har förbundskaparna möjligheten att blanda godispåsen efter egen smak. Jag väljer att göra så här:

Målvakter

Andreas Isaksson
Johan Wiland
Pär Hansson

Känns givet att det blir dessa tre. Jag kan i nuläget inte se någon som helst utmanare. John Alvbåge och Eddie Gustafsson är väl de två som varit närmast de senaste åren, men det känns ändå i båda fallen långsökt.


Backar

Olof Mellberg
Daniel Majstorovic
Andreas Grankvist
Jonas Olsson
Martin Olsson
Mikael Lustig
Behrang Safari

Mittbackarna känns relativt set i nuläget även om Brügges Michael Almebäck ges chansen (han är i vilket fall i truppen...) i de kommande kamperna mot Danmark och England. Vänsterbacken tycks nu vara vikt åt Martin Olsson, men det är sannolikt att han kommer få med sig någon form av back-up och Safari verkar i nuläget värderas högre än Oscar Wendt (den sistnämnde har endast fått två fighter i Gladbach). Utmanar gör också FCK:s Pierre Bengtsson. Någon uppenbar cover till Lustig verkar inte finnas, så sannolikt kommer Sebastian Larsson få kliva ner om Rosenborgbacken av någon anledning skulle saknas.


Mittfältare

Anders Svensson
Kim Källström
Rasmus Elm
Pontus Wernbloom
Christian Wilhemsson
Sebastian Larsson
Emir Bajrami
Samuel Holmén

De sju förstnämnda är (om än mer eller mindre) solklara. Holmén är med i truppen nu, men räkna med att hans plats kommer att vara en av de som media kommer att attackera med mer spännande namn. En översyn av U21-truppen ingår ju i denna typ av research och namn det kan komma att flaggas för är bland annat Ivo Pekaski, Niclas Hult och Jiloan Hamad. Känns dock inte som någon av dem är riktigt nära ändå, men det finns ju som bekant ännu tid. Mer aktuell borde då Albin Ekdal vara om han nu lyckas ta en tröja i Cagliari. Ekdal har haft otur med skador vid tidigare uppkallningar, men är ju ett ämne av stort format.


Anfallare

Zlatan Ibrahimovic
Johan Elmander
Tobias Hysén
Ola Toivonen
Alexander Gerndt

Gerndt är väl det mest tveksamma namnet här, men gotlänningen har ändå gjort det ok det lilla han fått chansen under kvalspelet. Största faran för honom är väl att täckning i andra lagdelar prioriteras. Forwards är naturligtvis de som oftast lyfts fram i pressen (i den ständiga jakten på 'Brolinare') och förutom tidigare nämnde Ranegie så kan ju namn som Rasmus Jönsson och John Guidetti bli heta framåt vårkanten om de nu lyckas leverera under vintern. Vi får förstås inte heller glömma Markus Rosenberg och Marcus Berg som båda besitter stora kvalitéer i grunden.

Guldbollen till Zlatan ännu en gång alltså och jag vet inte riktigt vad man skall säga om det. Rent objektivt är han ju den bäste svenske fotbollsspelaren there is, men motiveringen att Ibra skulle varit den ledande spelaren i EM-avancemanget är inte bara skarvat; det är direkt felaktigt. 

Novemberlandskamper är kanske inte det sexigaste som finns, men förbundet har ändå gjort sitt bästa denna gång då de fått till showdowns mot både Danmark och England. Lite, lite, lite tävlingskaraktär blir det därmed då danskjävlar som bekant alltid är danskjävlar; samtidigt som England jagar första segern mot Sverige sedan 1968.

Slutligen kan vi konstatera att det är Ekerörandigt som gäller i höst. Med Oakens avancemang till trean obeaktat kan vi konstatera att både Udinese och Juventus krigar i toppen av Serie A samtidigt som lågbudgetbygget (att allt är relativt vet ni sedan gammalt...) Newcastle United ännu är obesegrade i Premier League. Svart och vitt ska de va...!

Har ni tagit in dagens kvälltidningslöp så vet ni att torsdagens stora snackis är medias förhandsläsning av Zlatan Ibrahimovics självbiografi (författad tillsammans med David Lagercrantz) Jag är Zlatan. Och påståendet att filosofen Guardiola inte bara kör med 'sånt där Mahatma Gandhi-snack' , utan att denne även saknar fullständiga genitalier är ju en selling pitch av guds nåde. Omsusad release om en dryg vecka.

Inte bara Zlatan är i boktagen, utan även Egil 'Drillo' Olsen, norsk förbundskapten i två omgångar, lanserar sin senaste publikation, Spill effektiv fotball, i dagarna. Drillo diskuterar också han Barcelona och menar att även om katalanerna är planetens bästa lag för närvarande så saknar de inte svagheter, Det som direct style-gurun Olsen stör sig mest på är inte oväntat Barcas ofta ytterst tålmodiga possessionspel som inte riktigt limmar med Drillofilosofin om att komma snabbt till avslut.

Lånar avslutningsvis ett textutdrag från Wikipedia: "Även inom det privata näringslivet är utdelning av guldklocka efter lång anställning vanligt förekommande. Periodens längd kan variera, men 25 år är ett riktmärke". Kan detta innebära att Alex Ferguson kommer att ha ännu bättre koll på tilläggstiden framöver? På söndag är det nämligen ett kvartssekel sedan skotten tog över kontoret på Old Trafford...