Krutov
Det är inte helt lätt att ta in alla gånger, men när jag var liten och började få en uppfattning om tingen i världen så pågick faktiskt Kalla kriget alltjämt. Som sex-sju-åring var det förstås inte helt självklart hur det hela hängde ihop även om man givetvis fattade att vi i Sverige hörde till det något diffusa "väst" medan det väldiga Sovjetunionen på något slags Christer Björkman-manér rattade det som kallades "öst". Och medan det som var väst (vi alltså) kändes luddigt och otydligt så var det kommunistiska öst raka motsatsen på många sätt. Framförallt kändes koncepttänket bra mycket mer utvecklat och inget koncept var tydligare och mer symbolladdat än superfemman.
I namnen Vjatseslav Fetisov, Alexej Kasatonov, Sergej Makarov, Igor Larionov och Vladimir Krutov rymdes såväl poesi som ett helt samhällssystem. I mer än tio års tid tjänstgjorde de i den röda ishockeyarmén och deras överlägsenhet var ofta brutal. När så Sovjetimperiet började vittra sönder såg dessa ishockeyvirtuoser möjligheten att inta också den kapitalistiska västvärlden och NHL-klubbarna var förstås inte sena att slänga fram papper och penna för att få över giganterna. För fyra av dem fem blev detta ett steg in i en ny värld. Den femte hette Vladimir Krutov.
Krutov hamnade i Vancouver, men lyckades trots sin enorma talang och skickliget inte ställa om till det nya liv han nu erbjöds. Det blev bara en säsong innan han stack vidare till Schweiz och sedan till Sverige. Tre år efter att han blivit världsmästare med Sovjet i Globen 1989 så lirade Vladimir Krutov division 2-hockey i Östersund. Idag avled Vladimir Jevgenivitj Krutov på ett sjukhus i Moskva efter en kort tids sjukdom. Det är ännu inte bekräftat, men sannolikt är det sviterna från ett långvarigt alkoholmissbruk som givit utslag.
Jag minns ärligt talet inte särskilt mycket av Krutov som spelare och kanske var det symptomatiskt att han brukade hamna på den otacksamma vänsteryttern när vi lirade bordshockey (medan Makarov och Larionov kunde elda in mål från sina kalaspositioner) hemma. Inte desto mindre: Det är en stor mästare som lämnat oss och som sådan förtjänar han all respekt.
I namnen Vjatseslav Fetisov, Alexej Kasatonov, Sergej Makarov, Igor Larionov och Vladimir Krutov rymdes såväl poesi som ett helt samhällssystem. I mer än tio års tid tjänstgjorde de i den röda ishockeyarmén och deras överlägsenhet var ofta brutal. När så Sovjetimperiet började vittra sönder såg dessa ishockeyvirtuoser möjligheten att inta också den kapitalistiska västvärlden och NHL-klubbarna var förstås inte sena att slänga fram papper och penna för att få över giganterna. För fyra av dem fem blev detta ett steg in i en ny värld. Den femte hette Vladimir Krutov.
Krutov hamnade i Vancouver, men lyckades trots sin enorma talang och skickliget inte ställa om till det nya liv han nu erbjöds. Det blev bara en säsong innan han stack vidare till Schweiz och sedan till Sverige. Tre år efter att han blivit världsmästare med Sovjet i Globen 1989 så lirade Vladimir Krutov division 2-hockey i Östersund. Idag avled Vladimir Jevgenivitj Krutov på ett sjukhus i Moskva efter en kort tids sjukdom. Det är ännu inte bekräftat, men sannolikt är det sviterna från ett långvarigt alkoholmissbruk som givit utslag.
Jag minns ärligt talet inte särskilt mycket av Krutov som spelare och kanske var det symptomatiskt att han brukade hamna på den otacksamma vänsteryttern när vi lirade bordshockey (medan Makarov och Larionov kunde elda in mål från sina kalaspositioner) hemma. Inte desto mindre: Det är en stor mästare som lämnat oss och som sådan förtjänar han all respekt.
Kommentarer
Trackback
