A & B
Ok, som halvt om halvt utlovat kommer här en kortare fundering kring de lag som ingår i EM-grupperna A och B.
Grupp A
Hemmanationen Polen har slitit med målskyttet under våren så den gamla klassikern att repa mot ett brödgäng för att bygga självförtroende tillämpades igår då Andorra avfärdades med 4-0. Nu säger detta resultat förstås noll och intet och det skall faktiskt tilläggas att de två sista polska målen tillkom på straff. Jag har ändå känslan av att Polen är den något starkare av de två värdnationerna och kvalitet finns tveklöst i laget, inte minst hos Dortmundtrion Lukasz Piszczek, Jakub Blaszczykowski och Robert Lewandowski. Arsenalkeepern Wojciech Sczcesny har dessutom kapacitet att bli en av turneringens allra bästa målvakter.
Grekland känns i vanlig ordning ruggigt osexiga på förhand, möjligen då undantaget den långhårige Celtictjuren Giorgios Samaras som förväntas ordna grejorna framåt för Hellas. På mitten finns alltjämt 2004-hjältarna Kostas Katsouranis och Giorgios Karagounis, men frågan är hur längt det räcker? Nu är ju dock inte gruppmotståndet det allra tuffaste och vi vet förstås bättre än att skriva av grekerna helt...
Om Greklands lag är anonymt så kan detsamma verkligen sägas om Tjeckien. Lagets verkliga stjärna är förstås den hjälmbeprydde CL-hjälten Petr Cech, men utöver honom då? Ja, den begåvade, men ack så skadebenägne Tomas Rosicky finns på mitten och längst fram skall skyttekungen från 2004, Milan Baros, se till att de landsmän som tagit sig över gränsen (och de som är kvar hemma i Prag, Brno och Ceske Budejovice också förstås...) får jubla över tjeckiska baljor. Efter att ha laddat med en 1-2-torsk hemma mot Ungern så är väl inte förväntningarna superhöga i nuläget, vilket kan vara gynnsamt för tjeckerna. Skulle det bli respass redan i gruppen kan man också glädja sig att man har turneringens skönaste namn i truppen eller vad sägs om Theodor Gebre Selassie...?
Starkast i A-gruppen med fem dagar till avspark känns dock Ryssland. Starka namn i samtliga lagdelar och jag vill flagga lite för att ryssarna kan vara på väg mot den nivå man höll för fyra år sedan då man som bekant bland annat sopade banan med Sverige. 3-0-genrepet mot, ett förvisso luddigt, Italien skvallrar också om att man har bra koll på läget inför fredagens premme.
Grupp B
När Sverige vid lottningen till VM 2002 drogs in med Argentina, England och Nigeria kändes det rimligt att benämna detta som dödens grupp. Dock: Jämför man detta med det getingbo Danmark hamnat i nu så känns det som det handlar om äpplen och päron. MEN: Trots denna usla tumme med Fru Fortuna så har danskjävlarna chansen att gå vidare. Vad det gäller resursutnyttjande så är nämligen Morten Olsen en mästare i att göra den danska elvan bra mycket bättre än vad de ingående komponenterna egentligen borde medge. Största orosmolnet (förutom kanske motståndet då) är att man tvingats scratcha mångårige förstekeepern Thomas Sörensen på grund av skada, något som innebär att Evians, i landslagssammanhang orutinerade, Stephan Andersen får krypa in mellan stolparna.
Danmark gick ju förresten i kvalspelet en tuff strid med Portugal och nu drabbar de två alltså samman igen (de ingick som ni kanske minns också i samma kvalgrupp till VM 2010, då de lurade Sverige på Sydafrikaresan). Portugiserna är precis som danskarna outsiders i gruppen, men å andra sidan är Portugal, enligt min mening, det tvivelsutan mest opportunistiska av alla de 16 EM-lagen. I klartext innebär detta: De är beredda att ta tiill fler smutsiga trick än några andra för att nå dit de vill. Plus att de har en hårgeléindränkt kille som smällt in sextio (60) mål för Real Madrid den gångna säsongen. Varning alltså.
Men de båda nämnda lagen måste ändå överprestera betänkligt för att avancera eftersom två av turneringens verkliga huvudfavoriter står för motståndet. Vice världsmästarna Holland seglade igenom kvalspelet och kunde som ni kanske minns kosta på sig att förlora mot Sverige på Råsunda när EM-biljetten redan var i hamn. Egentligen är det inget som talar för att de orangea på något sätt kommer vara sämre än i Sydafrika för två år sedan och med Bert Van Marwijk vid rodret tycks de numera ha den desperation som de kanske delvis har saknat tidigare. Kvaliteten på lirarna behöver förstås inte ens diskuteras.
När det kommer till desperation är förstås Tyskland själva sinnebilden, men i VM senast var ju germanerna faktiskt charmlaget numero uno, inte minst efter de makalösa utspelningarna av England och Argentina. Och precis som fallet är med Holland: Varför skulle de vara sämre nu? Möjligen kan självförtroendet hos den kärna i laget som huserar i Bayern München vara något tilltufsat efter Champions League-haveriet, men jag undrar jag. Man har ju sedan VM fyllt på med unga stjärnor som Mats Hummels, Mario Götze och Marco Reus samtidigt som de flesta stora namnen finns kvar i minst samma klass som tidigare. Kommer inte försvinna före semifinalerna...
Grupp A
Hemmanationen Polen har slitit med målskyttet under våren så den gamla klassikern att repa mot ett brödgäng för att bygga självförtroende tillämpades igår då Andorra avfärdades med 4-0. Nu säger detta resultat förstås noll och intet och det skall faktiskt tilläggas att de två sista polska målen tillkom på straff. Jag har ändå känslan av att Polen är den något starkare av de två värdnationerna och kvalitet finns tveklöst i laget, inte minst hos Dortmundtrion Lukasz Piszczek, Jakub Blaszczykowski och Robert Lewandowski. Arsenalkeepern Wojciech Sczcesny har dessutom kapacitet att bli en av turneringens allra bästa målvakter.
Grekland känns i vanlig ordning ruggigt osexiga på förhand, möjligen då undantaget den långhårige Celtictjuren Giorgios Samaras som förväntas ordna grejorna framåt för Hellas. På mitten finns alltjämt 2004-hjältarna Kostas Katsouranis och Giorgios Karagounis, men frågan är hur längt det räcker? Nu är ju dock inte gruppmotståndet det allra tuffaste och vi vet förstås bättre än att skriva av grekerna helt...
Om Greklands lag är anonymt så kan detsamma verkligen sägas om Tjeckien. Lagets verkliga stjärna är förstås den hjälmbeprydde CL-hjälten Petr Cech, men utöver honom då? Ja, den begåvade, men ack så skadebenägne Tomas Rosicky finns på mitten och längst fram skall skyttekungen från 2004, Milan Baros, se till att de landsmän som tagit sig över gränsen (och de som är kvar hemma i Prag, Brno och Ceske Budejovice också förstås...) får jubla över tjeckiska baljor. Efter att ha laddat med en 1-2-torsk hemma mot Ungern så är väl inte förväntningarna superhöga i nuläget, vilket kan vara gynnsamt för tjeckerna. Skulle det bli respass redan i gruppen kan man också glädja sig att man har turneringens skönaste namn i truppen eller vad sägs om Theodor Gebre Selassie...?
Starkast i A-gruppen med fem dagar till avspark känns dock Ryssland. Starka namn i samtliga lagdelar och jag vill flagga lite för att ryssarna kan vara på väg mot den nivå man höll för fyra år sedan då man som bekant bland annat sopade banan med Sverige. 3-0-genrepet mot, ett förvisso luddigt, Italien skvallrar också om att man har bra koll på läget inför fredagens premme.
Grupp B
När Sverige vid lottningen till VM 2002 drogs in med Argentina, England och Nigeria kändes det rimligt att benämna detta som dödens grupp. Dock: Jämför man detta med det getingbo Danmark hamnat i nu så känns det som det handlar om äpplen och päron. MEN: Trots denna usla tumme med Fru Fortuna så har danskjävlarna chansen att gå vidare. Vad det gäller resursutnyttjande så är nämligen Morten Olsen en mästare i att göra den danska elvan bra mycket bättre än vad de ingående komponenterna egentligen borde medge. Största orosmolnet (förutom kanske motståndet då) är att man tvingats scratcha mångårige förstekeepern Thomas Sörensen på grund av skada, något som innebär att Evians, i landslagssammanhang orutinerade, Stephan Andersen får krypa in mellan stolparna.
Danmark gick ju förresten i kvalspelet en tuff strid med Portugal och nu drabbar de två alltså samman igen (de ingick som ni kanske minns också i samma kvalgrupp till VM 2010, då de lurade Sverige på Sydafrikaresan). Portugiserna är precis som danskarna outsiders i gruppen, men å andra sidan är Portugal, enligt min mening, det tvivelsutan mest opportunistiska av alla de 16 EM-lagen. I klartext innebär detta: De är beredda att ta tiill fler smutsiga trick än några andra för att nå dit de vill. Plus att de har en hårgeléindränkt kille som smällt in sextio (60) mål för Real Madrid den gångna säsongen. Varning alltså.
Men de båda nämnda lagen måste ändå överprestera betänkligt för att avancera eftersom två av turneringens verkliga huvudfavoriter står för motståndet. Vice världsmästarna Holland seglade igenom kvalspelet och kunde som ni kanske minns kosta på sig att förlora mot Sverige på Råsunda när EM-biljetten redan var i hamn. Egentligen är det inget som talar för att de orangea på något sätt kommer vara sämre än i Sydafrika för två år sedan och med Bert Van Marwijk vid rodret tycks de numera ha den desperation som de kanske delvis har saknat tidigare. Kvaliteten på lirarna behöver förstås inte ens diskuteras.
När det kommer till desperation är förstås Tyskland själva sinnebilden, men i VM senast var ju germanerna faktiskt charmlaget numero uno, inte minst efter de makalösa utspelningarna av England och Argentina. Och precis som fallet är med Holland: Varför skulle de vara sämre nu? Möjligen kan självförtroendet hos den kärna i laget som huserar i Bayern München vara något tilltufsat efter Champions League-haveriet, men jag undrar jag. Man har ju sedan VM fyllt på med unga stjärnor som Mats Hummels, Mario Götze och Marco Reus samtidigt som de flesta stora namnen finns kvar i minst samma klass som tidigare. Kommer inte försvinna före semifinalerna...
Kommentarer
Trackback
