Det måste vara radion
Kommer på mig själv med att jag ännu inte kommenterat det faktum att Spanien förra söndagen plockade hem sitt tredje raka mästerskap och därmed blev första nation att gå iland med detta. Någon skulle eventuellt flagga för Uruguay som följde upp sina två OS-segrar 1924 och 1928 med att vinna hemma-VM 1930, men däremellan fick ju de ljusblå se sig slagna av sina sydamerikanska rivaler hemma i Copa America ett par gånger så de får nog sträcka vapen mot spanjorerna ändå.
Nu skall det ju sägas att italienarna var något olyckliga i finalen eftersom de ju först fick Chiellini skadad i första och sedan Motta i andra när Prandelli redan genomfört sina tre byten. Nu hade det ju knappast hjälpt Italien om de fått vara elva man hela matchen. Nej, då hade ju spanjorerna betydligt jobbigare mot sina iberiska kusiner från Portugal i semin, där det faktiskt var nära att mästarna detroniserats.
Men, vad kan nu hindra Spanien från att gå emot ännu en stor seger i Brasilien om två år? Laget är ju fortfarande relativt ungt och man visade ju nu i EM att frånvaron av enskilda spelare, trots den obestridlliga kvaliteten på dessa, inte är något som hindrar fortsatt framgång. Betänk att Carles Puyol och David Villa, två instrumentala komponenter i de tidigare triumferna, alltså saknades denna gång. Favorittrycket kommer dock möjligen delas något med värdnationen Brasilien som förstås kommer att hypas in absrdum inför detta skådespel.
Och apropå mästare: För en liten stund sedan säkrade den ojämförlige Roger Federer sin sjunde (!) Wimbledontitel när hemmahoppet Andy Murray till slut kunde besegras med 3-1 i set. Segern innebär också att schweizaren återtar positionen som världsetta. Värdens främste idrottsman det senaste decenniet...?
Annars är det ju semestertider som gäller nu även om undertecknad ännu inte givits möjligheten att inträda i detta heliga tillstånd. Svenskens behov att få resorta och ägna sig åt 'inget speciellt' är ju, vad det verkar, omättligt (nu finns det ju många som faktiskt gör saker på sin semester, men jag är övertygad om att ni förstår vad jag menar...). Jag har dock tjuvat lite under helgen vad gäller 'inget speciellt'-aktiviteter för vad kan egentligen vara mer nonsensbetingat än att skapa en Spotifylista med låtar som figurererade frekvent i Radiosportens sändningar under tidigt 90-tal? Kravbilden var på den tiden tydlig: Satsa på mycket svenskt och satsa på tämligen lättsamma låtar så att dessa utan större åthävor kunde brytas av för målrapporter från Gavlerinken, Rocklunda eller Delfinen. Nåväl, min take av det hela hittar ni här:
Playlist Radiosporten
Från radio till radio: Sommar i P1 har nu rullat i två veckors tid och bäst hittills enligt mitt förmenade är den norske författaren Jo Nesbö, tätt följt av den finurliga och charmerande Klara Zimmergren. Ni bör, om ni inte har gjort det, också ratta in John Guidettis program från den 27 juni. På många sätt är det märkligt, men det är samtidigt fascinerande att höra Guidetti dra sin story so far.
Slutligen: En ögonblicksbild från Rörstrandsgatan dagen efter Spaniens viktoria i EM-finalen. Någon slags jävla symbolik går väl ändå att skönja...?
Nu skall det ju sägas att italienarna var något olyckliga i finalen eftersom de ju först fick Chiellini skadad i första och sedan Motta i andra när Prandelli redan genomfört sina tre byten. Nu hade det ju knappast hjälpt Italien om de fått vara elva man hela matchen. Nej, då hade ju spanjorerna betydligt jobbigare mot sina iberiska kusiner från Portugal i semin, där det faktiskt var nära att mästarna detroniserats.
Men, vad kan nu hindra Spanien från att gå emot ännu en stor seger i Brasilien om två år? Laget är ju fortfarande relativt ungt och man visade ju nu i EM att frånvaron av enskilda spelare, trots den obestridlliga kvaliteten på dessa, inte är något som hindrar fortsatt framgång. Betänk att Carles Puyol och David Villa, två instrumentala komponenter i de tidigare triumferna, alltså saknades denna gång. Favorittrycket kommer dock möjligen delas något med värdnationen Brasilien som förstås kommer att hypas in absrdum inför detta skådespel.
Och apropå mästare: För en liten stund sedan säkrade den ojämförlige Roger Federer sin sjunde (!) Wimbledontitel när hemmahoppet Andy Murray till slut kunde besegras med 3-1 i set. Segern innebär också att schweizaren återtar positionen som världsetta. Värdens främste idrottsman det senaste decenniet...?
Annars är det ju semestertider som gäller nu även om undertecknad ännu inte givits möjligheten att inträda i detta heliga tillstånd. Svenskens behov att få resorta och ägna sig åt 'inget speciellt' är ju, vad det verkar, omättligt (nu finns det ju många som faktiskt gör saker på sin semester, men jag är övertygad om att ni förstår vad jag menar...). Jag har dock tjuvat lite under helgen vad gäller 'inget speciellt'-aktiviteter för vad kan egentligen vara mer nonsensbetingat än att skapa en Spotifylista med låtar som figurererade frekvent i Radiosportens sändningar under tidigt 90-tal? Kravbilden var på den tiden tydlig: Satsa på mycket svenskt och satsa på tämligen lättsamma låtar så att dessa utan större åthävor kunde brytas av för målrapporter från Gavlerinken, Rocklunda eller Delfinen. Nåväl, min take av det hela hittar ni här:
Playlist Radiosporten
Från radio till radio: Sommar i P1 har nu rullat i två veckors tid och bäst hittills enligt mitt förmenade är den norske författaren Jo Nesbö, tätt följt av den finurliga och charmerande Klara Zimmergren. Ni bör, om ni inte har gjort det, också ratta in John Guidettis program från den 27 juni. På många sätt är det märkligt, men det är samtidigt fascinerande att höra Guidetti dra sin story so far.
Slutligen: En ögonblicksbild från Rörstrandsgatan dagen efter Spaniens viktoria i EM-finalen. Någon slags jävla symbolik går väl ändå att skönja...?
Kommentarer
Trackback
