Ingenting är heligt...?
Någon slags antites till lördagens inlägg om klubbkänsla då vi igår fick se ghananen Sulley Muntari kröna sin Milandebut med att peta in en retur efter att Cesenas veterankeeper Francesco Antonioli misslyckats med att hålla Thiago Silvas frispark. Muntari är den senaste i en lång rad som gått mellan de två Milanoklubbarna och man kan förvånas något över hur okontroversiella dessa övergångar är med tanke på rivaliteten mellan lagen. Som jämförelse: Senast en spelare gick mellan de två storheterna från nordvästra England, Liverpool och Manchester United, var 1964 när Phil Chisnall lämnade United för Pool...
Annars kan vi konstatera att Serie A nu är ett tvåhästarsrace efter att Udinese gått ner sig formmässigt utan sina storstjärnor Mauricio Isla och Antonio Di Natale. Kommande lördag möts så Milan och Juve på San Siro och även om milanesarna klarat sig bra utan Zlatan Ibrahimovic så kan ni räkna med att man kommer att göra allt för att få svenskens avstängning förkortad så att denne kan medverka mot sin före detta klubb.
Helgens snackis har ju annars varit den nioårige Intersupportern Filippo som i fredagsmatchen mot Bologna höll upp en banderoll som uppmanade Interlirarna till seger eftersom han för närvarande går igenom 'hard times' med sina skolkamrater på grund av de svartblåas vikande form. Nu hjälpte dock inte Filippos uppmaning utan bortalaget Bologna vann med solklara 3-0 efter bland annat två Marco Di Vaio-mål. Och om England muntligt är läktarkvickheternas förlovade land (-there's only two Andy Goram etc, etc...) så brukar italienarna ha för vana att leverera i skrift. Följaktligen uppmanade Juventusanhängarna i lördagsmatchen mot Catania Filippo att byta såväl skola som lag. Och med tanke på omständigheterna (Inters uselhet) så kanske detta för närvarande är den smidagste lösningen på hans problem...
