pivote

Jaha, Brynäs alltså mästare i torsdags och trots att jag under finalserien upptäckte att mina sympatier klart och tydligt fanns hos Skellefteå AIK, så känns det ändå kul att konstatera att en del av svensk hockeys framtid redan är här i och med de unga brynäsarnas framfart. Allra bäst var förstås lagkaptenen och snipern Jakob Sillvferberg som varit så bra att Ottawa omedelbart kallar över honom till Stanley Cup-slutspelet där han skall försöka skjuta ut Henrik Lundqvists New York Rangers. Går newyorkarna segrande ur playoffserien återvänder dock Silfverberg till Sverige för att delta i VM.

VM, ja. Känns inte som det är något superdrag kring denna turnering trots att turneringen alltså delvis spelas i Sverige. Annat var det för 23 år sedan, då Globen invigdes i samband med 1989 års hockey-VM. Sverige hade två år tidigare lurat Sovjet och deras superfemma på guldet i Wien och förväntningarna var höga. Resultatet för svenskt vidkommande blev då något av ett antiklimax eftersom ryssarna tog tillbaka guldet samtidigt som Tre Kronor blev utan medalj. Minnen från turneringen saknas dock inte. Det var ju då Kenta Nilsson gjorde sin klassiska frilägesdragning mot USA, vilken inspirerade en viss Peter Forsberg att prova samma variant i en OS-final ett par år senare. Och det var ju också då Håkan Södergren agerade sångare i den kanske allra mest legendariska av alla mästerskapslåtar. Jag minns att vi hade det inspelat på VHS när Södergren & co liveskrålar låten (vill minnas att Magnus "Sigge" Svensson var den efter Södergren mest framträdande vokalisten...). Har inte hittat denna på tuben, men däremot vad jag fattar är videon till det hela kompletterad med en fantastisk intervju med Håkan. Helt jävla magiskt förstås.

Närmast efter denna på samma VHS-band fanns en helt annan video, nämligen Traveling Wilburys End of the Line. Wilburys var ju supergruppernas supergrupp där de fem medlemmarna alltså var Bob Dylan, Roy Orbison, George Harrison, Tom Petty och Jeff Lynne. Fortfarande tycker jag det är förtrollande med den gungande gungstolen där den då nyligen avlidne Roy Orbisons gitarr placerats. Både videon och låten håller naturligtvis alldeles utmärkt även idag.