Tragik

Rationellt så vet vi att livet är bräckligt och att döden hela tiden finns närvarande. Ändå är det först när döden får ett ansikte som vi verkligen blir medvetna om dess existens. I fallet med Stefan Liv handlar det inte bara om ett ansikte, utan även om en stark personlighet som ofta stuckit ut från den gråa elitidrottarmassan. Livs smått sävliga karaktär och bohemiska framtoning gjorde honom till en av svensk idrotts största profiler och hans bortgång vid endast 30 års ålder är en tragedi som berör många. Närmast går förstås ändå tankarna till Livs hustru och barn.

Olyckan i Jaroslavl igår eftermiddag är långt ifrån den första med ett idrottslag inblandat, men det är, mig veterligt, första gången som konsekvenserna av en olycka drabbat så många olika länder. Förutom den uppenbara sorgen i Ryssland, så sörjer Slovakien idag Pavol Demitra, Vitryssland Ruslan Salei, Lettland Karlis Skrastins och Tjeckien Karel Rachunek, Josef Vacisek och Jan Marek. Lägg till dessa tysken Robert Dietrich och den kanadensiske tränaren Brad McCrimmon.

Detta är ett svårt inlägg att författa, men kontentan är att livet, på något sätt, ändå går vidare. Inte för att man nödvändigtvis vill det, utan för att det måste göra det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0