Besvikelse
Jag tillhör inte de människor som tror på ödet, men kanske skipades ändå någon form av gudomlig rättvisa när Genoaanfallaren Gergely Rudolf i slutminuterna lyckades undkomma bevakningen från nye lagkamraten Andreas Grankvist och därmed kunde ge Ungern segern i gårdagens kvalmatch. Som bekant har ju Sverige vid de två föregående bortakamperna i Budapest lyckats sy in de tre poängen i slutskedet.
Idag känner man förstås en stor besvikelse och jag skulle vilja bryta ner denna besvikelse i tre steg:
1. Resultatet. Det är elitidrott vi talar om och då är, när det kommer kritan, resultatet allt som räknas. Noll poäng i Budapest är ingen katastrof, men likväl en svår missräkning för Hamréns landslag.
2. Hur matchen genomfördes. Det svenska försvarsspelet fungerade överlag dåligt över hela planen och även om tidningskrönikerna idag går hårt åt backlinjen (som förvisso var skakig matchen igenom) så måste man ha klart för sig att fotboll är ett lagspel, där elva man har ett ansvar för att det skall fungera såväl framåt som bakåt. Mot Finland i juni firade Sverige stora triumfer genom att gå hårt åt de finska uppspelen. Igår uppträdde Ungerns backlinje nästan lika tafatt som Finlands på Råsunda, men tyvärr lyckades de blågula inte tillräckligt utnyttja detta. Att sedan Sverige hade målchanser för att göra både ett andra och ett tredje mål är sekundärt i sammanhanget.
3. Vi är inte bättre än så här. Sverige har så här långt förlorat två matcher i EM-kvalet. Gemensam nämnare: Olof Mellberg har varit frånvarande i bägge matcherna. Det blev igår kväll plågsamt tydligt att Sverige utan Gullsångssonen inte har den kvalité som krävs när det blåser som hårdast. Efter förlusten i Amsterdam förra hösten sågades Behrang Safari. Idag är det hans ersättare på vänsterbacken, Oscar Wendt, som hängs. För media är det ju i sammanhanget perfekt med en syndabock, men Wendt var på inget sätt ensamt skyldig till förlusten igår.
Fortsättningen då? Ja, närmast väntar ju San Marino i Serravalle på tisdag och tre svenska pinnar där skall förstås vara en formsak. Vi får inte glömma att Sverige fortfarande har ett tydligt grepp om andraplatsen i gruppen, även om möjligheten att avancera som bästa tvåa kraftigt minskade i och med torsken i Budapest.
Idag känner man förstås en stor besvikelse och jag skulle vilja bryta ner denna besvikelse i tre steg:
1. Resultatet. Det är elitidrott vi talar om och då är, när det kommer kritan, resultatet allt som räknas. Noll poäng i Budapest är ingen katastrof, men likväl en svår missräkning för Hamréns landslag.
2. Hur matchen genomfördes. Det svenska försvarsspelet fungerade överlag dåligt över hela planen och även om tidningskrönikerna idag går hårt åt backlinjen (som förvisso var skakig matchen igenom) så måste man ha klart för sig att fotboll är ett lagspel, där elva man har ett ansvar för att det skall fungera såväl framåt som bakåt. Mot Finland i juni firade Sverige stora triumfer genom att gå hårt åt de finska uppspelen. Igår uppträdde Ungerns backlinje nästan lika tafatt som Finlands på Råsunda, men tyvärr lyckades de blågula inte tillräckligt utnyttja detta. Att sedan Sverige hade målchanser för att göra både ett andra och ett tredje mål är sekundärt i sammanhanget.
3. Vi är inte bättre än så här. Sverige har så här långt förlorat två matcher i EM-kvalet. Gemensam nämnare: Olof Mellberg har varit frånvarande i bägge matcherna. Det blev igår kväll plågsamt tydligt att Sverige utan Gullsångssonen inte har den kvalité som krävs när det blåser som hårdast. Efter förlusten i Amsterdam förra hösten sågades Behrang Safari. Idag är det hans ersättare på vänsterbacken, Oscar Wendt, som hängs. För media är det ju i sammanhanget perfekt med en syndabock, men Wendt var på inget sätt ensamt skyldig till förlusten igår.
Fortsättningen då? Ja, närmast väntar ju San Marino i Serravalle på tisdag och tre svenska pinnar där skall förstås vara en formsak. Vi får inte glömma att Sverige fortfarande har ett tydligt grepp om andraplatsen i gruppen, även om möjligheten att avancera som bästa tvåa kraftigt minskade i och med torsken i Budapest.
Kommentarer
Trackback
