Dominans
Thomas Wernersson står möjligen alltjämt fast vid att Elfsborg kommer ta hem allsvenskan och ett allra sista halmstrå erbjuds också boråsarna imorgon kväll då suveräna serieledarna Helsingborg kommer på besök. Ingen sunt tänkande människa tror väl dock att Conny Karlssons mannar skall tappa sitt stora försprång? Betänk att HIF endast förlorat en (1) match under hela sässen och detta trots att nyckelfigurer som Alexander Gerndt, Rasmus Jönsson och Peter Larsson lämnat under resans gång. Well, well, it aint over until...
I och med MFF:s guld ifjol och Helsingborgs sannolika guld-to-be i år så kan vi kontatera att svensk fotbolls epicentrum (åtminstone om man väljer sportslig framgång som avgörande parameter) i inledningen av detta decennium alltså varken finns i Stockholm eller Göteborg, utan i västra Skåne. Ytterligare ett bevis på detta finner vi i Ängelholms framfart i superettan och efter att ha gjort 2-0 på Åtvid igår så ser det ut som minst en kvalplats är bärgad för de gula. I samband med gårdagsvinsten framkom dock uppgifter om att ÄFF:s ekonomiska situation innehåller knallröda siffror och nu vänder sig klubben till kommunen för stöd i hopp om att elitlicensen skall gå att rädda.
Hur Ängelholm som klubb är skött över tid har jag ingen aning om, men det är inte helt förvånande att de har svårt att få ekonomin att gå ihop. Deras största problem är nämligen (sannolikt iaf) deras mycket begränsade publikunderlag. I snitt har endast 1042 åskådare kommit för att se ÄFF, trots att de alltså befinner sig i serietopp. Av de 16 superettanklubbarna så har faktiskt endast Brommapojkarna och Qviding ett sämre publiksnitt än Ängelholm. Förklaringen till att dessa två återfinns i botten av pubilkligan behöver kanske inte utvecklas närmare, då de i sammanhanget är alltför små fiskar i alltför stora dammar. Ängelholm befinner sig förstås också i en konkurrenssituation eftersom ovan nämnda Helsingborg inte ligger alltför långt bort geografiskt. Det stora problemet för en klubb som Ängelholm tror jag dock handlar om tradition. Jag vet att jag vid något tidigare inlägg har berört att det finns 'fotbollsstäder' och 'hockeystäder', vilket innebär att den ena eller andra idrotten dominerar kraftigt på den givna orten (på akademiska kallas detta 'geographical path dependence'). Och eftersom Ängelholm av tradition är en hockeystad så hade Rögle Bandyklubb (som de ju faktsikt heter) som topplag i näst högsta serien förra säsongen ett pubilksnitt på över 3 000 åskådare att jämföras med ÄFF:s dryga 1 000. Ni kan själva tänka vilken skillnad detta innebär i reda pengar. Givetvis medför detta större intresse också mereffekter så som ökad möjlighet till att locka till sig sponsorer.
I och med MFF:s guld ifjol och Helsingborgs sannolika guld-to-be i år så kan vi kontatera att svensk fotbolls epicentrum (åtminstone om man väljer sportslig framgång som avgörande parameter) i inledningen av detta decennium alltså varken finns i Stockholm eller Göteborg, utan i västra Skåne. Ytterligare ett bevis på detta finner vi i Ängelholms framfart i superettan och efter att ha gjort 2-0 på Åtvid igår så ser det ut som minst en kvalplats är bärgad för de gula. I samband med gårdagsvinsten framkom dock uppgifter om att ÄFF:s ekonomiska situation innehåller knallröda siffror och nu vänder sig klubben till kommunen för stöd i hopp om att elitlicensen skall gå att rädda.
Hur Ängelholm som klubb är skött över tid har jag ingen aning om, men det är inte helt förvånande att de har svårt att få ekonomin att gå ihop. Deras största problem är nämligen (sannolikt iaf) deras mycket begränsade publikunderlag. I snitt har endast 1042 åskådare kommit för att se ÄFF, trots att de alltså befinner sig i serietopp. Av de 16 superettanklubbarna så har faktiskt endast Brommapojkarna och Qviding ett sämre publiksnitt än Ängelholm. Förklaringen till att dessa två återfinns i botten av pubilkligan behöver kanske inte utvecklas närmare, då de i sammanhanget är alltför små fiskar i alltför stora dammar. Ängelholm befinner sig förstås också i en konkurrenssituation eftersom ovan nämnda Helsingborg inte ligger alltför långt bort geografiskt. Det stora problemet för en klubb som Ängelholm tror jag dock handlar om tradition. Jag vet att jag vid något tidigare inlägg har berört att det finns 'fotbollsstäder' och 'hockeystäder', vilket innebär att den ena eller andra idrotten dominerar kraftigt på den givna orten (på akademiska kallas detta 'geographical path dependence'). Och eftersom Ängelholm av tradition är en hockeystad så hade Rögle Bandyklubb (som de ju faktsikt heter) som topplag i näst högsta serien förra säsongen ett pubilksnitt på över 3 000 åskådare att jämföras med ÄFF:s dryga 1 000. Ni kan själva tänka vilken skillnad detta innebär i reda pengar. Givetvis medför detta större intresse också mereffekter så som ökad möjlighet till att locka till sig sponsorer.
Kommentarer
Trackback
