This and that

Bara timmar kvar nu tills det brakar loss i Augsburg. Australien väntar som bekant i kvarten för de svenska tjejerna och även om det låter som en överkomlig uppgift så måste vi bära med oss att 'The Matildas' avfärdade Norge i den sista gruppmatchen. Ett Norge som så många gånger ställt till det för det svenska damlandslaget. Förutom den hägrande semiplatsen ligger ytterligare ett pris i potten i eftermiddag. En svensk seger innebär nämligen en biljett till nästa års OS i London. Detta efter att hemmafavoriterna Tyskland chockartat slagits ut av Japan igår kväll.

Favoriter som strugglar ser vi också i Copa America. Inget av de fyra sydamerikanska lagen som nådde minst kvartsfinal i förra årets VM (Brasilien, Argentina, Uruguay och Paraguay) har hittills lyckas bärga någon seger (men faktiskt har inte heller några förluster inkasserats. Samtliga har inlett med två kryss). Av det lilla jag har sett har jag blivit mest imponerad av Chile som inte bara är den omtalade Alexis Sanchez (även om det var han som ordnade kvitteringen mot Uruguay och därmed fick alla rubriker), utan på det hela taget har ett mycket tekniskt och passningsskickligt lag.

En sommarklassiker är i rullning (sic!) och idag fortsätter Tour de France-cyklisterna genom Centralmassivet. Norske Thor Hushovd håller alltjämt den gula ledartröjan, men kommer få bekänna färg (sic!) på dagens sträcka till Saint-Flour, då inte mindre än åtta kategoriserade stigningar skall avverkas.

Nu verkar kontraktshärvan med Twente vara löst och John Guidetti kan återvända till Manchester City. Kanske gör han rätt och kanske kommer han få möjligheten att visa vad han kan hos de ljusblå (men man man skulle väl inte bli superförvånad om City splashar iväg X antal miljoner pund på ytterligare någon monsteranfallare under sommaren?), men det olyckliga med det hela är att Guidetti spär på bilden av sig själv som egensinnig (vilket givetvis inte är något fel i sig att vara) strulkille. Och är det något klubbledare runt om noterar så är det sådant.

Helt okontroversiell har inte alltid heller Fabio Cannavaro varit, men när den 136-faldige italienske landslagsmannen idag tackar för sig som professionell spelare så är det ändå en av vår tids stora vi säger farväl till. Den blott 176 centimeter långe mittbackens största stund var givetvis när han som kapten lyfte bucklan efter Italiens VM-guld 2006. Grazie a tutti säger jag!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0