Tema: Hyllning
Två av vår tids största har idag (vad vi vet, oberoende av varandras beslut) slutligen bestämt sig för att de respektive karriärerna är till ända. Det är egentligen inte i något av fallen förvånande då skadeproblemen som bekant varit ständigt närvarande på senare år. Likheterna mellan Peter Forsberg från Domsjö, Örnsköldsvik och Ronaldo Luiz Nazario de Lima från Bento Ribeiro, Rio de Janeiro är förresten flera:
-Båda slog igenom tidigt. Foppa tog sig som sjuttonåring in i Modos A-lag redan säsongen 1990/91 (fast han saknades i samlaralbumet, där årsbarnet Markus Näslund var med) och blev världsmästare med Tre Kronor redan 1992. Ronaldo var ju också bara sjutton då han som tandställningsprydd junis ingick i 1994-truppen och fick se Romario & co spela hem Brasiliens första VM-guld på 24 år i USA. Sedan for han till PSV Eindhoven och mer än fyllde ut den tröja som just Romario hade lämnat efter sig i den holländska storklubben. Vid 21 års ålder hade båda världen för sina fötter.
-Båda hade förmågan att kombinera extraordinär teknisk briljans med enastående fysisk kapacitet.
-Båda klarade av att resa sig när de var uträknade av de flesta. Foppa i samband med Sveriges guld i OS i Turin 2006 och Ronaldo vid Korea/Japan-VM 2002.
Inte lätt att välja i godispåsen när det kommer till sådana här fenomen, men jag väljer att länka dessa: Foppas kvittering till 5-5 i den famösa vändningen mot Finland 2003 (personligt minne: Jag följde matchen via en lumparkompis referat av radioreferatet. Våra befäl tog cirka fem minuter före nedsläpp beslutet om att vi skulle spola upp nån jävla minkabel. Båten som låg bredvid hade Viasat...) och Ronaldos mål mot AIK i cupvinnarcupen på Råsunda 1997 (personligt minne: Jag var där...).
Slutligen: Detta är långt ifrån det bästa inlägg som skrivits på bloggen, men det är, i linje med dagens datum, skrivet med kärlek...
-Båda slog igenom tidigt. Foppa tog sig som sjuttonåring in i Modos A-lag redan säsongen 1990/91 (fast han saknades i samlaralbumet, där årsbarnet Markus Näslund var med) och blev världsmästare med Tre Kronor redan 1992. Ronaldo var ju också bara sjutton då han som tandställningsprydd junis ingick i 1994-truppen och fick se Romario & co spela hem Brasiliens första VM-guld på 24 år i USA. Sedan for han till PSV Eindhoven och mer än fyllde ut den tröja som just Romario hade lämnat efter sig i den holländska storklubben. Vid 21 års ålder hade båda världen för sina fötter.
-Båda hade förmågan att kombinera extraordinär teknisk briljans med enastående fysisk kapacitet.
-Båda klarade av att resa sig när de var uträknade av de flesta. Foppa i samband med Sveriges guld i OS i Turin 2006 och Ronaldo vid Korea/Japan-VM 2002.
Inte lätt att välja i godispåsen när det kommer till sådana här fenomen, men jag väljer att länka dessa: Foppas kvittering till 5-5 i den famösa vändningen mot Finland 2003 (personligt minne: Jag följde matchen via en lumparkompis referat av radioreferatet. Våra befäl tog cirka fem minuter före nedsläpp beslutet om att vi skulle spola upp nån jävla minkabel. Båten som låg bredvid hade Viasat...) och Ronaldos mål mot AIK i cupvinnarcupen på Råsunda 1997 (personligt minne: Jag var där...).
Slutligen: Detta är långt ifrån det bästa inlägg som skrivits på bloggen, men det är, i linje med dagens datum, skrivet med kärlek...
Kommentarer
Trackback
