Vintern rasar ut...
Klassiska Londonlaget Queens Park Rangers (uttalas kjuu-piii-aaar om nu någon trodde något annat) har i eftermiddag möjlighet att säkra sin återkomst till Premier League efter 15 års frånvaro. En pinne mot Watford idag räcker för laget från Shephard's Bush. Om nu inte FA gör verklighet av sitt hot att frånta QPR 15 poäng på grund av oegentligheter i samband med värvningen av den argentinske mittfältaren Alejandro Faurlin. Cluen är att Faurlin varit ägd av tredje part, vilket inte är tillåtet. Ett liknande case hade vi ju för ett par år sedan då West Ham på ett mycket märkligt sätt lyckades värva såväl Carlos Tevez som Javier Mascherano.
Är per definition inte så förtjust i lirare som har smeknamn på tröjorna och har därför känt en viss motvilja mot Man Uniteds mexikan Javier Hernandez (på vars tröja det alltså står Chicharito, vilket betyder "den lilla bönan"), men jag måste nu ge mig på nåd och onåd. Förutom att killen har ett närmast Gary Linekerskt sinne för att nosa upp målchanser så är han en jävel på att använda sin lilla, till synes späda, kropp för att skydda boll och ta sig till avslut. Ett närmast perfekt komplement till Wayne Rooney och att skytteligaledande Dimitar Berbatov får nöta reservfilt känns helt riktigt.
Funderar förresten på vilken typ av retrokommunikation som jag tilltalas mest av: Alex Fergusons enorma, vita telefon eller José Mourinhos lappskickande à la mellanstadiet...
...och Sverige är aldrig så mycket Sverige som när Systembolaget på Fleminggatan tvingas att be sina kunder att bilda kö utanför butiken, då vårsolen orsakar ett närmast extremt bag-in-box-behov bland medborgarna. En av alkoholmonopolets förkämpar fick stå utanför ingången och vinka in människor enligt vedertagen en-in-en-ut-princip. Det allra mest svenska är förstås att folk (om möjligen med ett lite stressat snett leende...) accepterar detta som den naturligaste sak i världen.
Är per definition inte så förtjust i lirare som har smeknamn på tröjorna och har därför känt en viss motvilja mot Man Uniteds mexikan Javier Hernandez (på vars tröja det alltså står Chicharito, vilket betyder "den lilla bönan"), men jag måste nu ge mig på nåd och onåd. Förutom att killen har ett närmast Gary Linekerskt sinne för att nosa upp målchanser så är han en jävel på att använda sin lilla, till synes späda, kropp för att skydda boll och ta sig till avslut. Ett närmast perfekt komplement till Wayne Rooney och att skytteligaledande Dimitar Berbatov får nöta reservfilt känns helt riktigt.
Funderar förresten på vilken typ av retrokommunikation som jag tilltalas mest av: Alex Fergusons enorma, vita telefon eller José Mourinhos lappskickande à la mellanstadiet...
...och Sverige är aldrig så mycket Sverige som när Systembolaget på Fleminggatan tvingas att be sina kunder att bilda kö utanför butiken, då vårsolen orsakar ett närmast extremt bag-in-box-behov bland medborgarna. En av alkoholmonopolets förkämpar fick stå utanför ingången och vinka in människor enligt vedertagen en-in-en-ut-princip. Det allra mest svenska är förstås att folk (om möjligen med ett lite stressat snett leende...) accepterar detta som den naturligaste sak i världen.
Kommentarer
Trackback
