Höst/vår?
Såg på Text-tv igår att allas våran Thomas Wernersson i söndagens sportspegel propagerat för en återgång till höst/vår-spel. Wernerssons huvudargument var tydligen att de svenska lagens chanser i europaspelet skulle öka betänkligt i och med att perioden mellan exempelvis serieseger och CL-kval skulle bli avsevärt mycket kortare än vad som är fallet idag. Förutsättningarna att behålla tongivande spelare in i ett sådant kvalspel ökar förstås om denna period är 1.5 månad lång i stället för åtta.
Och visst, det är väl en god tanke. Det är till exempel inte orimligt att tänka att de nyblivna svenska mästarna Malmö FF till nästa års CL-kval kan ha blivit av med exempelvis Daniel Larsson, Guillermo Molins och Agon Mehmeti, vilket av förklarliga skäl skulle minska lagets slagstyrka påtagligt.
Det absolut största problemet med höst/vår ser vi dock utanför fönstret idag. Klimatet kallas det för er som är oinvigda. Den rekordtidiga allsvenska starten i våras bjöd ju som ni minns på otaliga leråkrar (en del hävdar till oich med att Skånelagen under denna period grundlade sina tätpositioner eftersom deras planer i stort sett var de enda speldugliga) och klena publiksiffror. En höst/vår-övergång skulle pressa schemat än mer och sannolikt medföra ytterligare publikbortfall. Konstgräs all over skulle kanske kunna vara en lösning, men...
Argumentet att lägga om serierna för att synkronisera allsvenskan med Europa är förvisso bra, men det innebär ju också att omläggning rimligen bör ske också neråt i seriepyramiden. Ni förstår ju själva: Hal is, såväl bildligt som bokstavligt.
Historiskt lärda vet ju att Sverige tidigare faktiskt har spelat höst/vår. Omläggningen till vår/höst skedde under maratonsäsongen 58/59 (alltså höst/vår/höst), men det är viktigt att förstå att detta skedde i en annan tid. Spelarna i de allsvenska lagen utövade för det första inte fotboll på heltid (proffsfotboll tilläts ju i Sverige först 1967), utan var så kallade "glada" amatörer, med arbete vid sidan om. Under det halvårslånga serieuppehållet letade många lirare dessutom fram bandy- eller hockeyrören i stället för att försäsonga på hårda grusplaner (vilket i sig låter nog så trevligt!).
Reaktioner på detta?
Och visst, det är väl en god tanke. Det är till exempel inte orimligt att tänka att de nyblivna svenska mästarna Malmö FF till nästa års CL-kval kan ha blivit av med exempelvis Daniel Larsson, Guillermo Molins och Agon Mehmeti, vilket av förklarliga skäl skulle minska lagets slagstyrka påtagligt.
Det absolut största problemet med höst/vår ser vi dock utanför fönstret idag. Klimatet kallas det för er som är oinvigda. Den rekordtidiga allsvenska starten i våras bjöd ju som ni minns på otaliga leråkrar (en del hävdar till oich med att Skånelagen under denna period grundlade sina tätpositioner eftersom deras planer i stort sett var de enda speldugliga) och klena publiksiffror. En höst/vår-övergång skulle pressa schemat än mer och sannolikt medföra ytterligare publikbortfall. Konstgräs all over skulle kanske kunna vara en lösning, men...
Argumentet att lägga om serierna för att synkronisera allsvenskan med Europa är förvisso bra, men det innebär ju också att omläggning rimligen bör ske också neråt i seriepyramiden. Ni förstår ju själva: Hal is, såväl bildligt som bokstavligt.
Historiskt lärda vet ju att Sverige tidigare faktiskt har spelat höst/vår. Omläggningen till vår/höst skedde under maratonsäsongen 58/59 (alltså höst/vår/höst), men det är viktigt att förstå att detta skedde i en annan tid. Spelarna i de allsvenska lagen utövade för det första inte fotboll på heltid (proffsfotboll tilläts ju i Sverige först 1967), utan var så kallade "glada" amatörer, med arbete vid sidan om. Under det halvårslånga serieuppehållet letade många lirare dessutom fram bandy- eller hockeyrören i stället för att försäsonga på hårda grusplaner (vilket i sig låter nog så trevligt!).
Reaktioner på detta?
Kommentarer
Trackback
