Spanien är världsmästare!

Johann Cruyffs drömfinal mellan Holland och Katalonien blev inte den sprakande tillställning många hade hoppats på och jag måste säga att jag anade oråd redan i onsdags kväll då finalparet blev klart. Trots att mina förväntningar alltså var rejält nedtonade så blev jag besviken i afton. Kanske på att cynismen i mångt och mycket kvävde den skapande anden även om målchanser inte saknades. Jag tror inte att så värst många neutrala åskådare lider med de (ofta iaf) smutsigt spelande holländarna (det ska förstås tilläggas att inte heller spanjorerna lade några fingrar emellan) och att de till slut drabbades av ett rött var närmast oundvikligt. Spanien lyckades ju också påpassligt att utnyttja detta utökade utrymme när Iniesta sköt segermålet.

Lite roligt förresten att just Iniesta fick bli matchvinnare. Ofta har han ju fått stå i skuggan av än större stjärnor i såväl Barcelona som i det spanska landslaget, men det råder inget tvivel om att de senaste åren varit en av världens absolut bästa spelare.

Är Spanien då, i egenskap av världsmästare, världens bästa lag? Ja, det är de nog, efter att ha varit bättre än Tyskland i semin och bättre än Holland i finalen. Lite sur bismak är det ändå att spanjorerna endast har lyckats att producera åtta (självklart all-time-low för ett VM-vinnande lag) mål framåt på sju matcher.

...och inte oväntat så spelades en av turneringens skönaste matcher (även om bronsfighten som alltid saknar den där riktiga, riktiga hettan) mellan turneringens två skönaste lag, nämligen Tyskland och Uruguay. Närmast episk avslutning när Forlan med matchens sista spark smashade sin frispark i ribban. Nästan synd att matchen inte fick gå till förlängning då jag tror att de flesta hade kunnat tänka sig att se mer.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0