Sömnbrist?
Följande, ikväll på Stockholm Stadion närvarande, personer bör få kämpa ordentligt med nattsömnen:
1. Pa-Dembo Touray, som gjorde ett fatalt misstag vid ställningen 1-0 till Djurgården och tillät kroniske målsumparen Edward Ofere att nicka in utjämningen. Djurgården hade så långt i matchen spelat bättre än vad jag har sett de göra på länge.
2. Jan Tauer, som vid ställningen 1-2 gick på en provokation av Rick Kruys (Kruys stod för en Adebayor light genom att hetsa Djurgårdspubliken. När jag tänker på det så borde han få vända sig några varv han också) och drog på sig ett rött kort. Tauer har med tiden blvit mäkta populär bland Djurgårdsanhängarna och jag förstår på sätt och vis varför. Tysken har visserligen påtagliga brister som fotbollsspelare, men hans never-say-die-attityd har av naturliga skäl gått hem hos supportrarna. Fram till nu i alla fall. Att i ett så utsatt läge förstöra lagets chanser till kvittering och poäng borde vara i det närmaste oförlåtligt. När Tauer dessutom vid sitt uttåg höll handen mot hjärtat och klubbmärket, ja då borde han ha raserat all goodwill han har byggt upp under sin tid i Djurgården.
3. De supportrar som lät sig provoceras av Kruys och kastade in föremål mot holländaren.
4. De supportrar som efter Tauers utvisning tog sig in på planen.
5. Ordningsvakterna som inte verkade bry sig nämnvärt om ovanstående händelse.
6. Djurgårderns tränaduo André Jeglertz och Steve Galloway. Djurgården började som sagt bra, men lagets dåliga självförtroende kom i kapp dem igen och skräcken för nedflyttning lyser i spelarnas ögon, inte minst hos lagkaptenen Markus Johannesson. Det är Jeglertz jobb att vända på sådana negativa tankar och det är en tung uppgift som knappast bidrar till god nattsömn.
1. Pa-Dembo Touray, som gjorde ett fatalt misstag vid ställningen 1-0 till Djurgården och tillät kroniske målsumparen Edward Ofere att nicka in utjämningen. Djurgården hade så långt i matchen spelat bättre än vad jag har sett de göra på länge.
2. Jan Tauer, som vid ställningen 1-2 gick på en provokation av Rick Kruys (Kruys stod för en Adebayor light genom att hetsa Djurgårdspubliken. När jag tänker på det så borde han få vända sig några varv han också) och drog på sig ett rött kort. Tauer har med tiden blvit mäkta populär bland Djurgårdsanhängarna och jag förstår på sätt och vis varför. Tysken har visserligen påtagliga brister som fotbollsspelare, men hans never-say-die-attityd har av naturliga skäl gått hem hos supportrarna. Fram till nu i alla fall. Att i ett så utsatt läge förstöra lagets chanser till kvittering och poäng borde vara i det närmaste oförlåtligt. När Tauer dessutom vid sitt uttåg höll handen mot hjärtat och klubbmärket, ja då borde han ha raserat all goodwill han har byggt upp under sin tid i Djurgården.
3. De supportrar som lät sig provoceras av Kruys och kastade in föremål mot holländaren.
4. De supportrar som efter Tauers utvisning tog sig in på planen.
5. Ordningsvakterna som inte verkade bry sig nämnvärt om ovanstående händelse.
6. Djurgårderns tränaduo André Jeglertz och Steve Galloway. Djurgården började som sagt bra, men lagets dåliga självförtroende kom i kapp dem igen och skräcken för nedflyttning lyser i spelarnas ögon, inte minst hos lagkaptenen Markus Johannesson. Det är Jeglertz jobb att vända på sådana negativa tankar och det är en tung uppgift som knappast bidrar till god nattsömn.
Kommentarer
Trackback
