pivote

Efter en lång och slitsam dag på universitetet så var det rena rekreationen att få trängas på en sportbar för att följa Zlatans återkomst till San Siro. Inter mot Barcelona var ju på förhand upphaussad långt utöver vad matchens dignitet egentligen tillät. En "clash of the titans" man sent skulle glömma sades det. Nu blev det naturligtvis inte så och det finns två stora anledningar till det:
1. Det var den första gruppmatchen av sex. Jag har i ett tidigare inlägg skrivit att jag är rätt så säker på att båda lagen kommer att ta sig vidare (även om både Dinamo Kiev & Rubin Kazan är farliga lag). Därmed hade matchen egentligen ingen som helst avgörande karaktär, även om inga vill inleda med en förlust.
2. Det är tidigt på säsongen och båda klubbarna har en räcka nya spelare, vilka än så länge inte har hunnit anpassa sig till respektive lags spel. Alltså befinner sig båda ännu på ett experimentstadium, vilket gör att kvalitén inte blir fullt så bra som namnen på spelarna antyder.

Med ovanstående i minne skall vi ändå ha klart för oss att vi fick se en bra match. Barca var förstås närmare segern och jag vet faktiskt inte om jag har sett Inter så tillbakatryckta på hemmaplan någon gång tidigare. Främst hade italienarna svårt att få fast bollen längre upp i plan när de väl fått tag i den (och det var inte så många gånger, särskilt inte i andra). För att lyckas med det hade de behövt en spelare som....Zlatan Ibrahimovic. Zlatan, ja. Han gjorde absolut en okej insats även om han borde ha förvaltat sitt tidiga läge på ett bättre sätt. Det märks dock att han inte riktigt är inne i Barcas tic-tac med många växlar och stick ännu. En spelare som behärskade just det spelet, och som Barcelona kanske skulle ha behövt för att vinna ikväll är, just det, Samuel Etoó.