Derbyreflektioner
Några reflektioner från gårdagens Manchester-derby:
1. Min barndomsfavorit Ryan Giggs visade att han alltjämt är en av ligans absolut bästa. Hans avgörande pass till Owens 4-3-mål visade att han fortfarande har mer fotbollshuvud än de allra flesta spelare.
2. Giggs landsman Craig Bellamy visade att Citys resurser på anfallssidan är enormt stora. Betänk att Robinho, Adebayor och Roque Santa Cruz saknades igår. Hur skall Mark Hughes kunna hålla alla dessa (plus Tevez) på gott humör, när alla väl är tillgängliga för spel? Luktar ganska mycket Inter tidigt 2000-tal faktiskt...
3. Tillägget. Martin Atkinson ansåg det alltså befogat att lägga till ytterliggare tid utöver de fyra som annonserats då Citys firande vid 3-3-målet drog ut på tiden. Dessutom genomförde United ett byte under tilläggstiden (Carrick ersatte Anderson). Frågan är ju dock hur det kunde vara fyra minuters tillägg från början överhuvudtaget. Då endast fem byten genomförts (30 s/byte brukar ju vara grundregeln) och inga skador inträffat så borde stopptiden varit max tre minuter. Eller hade Atkinson petat in målfiranden också i den ursrungliga tilläggstiden? Det finns ju som bekant inget stöd i reglerna för detta utan det är upp till domaren att göra bedömningen. Det är inte svårt att förstå Citylägrets frustration och konspiraionsteoretikerna (de som menar att storklubbarna i allmänhet och Manchester United i synnerhet konsekvent gynnas av domarkåren) fick förstås också ved till brasan.
4. Uniteds andra halvlek gav besked om att de regerande mästarna är ett fruktansvärt starkt lag, även utan Cristiano Ronaldo. Inget lag har lyckat vinna titeln i England fyra år i följd, men givetvis har United den här säsongen chansen att bli det första.
För övrigt: Ikväll börjar elitserien och FBK har blivit av med en hel ikonsamling inför säsongen. Förblir man ett topplag trots detta? Svar ja.
