Ett segerår?

Kollat på fotbollsgalan med ett halvt öga. Lite sur bismak när det talas om att det svenska fotbollsåret ska firas av. Vad finns det egentligen att fira?

Första Hamrén-truppen innehåller inte Zlatan Ibrahimovics namn och uppenbarligen så är Barcelonaanfallaren tveksam till en fortsättning i blågult. Givetvis är det allvarligt att landets bästa fotbollsspelare inte vill vara med, men Hamrén har förstås rätt: Är han inte motiverad så tillför han heller inget. Nu tror jag i och för sig att motivationspendeln kan komma att svänga när det börjar närma sig tävlingsmatcher. Det är ju som bekant ett tag tills vi är där.

Tjernström guldskytt för AIK för en dryg vecka sedan, Toivonen fyra mål igår och så fick då Emil Johansson pris för årets mål (den allsvenska säsongens allra första). Ex-Degerforsarna gör verkligen rätt för sig ute i stora världen (Mellberg blev dessutom utsedd till årets försvarare).

Naturligtvis måste Djurgården göra förändringar vad gäller säkerheten när de arrangerar fotbollsmatcher. Berörde ju detta i ett inlägg efter hemmamatchen mot Malmö tidigare i höstas. Det som måste förändras allra mest är dock inställningen och attityden hos vissa av supportrarna. Frågan är hur man förändrar den?

Har svårt att bedöma om det var rätt att Caroline Seger fick diamantbollen, men det blir ju som sagt bra rubriker...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0