Pelé...
Det brukar sägas att det enda som är svårare än att ta sig in i landslaget, det är att ta sig ur detsamma. Mot den bakgrunden är Lasse Lagers' petning av Christian Wilhelmsson något överraskande. Chippen har ju sedan sitt inträde, strax innan EM 2004, varit given i truppen även om han ofta stått utanför elvan. Ser man till vad som presterats på plan är det förstås föga förvånande. Trots att Wilhelmsson altjämt har offensiva egenskaper som relativt få andra svenska spelare besitter, så har hans insatser det senaste året oftast varit temposvaga och idéfattiga. Kanske har beslutet att flytta till Al-Hilal i Saudiarabien (även om det säkert fortfarande känns bra i plånboken) kommit ikapp honom?
Svennis' Notts County har efter lite turer gjort klart med gamle storbacken Sol Campbell. Den 73-faldige landslagsmannen kommer att tjäna 60 000 pund. I veckan. I fjärdedivisionen...
Inga skrällar att rapportera i gårdagskvällens CL-kval. Ytterliggare två svenskar lyckades kvalificera sig med sina lag. Kim Källström (Lyon) och Dusan Djuric (FC Zürich). Noterbart är att Kalmars besegrare, Debrecen från Ungern, har tagit sig in i huvudturneringen.
Nedräkningen av böcker fortsätter. Vi har nu kommit till plats 3...
3. Edson Arantes do Nascimento & Robert L Fish - Pelé
Det finns förstås en rad biografier av och om Pelé, men denna utgåva är från 1977, alltså strax innan Pelé avslutade sin spelarkarriär. Jag minns att jag läste om boken så många gånger att sidorna till slut föll isär.
Vad var grejen då?
1. Pelé är en av världens bästa spelare någonsin, kanske den allra bäste.
2. Boken har i och med utförliga beskrivningar av VM 1958, en påtaglig svensk touch.
3. Den introducerade mig till Brasilien som fotbollsnation och Brasilien som samhällsfenomen.
Egentligen så är boken stilistiskt sätt ganska svag, men det var inget jag reflekterade över som tioåring. I stället fascinerades jag av hur Pelé (eller Dico som han kallades som barn) och hans kompisar tvingades stjäla jordnötter och sälja dem för att få pengar till fotbollsskor och bollar. Hur fadern Dondhinho hela tiden uppmuntrade hans fotbollsspelande, medan modern, Dona Celeste, var mer skeptisk (hon var primärt orolig för att han skulle bli skadad. Fadern var halvprofessionell spelare, men hade på grund av en svår knäskada svårt att försörja familjen).
Spelarbiografier är normalt sätt en genre man ska vara väldigt försiktig med. De är ofta antingen svagt spökskrivna och/eller så handlar det om rena hyllningsskrifter. (Intressant är ju också fenomenet att redan vid ung ålder publicera biografier. Det har exempelvis redan kommit ut två böcker om/med Wayne Rooney. Killen fyller 24 i oktober)
Den här boken presenterar förstås Pelé som en framgångssaga, men inte som en människa utan svagheter (han bränner sig exempelvis ekonomiskt två gånger inom loppet av några år).
Enligt min mening är det här en av få nödvändiga fotbollsbiografier.
Svennis' Notts County har efter lite turer gjort klart med gamle storbacken Sol Campbell. Den 73-faldige landslagsmannen kommer att tjäna 60 000 pund. I veckan. I fjärdedivisionen...
Inga skrällar att rapportera i gårdagskvällens CL-kval. Ytterliggare två svenskar lyckades kvalificera sig med sina lag. Kim Källström (Lyon) och Dusan Djuric (FC Zürich). Noterbart är att Kalmars besegrare, Debrecen från Ungern, har tagit sig in i huvudturneringen.
Nedräkningen av böcker fortsätter. Vi har nu kommit till plats 3...
3. Edson Arantes do Nascimento & Robert L Fish - Pelé
Det finns förstås en rad biografier av och om Pelé, men denna utgåva är från 1977, alltså strax innan Pelé avslutade sin spelarkarriär. Jag minns att jag läste om boken så många gånger att sidorna till slut föll isär.
Vad var grejen då?
1. Pelé är en av världens bästa spelare någonsin, kanske den allra bäste.
2. Boken har i och med utförliga beskrivningar av VM 1958, en påtaglig svensk touch.
3. Den introducerade mig till Brasilien som fotbollsnation och Brasilien som samhällsfenomen.
Egentligen så är boken stilistiskt sätt ganska svag, men det var inget jag reflekterade över som tioåring. I stället fascinerades jag av hur Pelé (eller Dico som han kallades som barn) och hans kompisar tvingades stjäla jordnötter och sälja dem för att få pengar till fotbollsskor och bollar. Hur fadern Dondhinho hela tiden uppmuntrade hans fotbollsspelande, medan modern, Dona Celeste, var mer skeptisk (hon var primärt orolig för att han skulle bli skadad. Fadern var halvprofessionell spelare, men hade på grund av en svår knäskada svårt att försörja familjen).
Spelarbiografier är normalt sätt en genre man ska vara väldigt försiktig med. De är ofta antingen svagt spökskrivna och/eller så handlar det om rena hyllningsskrifter. (Intressant är ju också fenomenet att redan vid ung ålder publicera biografier. Det har exempelvis redan kommit ut två böcker om/med Wayne Rooney. Killen fyller 24 i oktober)
Den här boken presenterar förstås Pelé som en framgångssaga, men inte som en människa utan svagheter (han bränner sig exempelvis ekonomiskt två gånger inom loppet av några år).
Enligt min mening är det här en av få nödvändiga fotbollsbiografier.
Kommentarer
Trackback
