Vad gör man nu då?

OS är över och avslutningen på spelen blev den som värdnationen förstås hela tiden hoppats på: The Next One, Sidney Crosby pangade in 3-2 i förlängningen mot USA och Kanada tog hem THE Gold medal. Välförtjänt men visst lider man lite med Brian Rafalski, den skicklige jänkarbacken, vars pucktapp två gånger om ledde till kanadensiska mål.

Längdåkningens kungadistans, femmilen, avgjordes ju också sista OS-dagen och, tyvärr, med helt väntat utfall. I vanlig ordning var det omöjligt att gå ifrån och på slutet forcerade den ojämförlige Petter Northug fram ytterligare en seger i ett masstartslopp. När ska egentligen det internationella skidförbundet reagera på detta? Sedan Northugs genombrott 2006 så har norrmannen medverkat i fem längre (det vill säga 30 resp 50 Km) distanslopp i mästerskap. Vid tre tillfällen har han vunnit. En gång satte han staven mellen skidorna i spurten (skiathlon i Sapporo 2007) och en gång bröt han staven (skiathlon i Vancouver 2010). Jag antar att tanken med masstarterna är att loppen skall vara ovissa och att många åkare skall ha chansen att vinna, men så är ju nu verkligen inte fallet. När den traditionella femmilen i Holmenkollen går av stapeln om två veckor så kommer det inte att ske på den gamla 16,7 Km-slingan (av vilken undertecknad åkte en del i tisdags) utan på en ny masstartsanpassad 8,3-slinga. Denna nya bansträckning kommer även att användas vid nästa års VM (som alltså också det kommer att gå med gemensam start). Tråkigt är bara förnamnet...

Någon som har funderat på titeln på Tommy Söderbergs examensarbete från GIH? I senaste Offside ges svaret: Analys av skottbenets temporala muskelaktivering vid fotbollsspark (1979). Man kan fan bli religiös för mindre... 

Kommentarer
Postat av: Mango

Kollar allt man missat (t.ex. Kanada - Ryssland) på SVTplay. :)

2010-03-01 @ 21:31:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0