-A goalkeeper is only a goalkeeper because he can't play football (Ruud Gullit).
En del av er minns kanske det Pekka Heino-ledda Tv-programmet Röda tråden, där uppgiften bestod i att finna en gemensam nämnare utifrån ett antal bilder. Konceptet är enkelt och återvänds också med jämna och ojämna mellanrum i såväl frågesporter som i söndagsbilagornas knep & knåp-sidor. Åker ni någon gång på frågan om vad som förenar revolutionären Che Guevara, författaren Albert Camus, fysikern Niels Bohr och gamle påven Johannes Paulus II så bjuckar jag här och nu på svaret. Den gemensamma länken är ju att samtliga har en bakgrund som målvakter.
Apropå keeprar så tilldelades ju Real Madrid och Spaniens burväktarfantom Iker Casillas häromveckan IFFHS pris som världens bäste målvakt för fjärde året i följd, vilket innebär att han nu är jämsides med Gianluigi Buffon som också han fått priset fyra gånger. José Luis Chilavert, Oliver Kahn och Walter Zenga har förresten tre utmärkelser vardera.
Hade ni förresten lika mycket flyt som jag igår kväll så catchade ni också den andra Blådårarfilmen på Svt. Zlatan är ju förstås alltid Zlatan (och kanske aldrig så mycket som i denna underbara dokumentär), men allra bäst är nog ändå de etablerade rävarna Hasse Mattisson och Niclas Kindvalls ambivalenta förhållande till Rosengårdynglingens framfart. Mänsklighet när den är som tydligast.
För övrigt anser jag att John Guidetti bör kallas upp.
Apropå keeprar så tilldelades ju Real Madrid och Spaniens burväktarfantom Iker Casillas häromveckan IFFHS pris som världens bäste målvakt för fjärde året i följd, vilket innebär att han nu är jämsides med Gianluigi Buffon som också han fått priset fyra gånger. José Luis Chilavert, Oliver Kahn och Walter Zenga har förresten tre utmärkelser vardera.
Hade ni förresten lika mycket flyt som jag igår kväll så catchade ni också den andra Blådårarfilmen på Svt. Zlatan är ju förstås alltid Zlatan (och kanske aldrig så mycket som i denna underbara dokumentär), men allra bäst är nog ändå de etablerade rävarna Hasse Mattisson och Niclas Kindvalls ambivalenta förhållande till Rosengårdynglingens framfart. Mänsklighet när den är som tydligast.
För övrigt anser jag att John Guidetti bör kallas upp.
Vad det hela handlar om
Bjuder idag på bloggen i komprimerad form genom ett så kallat Tag Cloud. Eftersom Wordlesidan som hjälper till att tillverka molnet inte medger nedladdande av fullsizebild så blir det bara en miniatyr. Vill ni se det i större format får ni klicka här. Molnet viktar orden efter hur frekvent de förekommer i bloggen, men även fast man rensar bort en mängd vanliga ord så blir resultatet sådär halvkul ändå...
Söndagstur
Söndagsfrulle framför ett klassiskt intervallopp är ju nästan så bra det kan bli och helt okej svenskinsatser av såväl comebackande Johan Olsson som Marcus Hellner fick vi också se. Helt överlägsen (precis som i gårdagens sprint) var dock ännu en gång den brutalt imponerande Tour de Ski-segraren och världscupledaren Dario Cologna som vann med 24 sekunder före tjeckveteranen Lukas Bauer. Det allra värsta är ju att killen, efter att ha utklassat resten av fältet på världscupens tuffaste bana, knappt ser trött ut när han går i mål! Medan löpare som Hellner och Petter Northug har som vana att närmast krascha över mållinjen efter att ha tömt alla depåer så ser Cologna å sin sida ut att ha återvänt efter en lugn tur späckad med mjölkchoklad- (möjligen att Dario kör på schweizernöt) och apelsinpauser. Sinnes...
Tv4:s försök att utmana Svt:s vinterstudio med den egna satsningen Sportcentralen har väl, vad jag förstått, gått sådär, men i samband med handbolls-EM ges man ju visst utrymme att visa vad man kan och i syfte att inte kopiera rivalen har fyran försökt skapa en studiomiljö som skall fungera som någon slags antites till André Pops grovstickade cardigans. Alltså består fonden inte av prydliga vedstaplar utan av en öppen redaktionell miljö, där underhuggarna i någon slags Efterlystanda gör till synes allt för att serva programledarna Peppe Eng och Marika Carlsson med den allra senaste informationen. Har ingen spetskompetens vad gäller studiodekor, men frågar ni mig så tycker jag att det ser förjävligt ut.
Förresten så blev Robbie Keane igår den sjunde spelaren att göra mål för sex olika klubbar i Premier League, då han målade för Aston Villa mot Wolverhampton. Övriga lirare som ingår i klubben är Craig Bellamy, Andy Cole, Peter Crouch, Nick Barmby, Marcus Bent (som numera har indonesiska Mitra Kukar som klubbadress...) och Les Ferdinand.
Tv4:s försök att utmana Svt:s vinterstudio med den egna satsningen Sportcentralen har väl, vad jag förstått, gått sådär, men i samband med handbolls-EM ges man ju visst utrymme att visa vad man kan och i syfte att inte kopiera rivalen har fyran försökt skapa en studiomiljö som skall fungera som någon slags antites till André Pops grovstickade cardigans. Alltså består fonden inte av prydliga vedstaplar utan av en öppen redaktionell miljö, där underhuggarna i någon slags Efterlystanda gör till synes allt för att serva programledarna Peppe Eng och Marika Carlsson med den allra senaste informationen. Har ingen spetskompetens vad gäller studiodekor, men frågar ni mig så tycker jag att det ser förjävligt ut.
Förresten så blev Robbie Keane igår den sjunde spelaren att göra mål för sex olika klubbar i Premier League, då han målade för Aston Villa mot Wolverhampton. Övriga lirare som ingår i klubben är Craig Bellamy, Andy Cole, Peter Crouch, Nick Barmby, Marcus Bent (som numera har indonesiska Mitra Kukar som klubbadress...) och Les Ferdinand.
Hello Africa...!
Inget superfokus i svensk media direkt, men imorgon drar faktiskt de afrikanska mästerskapen (eller African Cup of Nations som det så läckert heter) igång med matchen Ekvatorialguinea-Libyen (Eurosport sänder i vanlig ordning). Jaha, tänker ni, men när får vi egentligen se de stora kolosserna i aktion då?
Svaret är: Det får ni inte. För årets turnering innehåller nämligen en hel ankrad av 'absent friends'. Fyra av de sex afrikanska nationer som lirade VM 2010 saknas i deltagarlistan, däribland storheterna Kamerun och Nigeria som båda fick sträcka vapen i kvalet.
Dessutom saknas de tre (!) senaste mästerskapens vinnare, Egypten, vilka lyckades med konststycket att bli sist i en kvalgrupp innehållande Niger (som knep gruppsegern med tabellraden 3-0-3!), Sydafrika och Sierra Leone. Missar turneringen gör också 2006 års VM-lag Togo, som först uteslöts efter att ha dragit sig ur 2010 års turnering på grund av attacken mot deras spelarbuss. Togolesarna klagade då hos FIFA och lyckades få rätt, men väl framme i kvalspelet räckte kunnandet inte till.
Vilka blir det då som gör upp om bucklan i ovannämnda storlags frånvaro? Tja, ett inte alltför vågat tips är väl att VM-kvartsfinalisten Ghana (som ju var så snubblande nära att bli första Afrikalag i VM-semi) finns med långt fram. Visserligen saknas Chelseaklippan Michael Esssien, men truppen innehåller förstås mycket godis ändå.
Närmast att utmana ghananerna är sannolikt grannlandet Elfenbenskusten som ju också de har en och annan hygglig lirare att tillgå, däribland de båda Tourébröderna, Gervinho och Salomon Kalou. Dessutom brukar ju alltid en viss Didier Drogba kunna leverera i de här sammanhangen. Visst frågetecken för målvaktssidan dock, då ständigt långbyxade Lokerenkeepern Boubacar Barry inte direkt är stabiliteten personifierad...
Utöver dessa två huvudfavoriter är det kanske läge att varna för de lite mer oglammiga nordafrikanska storheterna Tunisien och Marocko som båda bör ha möjligheter att kunna gå långt. Senegal och Mali är två andra lag som inte heller helt skall räknas bort i sammanhanget medan värdarna Ekvatorialguinea och Gabon bör vara chanslösa. Fast å andra sidan är ju hemmaplan alltid hemmaplan...
Ja, men då har ni lite koll på läget i alla fall. Nu laddar vi bigtime för tre veckor med bicycletarensningar, udda målvaktsingripanden och vansinniga frisyrer. Mycket nöje!
Svaret är: Det får ni inte. För årets turnering innehåller nämligen en hel ankrad av 'absent friends'. Fyra av de sex afrikanska nationer som lirade VM 2010 saknas i deltagarlistan, däribland storheterna Kamerun och Nigeria som båda fick sträcka vapen i kvalet.
Dessutom saknas de tre (!) senaste mästerskapens vinnare, Egypten, vilka lyckades med konststycket att bli sist i en kvalgrupp innehållande Niger (som knep gruppsegern med tabellraden 3-0-3!), Sydafrika och Sierra Leone. Missar turneringen gör också 2006 års VM-lag Togo, som först uteslöts efter att ha dragit sig ur 2010 års turnering på grund av attacken mot deras spelarbuss. Togolesarna klagade då hos FIFA och lyckades få rätt, men väl framme i kvalspelet räckte kunnandet inte till.
Vilka blir det då som gör upp om bucklan i ovannämnda storlags frånvaro? Tja, ett inte alltför vågat tips är väl att VM-kvartsfinalisten Ghana (som ju var så snubblande nära att bli första Afrikalag i VM-semi) finns med långt fram. Visserligen saknas Chelseaklippan Michael Esssien, men truppen innehåller förstås mycket godis ändå.
Närmast att utmana ghananerna är sannolikt grannlandet Elfenbenskusten som ju också de har en och annan hygglig lirare att tillgå, däribland de båda Tourébröderna, Gervinho och Salomon Kalou. Dessutom brukar ju alltid en viss Didier Drogba kunna leverera i de här sammanhangen. Visst frågetecken för målvaktssidan dock, då ständigt långbyxade Lokerenkeepern Boubacar Barry inte direkt är stabiliteten personifierad...
Utöver dessa två huvudfavoriter är det kanske läge att varna för de lite mer oglammiga nordafrikanska storheterna Tunisien och Marocko som båda bör ha möjligheter att kunna gå långt. Senegal och Mali är två andra lag som inte heller helt skall räknas bort i sammanhanget medan värdarna Ekvatorialguinea och Gabon bör vara chanslösa. Fast å andra sidan är ju hemmaplan alltid hemmaplan...
Ja, men då har ni lite koll på läget i alla fall. Nu laddar vi bigtime för tre veckor med bicycletarensningar, udda målvaktsingripanden och vansinniga frisyrer. Mycket nöje!
Äras den som äras bör...?
Precis som förra året följs utdelningen av Radiosportens prestigefyllda Jerringpris av en livlig debatt om huruvida rätt person vann (enligt gängse demokratisk norm är det densamma som den som fått flest röster) och vad priset i praktiken representerar. Är det egentligen rikets skickligaste, mest framgångsrika eller mest populära idrottare som skall prisas? Eftersom det är svårt, för att inte säga omöjligt, att jämföra olika prestationer med varandra så får man gå på att det är det tredje, nämligen populariteten, som är det i sammanhanget helt avgörande. Sålunda (ett ord vi ser för lite av!) kunde den Risifruttileende stugfavoriten Magdalena Forsberg kamma hem inte mindre än fyra plaketter (eller vad man nu får) under åren kring millenieskiftet.
När Therese Alshammar tilldelades priset för ett år sedan uppkom ju snabbt teorier om att en våldsam lobbyverksamhet i akt att fiska röster till Tessan ägt rum inom simsfären och i år är det alltså mot ridsportarna blickarna riktas eftersom hoppryttaren Rolf-Göran Bengtsson igår knep priset före skidfantomen Marcus Hellner. Kanske är det så det gått till också, men i så fall: vad säger egentligen det? Jo, det säger att idrotten/idrottaren i fråga är så populär hos ett visst antal människor (kan vi kanske säga att hon/han besitter en hög popularitetsdensitet...?) att dessa är beredda att lägga ner det engagemang (om vi nu för resonemangets skull antar att det är så här det gått till) som krävs för att sy in nästan hälften av rösterna.
Ett röstande som dock intresserar mig betydligt mer än ovannämnda är det som sker i samband med de amerikanska primärvalen. De fem kvarvarande republikanska kandidaterna battlar under våren i de olika delstaterna om vem som slutligen skall få utmana Barack Obama till höstens presidentval. På lördag är det dags för South Carolina, vilket på grund av det intrikata systemet (en bra genomgång av det hela ges här) är en av de viktigaste staterna att vinna. I förarsätet sitter just nu den tidigare Massachussetsguvernören Mitt Romney efter att ha vunnit i såväl Iowa som New Hampshire.
När Therese Alshammar tilldelades priset för ett år sedan uppkom ju snabbt teorier om att en våldsam lobbyverksamhet i akt att fiska röster till Tessan ägt rum inom simsfären och i år är det alltså mot ridsportarna blickarna riktas eftersom hoppryttaren Rolf-Göran Bengtsson igår knep priset före skidfantomen Marcus Hellner. Kanske är det så det gått till också, men i så fall: vad säger egentligen det? Jo, det säger att idrotten/idrottaren i fråga är så populär hos ett visst antal människor (kan vi kanske säga att hon/han besitter en hög popularitetsdensitet...?) att dessa är beredda att lägga ner det engagemang (om vi nu för resonemangets skull antar att det är så här det gått till) som krävs för att sy in nästan hälften av rösterna.
Ett röstande som dock intresserar mig betydligt mer än ovannämnda är det som sker i samband med de amerikanska primärvalen. De fem kvarvarande republikanska kandidaterna battlar under våren i de olika delstaterna om vem som slutligen skall få utmana Barack Obama till höstens presidentval. På lördag är det dags för South Carolina, vilket på grund av det intrikata systemet (en bra genomgång av det hela ges här) är en av de viktigaste staterna att vinna. I förarsätet sitter just nu den tidigare Massachussetsguvernören Mitt Romney efter att ha vunnit i såväl Iowa som New Hampshire.
Lunatics
Ja, jag varnar ju för det här med biografier emellanåt, men vissa nedslag får man ju ändå göra om inte annat för att hålla er bloggläsare borta från den allra värsta dyngan.
De senaste veckorna har jag haft Roy Keanes biografi från 2002 som bedtime story och mest intressant är kanske slutet av boken, då Keane berättar om sitt uppbrott från den irländska VM-truppen samma år. Van vid standarden från Manchester United lackar Keane på de (som han tycker) amatörmässiga irländska happy-go-lucky-förberedelserna. Bland annat stör han sig något enormt på att det inte blir några keeprar på tvåmålsspelet vid en träning...
Från en galning till en annan. Boken nedan är Gazzas berättelse om hur han har tacklat sin missbrukarpersonlighet och därmed inte en biografi den vanliga meningen (det finns, förstås, en sådan oxå). Har inte hunnit så många sidor än, men redan har man bjudits på en skön anekdot när en fyllehungrig Gazza efter ett pubbesök bryter sig in i lagpolaren Ally McCoists hus i syfte att fixa sig ett par mackor...
De senaste veckorna har jag haft Roy Keanes biografi från 2002 som bedtime story och mest intressant är kanske slutet av boken, då Keane berättar om sitt uppbrott från den irländska VM-truppen samma år. Van vid standarden från Manchester United lackar Keane på de (som han tycker) amatörmässiga irländska happy-go-lucky-förberedelserna. Bland annat stör han sig något enormt på att det inte blir några keeprar på tvåmålsspelet vid en träning...
Från en galning till en annan. Boken nedan är Gazzas berättelse om hur han har tacklat sin missbrukarpersonlighet och därmed inte en biografi den vanliga meningen (det finns, förstås, en sådan oxå). Har inte hunnit så många sidor än, men redan har man bjudits på en skön anekdot när en fyllehungrig Gazza efter ett pubbesök bryter sig in i lagpolaren Ally McCoists hus i syfte att fixa sig ett par mackor...
Comeback
Inget aktivt blogggande den senaste veckan så det här blir väl något slags summeringsinlägg av det som varit under trettonhelgen.
Ja, Sverige blev ju för första gången på 31 år juniorvärldsmästare i ishockey efter att gårdaren Mika Zibanejad till slut fått hål på rysskeepern Makarov (mäktigt namn förstås) i finalen. Semifinalen mot Finland var, om möjligt, än mer dramatisk; inte minst eftersom Viasat gick en hård kamp mot stormen Emil, vilket innebar att TV-bilden var icke-existerande under den tredje perren. Förlängningen bevittnades sedan via en killes Viaplay på luren innan bilden då kunde göra comeback lagom till läggningen. Episk avslutning sedan när finnfantomen Mikael Granlund inte fick med sig pucken i den avgörande dragningen.
Drama också i Tour de Ski-avslutningen där Marcus Hellner slet sig förbi Petter Northug i den monstruösa klättringen uppför Alpe Cermis. Själv var jag dock upptagen med ett annat norskt drama (Hedda Gabler på Dramaten) så jag fick nöja mig med Svt Play-reppen, men det var ju ok det också. Mest imponerande var dock ändå schweizerosten Dario Cologna som medan de andra slogs om placeringar enkelt cruisade (en sanning med djävulusisk modifikation förstås) hem sin tredje Tds-seger uppför slalombacken.
Annars tycks ju som sagt comebacker vara något av temat i dagarna. Igår kastade Alex Ferguson in Paul Scholes i cupsegern mot City och idag gjorde en viss Theirry Henry, numera iklädd ett våldsamt helskägg, comeback som matchvinnare på Emirates när Arsenal betvingade Leeds med 1-0. Störst igenkänningsfaktor ändå på övertid när Henry, i avsikt att försvara den arsenalska ledningen, försökte ingå partnerskap med hörnflaggan...
Ja, Sverige blev ju för första gången på 31 år juniorvärldsmästare i ishockey efter att gårdaren Mika Zibanejad till slut fått hål på rysskeepern Makarov (mäktigt namn förstås) i finalen. Semifinalen mot Finland var, om möjligt, än mer dramatisk; inte minst eftersom Viasat gick en hård kamp mot stormen Emil, vilket innebar att TV-bilden var icke-existerande under den tredje perren. Förlängningen bevittnades sedan via en killes Viaplay på luren innan bilden då kunde göra comeback lagom till läggningen. Episk avslutning sedan när finnfantomen Mikael Granlund inte fick med sig pucken i den avgörande dragningen.
Drama också i Tour de Ski-avslutningen där Marcus Hellner slet sig förbi Petter Northug i den monstruösa klättringen uppför Alpe Cermis. Själv var jag dock upptagen med ett annat norskt drama (Hedda Gabler på Dramaten) så jag fick nöja mig med Svt Play-reppen, men det var ju ok det också. Mest imponerande var dock ändå schweizerosten Dario Cologna som medan de andra slogs om placeringar enkelt cruisade (en sanning med djävulusisk modifikation förstås) hem sin tredje Tds-seger uppför slalombacken.
Annars tycks ju som sagt comebacker vara något av temat i dagarna. Igår kastade Alex Ferguson in Paul Scholes i cupsegern mot City och idag gjorde en viss Theirry Henry, numera iklädd ett våldsamt helskägg, comeback som matchvinnare på Emirates när Arsenal betvingade Leeds med 1-0. Störst igenkänningsfaktor ändå på övertid när Henry, i avsikt att försvara den arsenalska ledningen, försökte ingå partnerskap med hörnflaggan...
Smällkväll...
I dagarna sköljer ju en våg av årskrönikor och sammanfattningar över oss, men även om det kan vara trevligt att recappa det som varit så känner jag att det är dags att lägga 2011 till handlingarna och istället foka på det som händer nu. För som vanligt så bjuder ju jul- och nyårshelgerna på en hel massa skön tv-idrott.
Det var dock inte superskönt att följa de svenska åkarna under eftermiddagens korta intervallopp i Tour de Ski. Expertkommentator Blomqvist rasade ännu en gång på dassiga svenska skidor och även om det var plågsamt att se Maria Rydqvist bli fullständigt pulveriserad av tyskan Zettel i glidet in mot stadion så kanske det inte är hela sanningen ändå. Är formen verkligen där för Kalla, Hellner & co? I vilket fall ges en ny chans på morgondagens fristilssprint.
...och medan spanjorer och italienare tar det piano under högtiderna så dunkar ju som vanligt den engelska fotbollen på med fighter var och varannan dag. De båda Manchesterlagen plumpade ju i nyårshelgen så Tottenham kunde, trots att det bara blev en pinne i Swansea, krypa något närmare tätduon. Bra chans för Spurs ikväll dessutom då Jonas Olssons WBA kommer till White Hart Lane. Samtidigt har ligaledande Manchester City en på förhand svårare uppgift hemma mot Liverpool.
City-Pool skarvas direkt av ytterligare en mellandagsklassiker, nämligen JVM och semifinalen mellan Sverige och Finland. Småkronorna har ju kunnat softa några dagar efter att ha vänt 0-3 till seger med 4-3 mot Ryssland på nyårsnatten medan finländarna säkrade sin semiplats i natt efter att besegrat Slovakien med 8-5. Lite halvskakigt ändå i tredje perren efter att slovakerna gått upp till 4-6 samtidigt som finnkeepern Sami Aittokallio agerade darrigt. En tveksam femminutare på Matus Chovan innebar dock att butiken kunde stängas efter bland annat ett mäktigt slagskott från giftige snipern Teemu Pulkkinen. Just Pulkkinen utgör tillsammans med omtalade spelgeniet Mikael Granlund det största hotet mot svenskt avancemang i afton.
JVM delas ju i år av Svt och Viasat och ikväll är det den kommersiella koncernen som sänder och detta i moderkanalen tv3. Trist för de som inte kan se matchen på grund av detta förstås, men en boost för oss som kan det eftersom det innebär att den muppige Chris Härenstam ersätts i kommentatorsbåset av den alltid inlevelsefulle Niklas Holmgren. Dessutom tycker jag att Holmgrens sidekick Challe Berglund vida överglänser den allt som oftast mellanmjölkige Micke Renberg.
Det var dock inte superskönt att följa de svenska åkarna under eftermiddagens korta intervallopp i Tour de Ski. Expertkommentator Blomqvist rasade ännu en gång på dassiga svenska skidor och även om det var plågsamt att se Maria Rydqvist bli fullständigt pulveriserad av tyskan Zettel i glidet in mot stadion så kanske det inte är hela sanningen ändå. Är formen verkligen där för Kalla, Hellner & co? I vilket fall ges en ny chans på morgondagens fristilssprint.
...och medan spanjorer och italienare tar det piano under högtiderna så dunkar ju som vanligt den engelska fotbollen på med fighter var och varannan dag. De båda Manchesterlagen plumpade ju i nyårshelgen så Tottenham kunde, trots att det bara blev en pinne i Swansea, krypa något närmare tätduon. Bra chans för Spurs ikväll dessutom då Jonas Olssons WBA kommer till White Hart Lane. Samtidigt har ligaledande Manchester City en på förhand svårare uppgift hemma mot Liverpool.
City-Pool skarvas direkt av ytterligare en mellandagsklassiker, nämligen JVM och semifinalen mellan Sverige och Finland. Småkronorna har ju kunnat softa några dagar efter att ha vänt 0-3 till seger med 4-3 mot Ryssland på nyårsnatten medan finländarna säkrade sin semiplats i natt efter att besegrat Slovakien med 8-5. Lite halvskakigt ändå i tredje perren efter att slovakerna gått upp till 4-6 samtidigt som finnkeepern Sami Aittokallio agerade darrigt. En tveksam femminutare på Matus Chovan innebar dock att butiken kunde stängas efter bland annat ett mäktigt slagskott från giftige snipern Teemu Pulkkinen. Just Pulkkinen utgör tillsammans med omtalade spelgeniet Mikael Granlund det största hotet mot svenskt avancemang i afton.
JVM delas ju i år av Svt och Viasat och ikväll är det den kommersiella koncernen som sänder och detta i moderkanalen tv3. Trist för de som inte kan se matchen på grund av detta förstås, men en boost för oss som kan det eftersom det innebär att den muppige Chris Härenstam ersätts i kommentatorsbåset av den alltid inlevelsefulle Niklas Holmgren. Dessutom tycker jag att Holmgrens sidekick Challe Berglund vida överglänser den allt som oftast mellanmjölkige Micke Renberg.
