Don't mention the score...
Målkameror? Straffområdesdomare? Den mänskliga faktorn? Diskussionsvågorna kommer att gå höga efter Frank Lampards mål som nu inte blev mål. Trist för England och trist för fotbollen förstås, men trist oxå att denna händelse överskuggar den lysande tyska laginsatsen. Traditionella tyska egenskaper som löpstyrka och organisation finns absolut hos detta lag, men förutom detta finns också stor offensivlusta, teknisk briljans och uppfinningsrikedom.
Tyckte ändå att engelsmännen reagerade bra på situationen i slutet av första och de hade ju faktiskt ett par möjligheter att utjämna i början av andra. Kritiken kommer förstås att bli svidande, men så svaga tyckte jag ändå inte att engelsmännen var. Dock så blev Matthew Upsons och Gareth Barrys begränsningar i de här sammanhangen tydligt exponerade av tyskarna.
Har varit borta från bloggen ett par dar och passar nu på att refresha min uppfattning om VM:s vackraste mål. Japanske finliraren Keisuke Hondas förarbete till Okazakis 3-1 mot Danmark var inget annat än magiskt.
32/64...
Ta sig vidare var det ja...Lika bra som det ser ut för de latinamerikanska lagen, lika illa ser det ut för de afrikanska. Ironiskt nog har nollpoängaren Nigeria en hygglig chans att avancera samtidigt som Chile, trots två raka segrar, riskerar att slås ut om de förlorar mot Spanien.
Fyran snackade om VM:s vackraste mål så här långt i sin eftermiddagssändning. Jag gillar att Peter Jihde, precis som jag, fastnat för Paraguayanen Veras 1-0-mål mot Slovakien. Även Simaos mot Nordkorea i eftermiddags ligger bra till...
Domarna fick god kritik i inledningen av turneringen, men i takt med att matcherna blivit hetare så har också allt fler kontroversiella beslut tagits. Utvisniningarna av Kaká (igår) och Behrami (idag) är de senaste (näppeligen de sista) stora diskussionspunkterna.
Degerfors ångar på i superettan, men jag menar att det alltjämt är av vikt att hålla koll neråt i tabellen. DIF har i nuläget 10 pinnar ner till kvalplats. Om Öster besegras nästa tisdag är det 13...
Några ord oxå om mellersta fyran: Ekerö var fem minutr ifrån att bärga en tung bortaseger mot Ängby i lördags, men fick till slut nöja sig med en poäng. Returmatch på Träkan onsdag kväll av ytterst stor vikt för seriens fortsatta utveckling.
Emil Berger till ÖSK
Australien är kanske ingen bra värdemätare, men Tyskland är faktiskt det enda favoritlaget som imponerat så här långt (jag kunde inte iofs inte se Holland mot Danmark i eftermiddags, men det tycks ha varit en tämligen slätstruken historia). Ikväll så går då världsmästarna in i turneringen...
Dags...
Igår kväll besegrade Degerfors Hammarby med 4-2 efter en utmärkt första halvlek. Andra skall enligt uppgift varit klart darrigare, men denna kunde jag tyvärr inte se då jag blev demokratiskt nedröstad av besökarna på kvarterskrogen i Hässelby (eget lir i krokarna skälet til detta något udda val av lokal). I stället zappades det över till invigningskonserten från Sydafrika. Jag tvingades acceptera beslutet och utlämnades till radiosporten (som oxå de tycktes mer intresserade av VM konstigt nog).
Slutligen: Har vridit och vänt på VM-programmet och kommit fram till att Tyskland-Holland möts i finalen den 11 juli. David Villa vinner skytteligan på sju mål. Kom ihåg var ni läste det...
Berra lämnar...
VM drar igång på fredag och det känns förstås fantastiskt roligt. Det finns dock en del orosmoln (frånsett större, viktiga frågor som deltagares och supportrars säkerhet samt hur sydafrikanerna skall gå i land med det enorma arrangemang som VM ändå är) och tre av dessa är:
1. Vuvuzelas. Ja, det är en lokal tradition och ja, man kommer säkert att vänja sig något efterhand. Ändå: Att VM-matcherna kommer att spelas med en ljudkuliss som för tankarna till en monsteraggressiv myggsvärm känns inte bra...
2. Skadade/slitna stjärnspelare. Klara 2002-vibbar redan då flertalet stora namn redan har fått vika sig samtidigt som många andra oxå dras med skavanker.
3. En överdriven försiktighet hos de deltagande lagen, då 4-3-3-or och offensiva 4-2-3-1-or lätt kan bli tokstängda 4-5-1-or när rädslan för att förlora kryper på. Må detta inte ske!
Skall nu sätta mig med ett excelark (ett av alla de VM-tips som florerar) och lista ut hur turneringen kommer att sluta. Återkommer i frågan.
Fyra dagar kvar nu...
Sverige har för närvarande (och troligen ett tag framöver oxå) en (1!) tennisspelare som är rankad topp-200 i världen. Detta måste vara någon form av historiskt lågvattenmärke för svensk tennis, men tur då att denna enda spelare försvarar färgerna väl. Tyvärr räckte inte Söderling till mot Nadal i finalen, men vilken match han gjorde mot Federer!
Osäker på vilka som har sista ordet, men då det sannolikt är Fifa så kan man fundera på om Stff inte tror på något godis från VM:s D-grupp. EIK:s dubbelmöten mot Ängby krockar nämligen med Ghana-Australien den 19:e (då även Kronprisessan och Daniel skall växla ringar) och gruppfinalen (Ghana-Tyskland & Australien-Serbien) den 23:e.
Trupperna klara!
På tisdagkvällen hade FIFA sin deadline för VM-trupperna och Italien och England var två av länderna som väntade in i det sista. Capello fimpar som bekant bland annat Theo Walcott och Darren Bent. Att den sistnämnde petas av Emile Heskey känns rätt så underligt faktiskt. Lippi spolade Beppe Rossi och Borriello, men valde att behålla en skadad Camoranesi. Vissa lirare har gott om förtroendekapital helt klart...
Vid en snabb översyn av trupperna så upptäcker man att Danmarks Ajax-talang Cristian Eriksen är turneringens yngste spelare samtidigt som den gamle playstationfantasten David James är den äldste. Vilken omtumlande säsong för James förresten! Näst äldst är Hollands Sandor Boschker. Twentes 39-årige keeper åker till VM utan tidigare landskamper i bagaget och bara det är ju läckert...
Ett glädjeämne vid en sån här genomgång är de mängder av sköna namn som dyker upp i de olika trupperna. Tyvärr så valde Sydafrika-kaparen Carlos Alberto Parreira att peta backen Bevan Fransman i sista gallringen. Hade kunnat bli en högtidsstund att följa honom i den tredje gruppmatchen mot Frankrike annars...
En svårighet när man skall försöka tillverka en lista av ett sådant här slag är att de namn man redan är bekant med inte får riktigt samma aura runt sig som nya fynd får. Därför utelämnar jag klassiker som Kaka, Hans-Jörg Butt och Carlos Bocanegra från min absoluta topplista. Eftersom listor generellt sett, och denna i synnerhet, är av ytterst subjektiv karaktär så vill jag redan från start öppna upp för er läsare att fylla på med egna favoriter i kommentatorsfältet.
Här kommer i alla fall min topp-5:
5. Surprise Moriri - Sydafrika. Inget VM utan överraskningar? Om storlagen skulle triumfera så fixar Moriri biffen!
4. Mun-In-Guk - Nordkorea. Kan ju tyckas en aning pubertalt, men va fan! Att kommentatorerna kommer få kämpa med uttalet samtidigt som ingen riktigt vet i vilken ordning delnamnen hos koreanerna skall läsas... En given succé!
3. Gary Medel - Chile. Ett långt ifrån mediokert namn. Dessutom härligt malplacé bland alla Mauricios och Rodrigos i den chilenska truppen. Solklar plats mitt i listan.
2. Herculez Gomez - USA. Frånsett att Gomez petade ÖSK-Bedoya så har han också ett namn utan svagheter...
1. Georgie Welcome - Honduras. Vi hälsar honduranerna välkomna tillbaka till VM-arenan efter 28 års frånvaro. Och särskilt Georgie då. Vilket makalöst namn!
